Mellandagsrea

Varför gjorde jag det? Hm, kan ha att göra med att julen blivit precis så lugn och fridfull som jag tänkte mig och attt jag därför blivit lite slötänkt. Idag åkte jag i alla fall, mot allt bättre vetande, till det stora köpcentrumet i utkanten av stan. Där pågick helt klart försök att få in ett nytt rekord i Guiness rekordbok: Hur många människor får plats i ett köpcentrum, och hur många bilar kan trängas på en och samma parkering. Puh! Fast stämningen där inne var inte så hysterisk trots allt. Alla vandrade ganska lugnt omkring och köade med tålamod. I ett hörn på andra våningen fanns en innovation: tre soffor vid en stor tv-skärm som visade någon spelkanal. Där satt ett halvt dussin äldre herrar parkerade. Undrar om de lämnat ifrån sig sina plånböcker innan de slog sig ner på denna parkering för mindre rea-sugna medföljare ;o).
Själv kom jag några hundralappar fattigare levande och nöjd ut från affärscentrumet efter någon timme. For vidare till Relaxen på stadens stora badanläggning. Där var det förvånansvärt nog inte någon julrush, inte ens i äventyrsbadet. Ett antal längder i bassängen, bubbelbad, diptallrik och en lång stund i bastun blev det för min del. Hur skönt som helst.
Nu sitter jag här hemma och funderar över om jag ska göra något nyttigt idag. Tror nästan inte det...

Gud, människan och döden

Ser på ekots nyhetssajt att katolska kyrkan motsätter sig att en dödsjuk man, som avled efter att livsuppehållande vård avbrutits, ska få en kyrklig begravning. Händelsen föranleder mig att ställa två frågor: Är Gud allsmäktig? Varför har han i så fall inte hindrat människor från ens komma på idén att avbryta livsuppehållande behandling av dödssjuka, om han är så emot det? Är Gud god? Varför låter han i så fall inte människor som vill komma till honom efter döden att göra det?

Jag firar alltid en mycket lugn och tillbakadragen jul. Ändå kan jag inte undvika att dras med i tempot när helgen närmar sig. Som om tiden är på väg att ta slut och allt jag sysslat med hela hösten måste vara klart och avslutat just denna fredag. Märkligt är det.

Bloggen har hur som helst av det skälet försummats några dagar. Gjorde ett svep i nyhetsfloden, men hittar inget som jag känner för att kommentera idag heller. För vad finns att säga om astronauter, raserade vägar, massmördare och envisa nejsägare som inte redan någon annan sagt. Nu ska jag ägna några timmar till åt etiken, sedan blir det julafton redan i kväll! Helgen ska jag ägna åt att göra så lite som möjligt. Hoppas ni också får utrymme till att göra det.

GOD JUL på er alla!

Bonus till SJ:s anställda

Idag har vi haft en ceremoni för att fira in en ung dam i myndighetsåldern. Nu är hon diplomerat vuxen - eller vad man nu blir när man blir myndig. Den ålder då man får göra (nästan) allt men också måste ta det fulla ansvaret för sina handlingar.
För övrigt hörde jag på nyheterna att SJ:s anställda får en extrabonus på 10 000 kr nu i december. Det är de definitivt värda! Inte minst tågpersonalen som arbetar på sträckan Göteborg/Hallsberg-Stockholm via Örebro. Det finns väl inte ett tåg som hållit tidtabellen på den sträckan det senaste året. Många resenärer tror att det blir bättre om de skäller ut dem som arbetar ombord på tågen efter noter. Som om tågen skulle börja hålla tiden bara man är tillräckligt otrevlig. Fantastiskt nog har jag hittills inte träffat någon i tågpersonalen som fräst tillbaka. Beundransvärt tålamod har de visat, absolut värt minst 10 000 kr extra!

Fundera över ateismen

Att vara ateist handlar om att hålla hypotesen om att gud inte finns som den mest sannolika. Ingen har ännu kunnat motbevisa den. Flera troende som jag talat med anser att hyoptesen inte ens är rimlig att ställa, att det är ointressant att diskutera om gud finns eller inte. Jag förstår inte hur de tänker. För mig är det angeläget att det jag tror på och väljer att anpassa mitt liv utifrån har en rimlig förankring i något som minst är sannolikt.
En gammal universitetskollega, Martin Lind, har skrivit en bra insändare om ateism i dagens NA. Tyvärr lägger NA inte ut insändarsidorna på webben, men Martin har också publicerat artikeln på sin blogg den 9 december. Läs och begrunda.

Kvinnomakt

Två viktiga inslag i dagens nyhetflöde: Det blir annorlunda när kvinnor får mer makt. Detta har regeringen antingen förstått eller inte begripit. Värt att diskutera.

"En helt vanlig familj"

En fråga landade av någon anledning i mitt huvud: Hur ser egentligen en vanlig familj ut? Jag började leta bland alla dem jag känner och kom efter en stund fram till att ingen riktigt passade in under begreppet. Hur jag än vände och vred på det, så kunde jag komma på något ovanligt med alla dem jag känner.

Har du också funderat över detta någon gång? Vad kom du fram till?

För övrigt har jag varit hos hästen idag. Hårt jobb blev det, jag känner hur träningsvärken börjar ge sig till känna här och där. Men ack så kul det är!

Trevlig helg!

Där resan ut i livet började en gång

I går passerade jag Norra Bantorget i Stockholm. På torgets västra(?) sida pågår stora ombyggnationer. Plötsligt förflyttade mig tankar och känslor långt tillbaka i livet. Det blev torsdagen den 30 augusti 1981 mycket tidigt på morgonen. Jag var 19 år. På byggarbetsplasten fanns då ett busstorg med en rund byggnad mitt på. Ni ser den ungefär i mitten av det inringade området på bilden ovan. Där klev jag på en buss som tog mig till ett års aupairliv utanför London. Bussresan blev början på resan ut i livet. Många byten av färdsätt har skett sedan dess, men resan pågår alltjämt.

Jag minns så väl hur känslan av lite nervös förväntan fyllde hela mig den gången. Visst såg jag att mina föräldrar - särskilt min far - såg lite ledsna ut. Men först nu när jag själv har tonårsbarn som snart ska breda ut sina vingar och flyga ut i sina egna liv, inser jag vad som egentligen måste ha funnits i deras tankar och känslor.

Själva platsen förändras nu radikalt. Hust med kontor och bostäder växer upp. Men jag kommer alltid bara behöva blunda för att frammana en annan bild och andra dofter vid denna punkt i tillvaron. Det var liksom här det började.

Nattåg och ceremonier

Dagarna har gått utan bloggande. Sent i onsdags kväll klev jag på nattåget till Östersund, och det känns nästan som om jag inte gjort annat än rest sedan dess.
Hela torsdagen höll jag och en kollega en heldagsutbildning för fullmäktigeledamöterna i Jämtlands läns landsting. En av mina grundteser är att en bra föresläsning innehåller två huvudingredienser: deltagarna måste få kaffe och så måste de få hopp! Tror faktiskt att fullmäktigeledamöterna i Jämtlande kände att de fick det i torsdags. Det blev en fantastiskt kul utbildningsdag och de var jätteengagerade i att diskutera sitt uppdrag och vad de kunde och ville med det. Dessutom fick de lunch.
När vi var klara tog vi flyget till Stockholm. Bokstavligen stöp i säng när jag kom fram till ett av huvudstadens hotell. Missade morgon-tv för tv-apparaten på mitt rum ville inte fungera. Inga nyheter och inte heller någon julkalender. Har fortfarande inte haft tillfälle att se den senare, får väl försöka leta mig upp ur sängen i morgonbitti.
I fredags var jag först med i en forskarpanel och kommenterade en rad förslag om reformer av den kommunala demokratin. En del av förslagen var jättespännande. Det ska bli intressant att följa utvecklingen och se vad som kan förverkligas. Ni kommer säkert att få höra om detta i debatten under våren.
På eftermiddagen presenterade jag förslaget om en uppförandekod för förtroendevalda i kommuner och landsting för Demokrati- och självstyrelseberedningen vid SKL. Efter en kortare diskussion bestämde ledamöterna att fundera djupare över dokumentets innehåll och fatta beslut i januari. Klokt, tycker jag. Det är viktigt att beredningens ledamöter verkligen känner för det som står i koden när det slutligen fastställs. Annars kan den inte fylla sitt syfte.
På tåget hem mötte jag en vän som varit på kommunikationskurs. Han hade bland annat lärt sig ett knep om hur man skaffar en bra inställning inför ett samtal med någon man har svårt för. I god tid före samtalet skriver man ner tio positiva saker om personen. Sedan går man igenom dem noga för sig själv. På det sättet möter man inte den andre med misstänksamhet skriven över hela ansiktet, utan med en betydligt positivare utstrålning. Det kan bli helt avgörande för hur samtalet går. Ska definitivt pröva detta själv inför ett svårt samtal som jag vet att jag måste ta vad det lider. Fast inte idag - utan senare...
Idag har jag varit på heldagsutbildning om ceremonier - barnvälkomnande, vigslar, partnerskap och begravningar. Det var mycket intressant! Jag är nominerad till vigselförrättare och begravningsofficiant i Örebro kommun för nästa mandatperiod. Blir jag vald, är det jätteviktigt att få utbildning för att kunna genomföra uppdragen på ett kompetent och respektfullt sätt. Jag ser fram emot det.
Nu ska jag halvlägga mig i soffan under en filt och slötitta på tv. Ha en bra lördagkväll!

Socialdemokraternas partiledarval

Bara 13 procent av ordförandena i de socialdemokratiska arbetarekommunerna runt om i landet anser att det är viktigt att nästa partiledare är en kvinna, enligt SVT. Enkäten visar också att 54 procent av ordförandena vill ha en mer vänsterinriktad politik i partiet, 4 procent en mer högerinriktad, 28 procent tycker att det är bra som det är och 14 har ingen åsikt. Vad menas då med vänster och höger? Det framgår inte av nyhetsinslaget. Tyvärr framgår det heller inte av det politiska samtalet, tycker jag. Är det inte väldigt lättköpta poäng att säga att "paritet borde gå åt vänster" nu när det sitter en moderatdominerad regering vid makten. Men finns det en så enkel väg till en bra framtidsinriktad politik? Det borde diskuteras ordentligt. Gärna i anslutning till att de som är beredda att kandidera som ordförande för det socialdemokratiska partiet öppet tillkännager sin kandidatur och vad de skulle vilja åstadkomma om de fick förtroendet att leda partiet. Jag håller med socialdemokraten i Nora, David Stansvik, som gått ut i debatten och krävt en öppen process kring partiledarvalet och att valet grundläggs på en medlemsomröstning. Om framtidsorden är öppenhet och förnyelse, borde socialdemokratena ta dessa förslag till sitt hjärta.

Vivalla en lördag

Igår tog jag en fika i Vivalla centrum. Innertorget var fyllt av små marknadsstånd där det såldes julprydnader. En stor julgran fanns på plats dekorerad med guldfioler och röda rosetter. På biblioteket vandrade låntagarna in och ut. I affären handlades mat och lite lördagsgodis. Överallt fanns barn i olika åldrar som nyfiket skuttade omkring bevakade av föräldrar med ögon i nacken. Och mitt i alltihopa stod en kör med hög medelålder och sjöng andliga sånger.
Detta Vivalla, som inte så sällan utmålas som en stadsdel dominerad av social utslagning och hot mot allas vår trygghet på grund av våld och droger. Men i Vivalla centrum en lördag, var det svårt att få den bilden bekräftad. Jag mötte inte ens någon som såg lite luggsliten ut och luktade öl. Inga ungdomsgäng som drog omkring och såg stöddiga ut. Bara helt vanliga människor som lördagshandlade, köpte en lott i spelbutiken och fick veta att Jesus älskar dem när de ändå var i farten. Verkligheten är mångfasetterad, sällan är den enbart svart eller vit.

Konst

Härom kvällen var jag på Länsmuseet i Linköping i samband med ett studiebesök i staden. Vi blev förevisade en utställning av nederländsk 1600-talskonst och fick då veta att bibliska och historiska motiv var "finast" medan bilder som återgav människors vardag inte var så fint alls. Jag är ingen konstkännare, men jag vet vad jag gillar och inte. Självfallet blir det då "fel" denna gång, eftersom jag föredrar vardagsskildringar före bibliska motiv. Fast på just denna utställning fastnade jag mest för stilleben. Det finns något så vilsamt över att betrakta ett stilleben. Några av dem som hängde på den aktuella uställningen var dock lite knepiga, bland frukt och glas låg döda fåglar på hög och på en tavla låg en döskalle mitt bildens fokus. Det finns verkligen konst för alla smaker. Några av tavlorna var målade av okänd konstnär. Det fick mig att fundera över vem som kan ha hållit i penseln, och vad han eller hon skulle ha tyckt om att många hundra år senare hänga på museum i en stad i norr.

En påminnelse om att vi trots allt har det väldigt bra

Idag har jag samtalat med en grupp politiskt aktiva Sydafrikaner om svensk demokrati och om utredningen om hot och våld mot förtroendevalda. Det var mycket intressant och givande. Fantastiskt att få diskutera demokrati med människor som så nära inpå sig har erfarenheter av helt andra styresleskick. Det fick mig naturligtvis att tänka på hur oerhört bra vi har det i vår del av världen, och vilken anledning vi har att vara rädda om det. Samtidigt finns det många problem och villkor i vardagen som ändå är ganska lika - det föder ett starkt hopp om möjligheten att vi kan samarbeta och stötta varandra i kampen för en bättre värld tvärs över jordklotet.

Ségolène présidente

Knappt har vi kunnat konstatera att USA fått en kvinna på en av landets mest centrala maktpositioner - som talman i Representanthuset, så kan vi glädja oss åt nästa spännande nyhet: Socialistpartiet i Frankrike har nominerat en kvinna som presidentkandidat till valet nästa sommar. Genast börjar diskussionen om huruvida Frankrike är redo för en kvinna på denna landets högsta post. Varför fråga? Torde det inte vara klartlagt att kvinnor är lika bra som män i politiken vid det här laget.
Det ska bli mycket spännande att få följa presidentvalet i Frankrike!
Sen får vi fundera över om det finns någon särskild symbolik i att en presidentkandidat heter Royal i efternamn. ;o)
Trevlig helg!

Fort och fel!

Trodde jag var luttrad, men idag förvånar mig faktiskt den "time-outade" SSU-ordföranden Anna Sjödin. Hur tänker hon egentligen?

Nya majoriteter i kommunerna

Just hemkommen efter medverkan i SVT:s regionala nyhetsprogram Tvärsnytt. Jag kommenterade de nya kommunmajoriteterna i Västmanland och Örebro län. Det är viktigt, tycker jag, att se förhandlingar och olika majoritetskonstellationer utifrån perspektivet att alla partier vill ha möjlighet att omsätta de frågor de driver i praktisk politik. Att förhandlas sig till makt i kommunerna handlar om just det. Sedan återstår att se hur det lyckas i de samarbeten som uppstår. Det får vi se så småningom. Nya partikonstellationer i kommunerna kan uppfattas som hoppingivande för många väljare, andra skulle ha föredragit att ha det som det var innan. Det nya kan bli positivt för demokratin om det blir bra. Leder det till motsättningar och politiska strider inom styrande koalitioner blir det däremot mycket negativt. De partier som nu gått in i för länen mer eller mindre okonventionella samarbeten, bär ett stort ansvar på sina axlar både för sakpolitiken och för tilltron till demokratin.

Vad är det mest kvinnliga ni vet? En del påstår att det är hemarbete som städning, tvätt och bullbak. I så fall är jag mycket kvinnlig idag. Doften av nybakade bullar sprider sig för närvarande i köket med tvättmaskinen centrifugerar som en galning. I bästa fall hinner jag med att jaga några dammråttor också innan kvällen tar över.

Religion borde vara en privasak

Svenska kyrkans ärkebiskop Wejryd har idag uppmanat utrikesminister Carl Bildt att agera kraftfullt om situationen i Mellanöstern. Utrikesministern har instämt och har faktiskt redan tidigare uttryckt sig i klarspråk om att det måste bli stopp på våldet i regionen.
Jag instämmer helt i sakfrågan, men tycker i grund och botten egentligen inte att kyrkan bör blanda sig i politik. Jo, jag vet att utrikesministern, som han säger till ekot, har rätt i att olika religiösa samfund i praktiken har viktiga informationskanaler m.m. i regionen. Problemet är att religionerna i så oerhört hög grad är del i de problem som finns. I min idealvärld tillhör religioner människors privata liv och styr inte mäktiga politiska rörelser. Och jag tänker behålla mina ideal även om jag inser realpolitikens villkor.

Sorgligt eller nåt

Häromdagen passerade jag ingången till en tingsrätt precis när två poliser kom dit med en man som uppenbarligen skulle in för rättegång. Han var klädd i häkteskläder, hade rakat huvud och många stora tatueringar. Jag kände hur en känsla av frustration eller rent av uppgivenhet kröp sig på mig. Den måste ha kommit från den frihetsberövade mannen. Jag har ingen aning om han var en stor buse eller bara en liten förlorare. Oavsett vilket, var det en sorglig upplevelse. En gång var mannen ett litet barn utan belastningar. Jag unnar alla barn att få växa upp till bra liv och beklagar att verkligheten inte ser ut så.

Jaha så har Demokraterna återtagit lite makt i USA, och världen blir intressant på ett nytt sätt. Förhoppningsvis till det bättre. Särskilt intressant att det klivit in en kvinna i maktens centrum - Nancy Pelosi. Så här beskrivs hon i DN idag:

"...representanthuset...får med största sannolikhet sin första kvinnliga talman, Nancy Pelosi från San Fransisco, Den lika chica som bestämda 66-åriga Pelosi, som hittills varit demokraternas minoritetsledare i representanthuset blir formellt den tredje mäktigaste politikern i USA, efter presidenten och vicepresidenten."

Varför det särskilt måste framhållas att hon är "chic" fattar jag inte riktigt - eller alltför väl *pust*. Men spännande är det likafullt! Mer om Nancy Pelosi kan du läsa här till exempel.

Valdag i USA - viktigt för världen

Mellanårsval i USA till allt möjligt idag - fast för världen viktigast till Representanthuset och senaten. Ska följa nyhetsrapporteringen med stort intresse. Hur du själv skulle ha röstat kan du kolla här: CNN. Själv blev jag demokrat, och ingen blir förvånad :o). Frågorna var i och för sig väl svart och vitt, men finns det bara två partier att välja på så är det kanske lätt hänt.
För övrigt har dagen handlat en hel del mot hot mot förtroendevalda. TV4 har ringt ett otal gånger inför ett inslag de ska göra i kvällens nyhetssänding, tror jag. Hoppas det blir bra.

Bra med dom - men inte död

Bra att Saddam Hussein blivit ställd inför rätta och dömd för i alla fall några av de vidriga brott han begått. Dåligt att det blev dödsdom.
Jag tror nämligen inte på principer av typen "öga för öga, tand för tand". Beslut om att beröva en annan människa livet är lika fel när en domstol gör det som en hänsynslös enskild människa.
Hussein bord få ett annat öde än möjligheten att få dö en martyrdöd.

Inställt

Börjar bli mer än tillåtet disträ. I morse tar jag mig ur sängen och sätter mig smågnolande i bilen för att åka till ridningen. Hääärlli... tänker jag, men avbryts när jag anländer till en i övrigt helt öde parkering utan för ridhuset. I stallet står alla hästarna och tuggar lite lojt på sina hötappar - inte en människa så långt ögat når. Neeej, det är ju ingen ridning idag, hade missat det! Vände slokörad hem till duschen och fick som tröst äta en andra frukost tillsammans med dottern.
På den politiska dagordningen för veckan står annars klimatförändringarna högt. Allvarligt och obehagligt. Viktigt att miljöfrågorna verkligen får det politiska utrymme de förtjänar - eller rättare sagt kräver.
Eller har det redan gått så långt att undergången kommer? När man läser följande ur dagens DN, kan man ju börja undra... http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=574&a=585710&previousRenderType=6
Klimatutredningen sa inget om inomhusregn, så vitt jag minns?!

Förlåt, kunde lite låta bli att skoja lite. Behöver muntra upp mig med något efter besvikelsen av den inställda ridturen. Idag är det visst halvdag på jobbet - så jag ska försöka sluta redan kl 16, tror jag.
Trevlig helg!

Vaknar upp och inser att jag kanske är extremist!

Idag när jag borstade tänderna hade jag sällskap av säsongens sista husfluga. I vanliga fall tycker jag flugsurr är ett ganska irriterande ljud, men idag var det omöjligt att känna så. Sex minusgrader ute och snökaos på flera håll (dock inte en flinga i Örebro) - vad bryr sig sommarens mest uthålliga fluga om det? Den surrar omkring där i badrummet och påminner om att det kommer en sommar igen. Trevligt faktiskt.
Började annars morgonen med tidningsläsning. I Dagens samhälle upptäcker jag till min förundran att jag kanske tillhör demokratimotståndarnas skara. Förefaller i alla fall delta i aktiviteter där sådana drag finns. Jag var ju sekreterare i den statliga utredningen om hot och våld mot förtroendevalda, vars betänkande "Jakten på makten" (SOU 2006:46) nu varit ute på remiss. Dagens samhälle har läst remissvaren och citerar Pressombudsmannen (PO) som tydligen reagerar starkt på det som står i betänkandet om mediernas roll när det gäller förtroendvaldas utsatthet. Det skymtar "en extrem och anstötlig yttrandefrihets- och tryckfrihetsfientlig ideologi" under textens yta, anser PO. En enig parlamentarisk kommitté står bakom den text som PO gått i spinn på, men jag får väl erkänna att det är jag som hållit i pennan i just det kapitlet. Hmm - extermist, jag som nästan blivit bekymrad hur mesigt gråsosseliberalmitten eller nåt jag blivit med åren. Men när jag tänker efter så blev jag också för ett antal år sedan utpekad som radikalfeminist i en ledare i Svenska Dagbladet. Det var då jag publicerade en forskningsrapport om kvinnliga chefer. Mina kvinnovetenskapliga kollegor på universitetet hade i och för sig rätt kul åt den ledaren. De påstod att jag inte var den första de tänkte på när de skulle räkna upp just radikalfeminister. Men vem vet - kanske är jag ändå en ulv i fårakläder, bara att jag själv - och de som känner mig - inte riktigt fattat det än. Lovar att ta en allvarlig funderare över hur det står till. Under tiden rekommenderar jag PO att även läsa kapitel 6 i betänkandet. Där är förs ett ganska långt resonemang om demokratins procedurer, människovärde och etik.

Uppförande och tåg

Just hemkommen efter två arbetsdagar i Stockholm. Kombinerade med en liten miniutflykt tillsammans med sonen som har höstlov. Mysigt att resa med honom - han har så oerhört gott humör och får mig att skratta ofta.
På jobbet diskuterade vi en preliminär version av uppförandekod för förtroendevalda, som jag håller på att skriva. Känns som det håller på att bli en riktigt bra skrift. Ska bli kul att se hur den tas emot när den blir klar. Vilket den måste bli innan årsskiftet.
På nyheterna har rapporterats om kaos i tågtrafiken p.g.a. vädret. Kan bekräfta detta. I stort sett alla tåg mellan Stockholm och Örebro hade visst problem idag. Som ett under kom vi dock med ett tåg som i alla fall avgick från Stockholm i tid! Men till Örebro kom vi inte förrän ungefär 25 minuter efter tidtabell. Och resan var lite kaosartad. För det första fattades det visst en vagn på tåget, och för det andra åkte många med detta tåg istället för andra som var försenade. Tåget var fullt på varenda sittplats och folk stod i alla gångar. Själv hade jag sonen i knät mellan Västerås och Örebro. Blev påmind om att han inte är "min lille pojke" längre, utan en yngling på nästan 14 år. Benen var lite ömma när vi kom fram :o). Men vi kom i alla fall hem! Och stämningen på tåget var efter omständigheterna god. Det gäller att se livet positivt.

Långsamma filmer för eftertanke

I helgen såg jag filmen "Capote". Den var bra tycker jag. Fick mig att fundera över vad som driver oss människor och vem som är mest ond i en givet sammanhang.
"Capote" var en långsam film. Berättelsen växer fram i en takt som kräver en del av den som tittar. Allt sveper inte förbi i turbofart, obehag hinner greppa tag i en, möten och händelser blir inte bara på ytan. Flera av de bästa filmer jag sett på senare tid är långsamma filmer; "Kim Novak badade inte i Genesarets sjö" och "Syriana" till exempel. Kanske beror det på att jag åldras, att jag gillar det långsammare tempot. Troligare är att det har med min personlighet att göra. Jag gillar att fundera djupare över vad jag ser och upplever. Känslor tenderar att gripa tag i mig, skaka om på insidan. Det är kanske idén bakom långsamma filmer - att vi ska hinna gripas av det vi ser. När filmen är slut, fortsätter berättelsen ett tag till i våra tankar. Håkan Nesser vill kanske att vi ska fundera vidare över vem som mördar och varför. George Clooney vill att vi ska ruskas om i våra ställningstaganden kring terrorism och krig i Irak. Bennet Miller vill att vi ska grunna på vem som är ondast av mördaren och den som gör profit på hans öde. Eller vill de bara underhålla oss och tjäna pengar? Tråkigt i så fall.

Noterat

Carl Bildt får behålla respekt hos mig. Vad bra att han kom till insikt om behovet av att sälja sina aktier i Vostok Nafta.
Återstår att förklara efter senast dygnets larm: Var tog stormen vägen? Rapporter om detta mottages tacksamt.
Nu tar jag fredagkväll - är bjuden på middag med tända ljus. Mysigt!

Tidens gång, hästmys och nyhetskommentarer

Oj är det nu redan fredag igen. En vanlig fredagsreplik, men för mig känns den extra aktuell denna gång. Veckan har verkligen rusat iväg. Det känns absolut inte som det var 7 dagar sedan jag stod i Borlänge kommun och pratade om hot och våld mot förtroendevalda, vilket var det jag ägnade förra torsdagen och fredagen åt.
Nåväl, fredag är ju min hästdag. Har haft samma häst sedan i somras - han hyser en hemlig dröm om att vara knähund. Det är så mysigt att borra in näsan i pannan på honom och samtidigt klia lite på huvudet. Då står han bara alldeles stilla och njuter. Dessutom är han rolig att rida.
Två nyheter att kommentera idag (se http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1002326): Först Carl Bildts aktieinnehav i rysk energi.
Håller med min statsvetarkollegor Lauri Karvonen och Gullan Gidlund om att detta är en trovärdighetsfråga av betydligt tyngre dignitet än svarta barnflickor. Det är en mycket central politisk fråga om hur Europa ska förhålla sig till att köpa och göra sig beroende av energi från Ryssland. Självklart kan den svenske utrikesministerns aktieinnehav bidra till trovärdighetsproblem när han ska vara med och diskutera detta. Jag är lite förvånad över att han inte håller sin politiska heder högre och säljer. Fast jag inser också att här talar vi om stora pengar, och hur lätt sånt får människors omdöme att brista.
Sedan: Har ni sett den nya regeringens första utnämning av högre tjänsteman i staten?! Moderaten Per Unckel blir landshövding i Stockholm. Vilka var det som så högljutt kritiserade den förra regeringens utnämningar av partikamrater? Börjar detta trovärdigt?

Barn är prislösa!

Affären med Madonnas försök att adoptera en liten pojke från Malawi gör mig upprörd. Har ni inte följt händelserna så kan ni datera upp er genom att läsa dagens DN. Här finns en artikel som tydligt förmedlar det sjuka alltihop. /www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=583641&previousRenderType=6
Är frågan verkligen vilket pris man kan sätta på ett barn?
Verkligen inte, om ni frågar mig. Barn är prislösa - ingen kan göra anspråk på att äga dem och därmed ha rätt att sälja eller köpa. Vi avlar och föder våra barn som ett lån från framtiden. Vuxna har ansvar för att skydda, stödja och ibland vägleda dem. Vartefter de växer upp blir de mogna att leda sin egen väg. Men vi har ingen rätt att skapa eller kräva av dem vilka de ska bli eller sätta pris på deras huvuden.
Ja, jag vet - det finns många som inte tycker riktigt som jag. Och verkligheten är ganska grym i detta avseende. Men det hindrar mig inte från att bli upprörd och att hävda min egen uppfattning om saken. Läs gärna om FN:s Barnkonvention här http://www.bo.se/Adfinity.aspx?pageid=55

Ungas idrottsutövande - lek eller allvar?

Scannade av nyheterna på nätet och fann en läsvärd krönika av friidrottaren Erika Johansson. Rekommenderar för läsning: http://www.aftonbladet.se/vss/punktse/story/0,2789,916129,00.html
Vilka krav ställer vi egentligen på våra unga, och varför? Jag tycker det är en viktig fråga att fundera över.

Tankar en söndagkväll

I går bjöd SVT på god underhållning när de firade 50 årigt födelsedagskalas. Jag förstår inte de kritiker som sågat programmet. Är det rävar som tycker rönnbären är sura bara för att public service kan så bra?
Att kritisera Lena Ph tycker många är ok - ibland känns det nästan som om mobben går.
Själv gillar jag inte allt hon gör, men har med åren fått en växande respekt för henne som yrkeskvinna. Hon vet vad hon är bra på och hon gör sin grej professionellt. Dessutom har hon glimten i ögat. Inte så konstigt att hon retar en del. Proffsiga kvinnor gör ofta det.
Hon deltog i ett av programmets höjdpunkter i går; hyllningen till Jacob Dahlin. En man med mycket humor och - som det kändes genom etern - ett varmt hjärta. De gudarna älskar dör unga, säger en del. Inte för att jag tror på någon gud, men visst är det alldeles för många människor som dör för unga, det håller jag gärna med om!
Annat som hänt: KIF Örebro vann matchen mot Bälinge med 3-1. Bara att gratulera!
Själv har jag ägnat dagen åt att städa ur och flytta båten (den "nya") till upptagningsplatsen. Tänk vad ut-och-åka-båt-sugen det går att bli trots kallt regn och höstmörker...

Sporthelg i Örebro

Örebro firar i dag - det blir fyrverkeri vid slottet om några timmar och glada örebroare struntar i höstkylan och badar i fontänen på Stortorget.
ÖSK är tillbaka i allsvenskan!
Själv kunde jag inte gå på matchen. Jag var på handboll; P95/96 mötte GUIF och "mina" grabbar i P92 dömde. Det slutade inte lika bra för detta ÖSK, men publiken fick njuta av riktigt bra handbollsspel från bägge lagen. Och jag bjöd domarna på fika efter matchen för att fira en bra öppning på domarsäsongen för deras del.
I morgon spelar "vårt" andra allsvenska lag KIF Örebro också hemmamatch. Inte heller den kan jag gå på. Det grämer mig. De spelar till på köpet mot Bälinge, vilket hade varit lite extra kul att se eftersom jag är född Uppsalabo. Men det hjälper förstås inte när det gäller vilket lag jag helst vill tar hem poängen på Behrn i morgon. Heja KIF!

Att vara modig

Idag vill jag skicka någon en varm hälsning med följande ord (som jag lånat från http://sv.wikipedia.org/wiki/Mod):

Mod är att handla i överenstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Fysiskt mod är förmågan att övervinna smärta och kroppsliga plågor, medan moraliskt mod är förmågan att övervinna risker för anseende och prestige.

Myller av förväntansfulla barn

Idag upplevde jag det igen - ett särskilt ögonblick i vardagen, som fick mig att le. Det var på bussen genom hela stan. Ett par hållplatser efter min myllrade de på, ett oräknerligt antal små människor påväg på en utflykt någonstans. Ni vet, ansikten med allvarliga miner och förväntasfulla blickar. Några som pratar nästan oavbrutet och knuffar lite på varandra då och då. Och så några vuxna som försöker se till att alla är med och att alla kommer av på rätt ställe.
Många hållplatser senare myllrar de av igen. Samtidigt myllrar en ny grupp på - lite färre och lite yngre, klädda i självlysande gröna västar och hållandes varandra i handen.
Visst är de fantastiska, dessa små ögonblick i vardagen som får oss att stanna till, le lite och minnas hur det var att vara förväntasfullt barn på väg på utflykt.

Demokrater i praktiken

Måndag och ytterligare ett avhopp ur Reinfeldts regering. Det är logiskt att Cecilia Stegö Chìlo väljer att lämna posten som kulturminister, men före beskedet kändes det högst osäkert om hon verkligen skulle ta det steget eller envist sitta kvar. När det gäller licensskolet är hennes värsta tabbe inte att hon avstod från det, utan att hon förefaller ha hycklat om varför hon avstod. Det mesta talar för att det var ett medvetet politiskt ställningstagande från hennes sida - hon är helt enkelt grundmurat kritisk till public service och ansåg sig ha rätten att ställa sig över lagen och vägra betala licensen i ren protest. Hon borde varit hederlig och stått för detta. Det hade definitivt inte försämrat hennes läge oavsett om hon ändå fått gå från ministerposten eller inte. Att rakryggad stå för sina åsikter ger ofta respekt även bland dem som inte sympatiserar med dessa åsikter. Nu framstår Stegö Chìlo mest som feg och undflyende, ingen smickrande bild att bära inför offentligheten.
Vad säger oss då den senaste veckans ministertumult - ställer vi högre krav på våra politiker än på folk i allmänhet? I mitt arbete med uppförandekod för lokalt förtroendevalda är det en fråga som jag diskuterat med många vid det här laget. Uppfattningen - inte minst bland de förtroendevalda själva - är i stort sett entydig; Det ställs högre krav på politiker än på folk i allmänhet och det är rimligt att det är så. Den representativa demokratin innebär att folket väljer företrädare som ska styra landet på medborgarnas uppdrag. De folkvalda i Riksdagen utser i sin tur en statsminister som får förtroendet att ha en verkställande makt över landets styre. Detta förtroende måste statsministern noga förvalta tillsammans med de statsråd han (någongång kanske det blir en hon) utser. Politiker - inte minst de i ledande ställning - som företräder partier som förordar rättsstaten och demokratin, har ett stort ansvar att vara förebilder för andra. Att vara demokrater i praktiken! Annars tappar allt fler människor tilltron till demokratin och politiken, och vi kan hamna i ett farligt läge där vägen går mot sönderfall och någon form av diktatur.
Vad dessa högre krav sedan ska omfatta är i sig värt att diskutera. Får en förtroendevald aldrig ha prövat hasch eller druckit sig redlöst berusad, ha kört för fort eller snattat godis? Får hon eller han aldrig haft en betalningsanmärkning eller missat att besiktiga bilen i tid? Värt att diskutera - själv tror jag preliminärt att gränsen ligger på en högre nivå än så.

Tankar om en båt

Idag gick en bit av mig i idé - båten lyftes upp ur vattnet och kördes in i båtskjulet för vintervila. När jag kom till hamnen blåste det snålt om öronen det var alldeles gråmulet på himlen. Det gick inte att undvika att vemodet sökte sig in under huden. När jag skulle hämta vatten för att kunna torka av båten lite, bört sig plötsligt solen igenom det grå. Då steg modet igen. Skönt eftersom jag egentligen tycker om när det är höst.

Båtliv är en ganska ny del av mitt liv. Det är bara tre år sedan jag introducerades i denna värld, och jag blev snabbt fast! Att gunga fram i lagom tempo över vågorna är precis vad jag behöver för att koppla av och komma ifatt mig själv. Vädret spelar egentligen mindre roll. Stiltje och strålande sol, regn och hård vind. Bägge vädertyperna har sin tjusning, så länge man kan hålla sig torr.

På bilden ser ni båten i en av mina favoritvikar. Där är så underbart lugnt och fridfullt, och bara en liten bit bort kan man sitta på en klippa och titta ut över något som verkar vara en evighet hur länge som helst.

När jag torkat av båten och klappat på den en sista gång innan jag for hem igen, kändes vemodet lite igen. Båten ska nämligen säljas till våren och ersättas av en annan. Den nya båten passar bättre för våra behov. Ändå insåg jag idag där i båtskjulet att jag kommer att sakna "den gamla". En vän som - trots sin relativa litenhet - utan tvekan tar sig fram nästan var som helst och i alla väder.

Norrbottenhöst och politisk moral

Varit väldigt långt norrut i några dagar - i Norrbotten närmare bestämt. Där hade hösten kommit längre än i Mellansverige, men det var fortfarande inte så kallt och björkarna var fenomenalt vackra i klargul dräkt. Jag hann träffa ett tjugotal förtroendevalda vid tre olika möten under mina två dagar i norr. Vi diskuterade hot och uppförandekoder och medier. Jag fick återigen en hel del intressant att fundera vidare över vid mitt skrivbord. Dessutom blev jag intervjuad av Radio Norrbotten. Intervjun skulle visst sändas idag på eftermiddagen. Gissar att frekvensen inte når ända till Örebro - får kolla om de har sina sändingar på webben också.
Denna morgon förundras jag, säkert tillsammans med många andra, över hur oprofessionellt tidigare journalister hanterar granskning och avslöjanden om dem själva. De båda nyutnämnda ministrarna Borelius och Stegö Chilò har själva inte dragit sig för att kritisera andra tidigare. Därför borde de inse hur ohållbart det är att komma med rent ut sagt töntiga bortförklaringar till att de valt att inte följa svenska lagar och bestämmelser. En av de frågor jag diskuterar under mitt arbete med uppförandekoder för lokalt förtroendevalda är vilket ansvar en förtroendevald har att följa regler och bestämmelser även om de varit emot dem när de beslutats. Det förefaller finnas en bred samstämmighet oberoende av parti om att så måste det fungera. Kan det månne vara en uppförandekod även för politiska företrädare i staten?

Trist erfarenhet

Idag var jag med om något mycket trist. Tränarna till ett av lagen i handbollscupen för P92 var så hetsiga att de skapade olustkänslor hos de flesta som var i hallen. Tränarna drog själva på sig varningar i varje match och grabbarna i laget fick många utvisningar. Stämningen blev urtråkig. Och jag behöver kanske inte berätta vilket som var det enda laget på cupens första dag som förlorade alla sina matcher? Hoppas de får en god natts sömn så alla får en roligare dag att minnas i morgon!

Gnesta en fredag i oktober

Idag har hösten kommit, tror jag bestämt. I alla fall var det ett oerhört höstlikt väder när jag körde hem från Gnesta för en liten stund sedan. Regnigt, grått och ruggigt. Mysigt med fredagkväll i gillestugan ska det bli efter denna upplevelse!
I Gnesta har jag varit och träffat de två personer som utgör kommunfullmäktiges presidium där. Vi har diskuterat uppförandekod för förtroendevalda, som är ett av de uppdrag jag jobbar med för närvarande. Jag slutar aldrig att imponeras av alla dessa "vanliga" härliga människor som - utöver sitt arbete - delar med sig av sin tid till oss alla medborgare för att ta ansvar på förtroendeuppdrag i kommuner och landsting. Det var två ganska olika, men på var sitt sätt vardagskloka och ärligt engagerade människor som jag fick förmånen att dela denna fredageftermiddag med. De hade många funderingar som helt klart kommer att påverka mitt arbete. Jag blev på gott humör av att känna deras engagemang på köpet. Dubbel nytta med andra ord.
Nu ska jag laga dem mycket originella fredagsrätten tacos. Behöver ladda för en helg fylld med ungdomsidrott - både fäkttävling och handbollscup. Ha det mysigt i höstrusket!

Höger, vänster eller andra vägar?

Började morgonen med att - som oftast - ta en vända över ett antal nyhetssidor. Hos Ekot hittade jag detta http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=959978. Nyheten handlar om att Fp, C och S fortsätter att styra Västra Götalandsregionen ihop. Deras argument för samarbetet är sakpolitiska. Det är inte unikt för just VG-regionen med blocköverskridande samarbete. Det har länge varit ett faktum att det, särskilt på kommunal nivå, funnits andra samarbetsmönster än på riksnivå. Den intresserade finner ingående information om detta på http://www.skl.se/artikel.asp?C=5244&A=24142. Vi har all anledning att framöver diskutera olika vägar för den politiska framtiden. Var finns framgångarna att finna? I en större renodling av två huvudalternativ - höger ut eller vänster ut? Eller är kombinationerna som finns i VG-regionen och kommunerna värda att ta efter även på nationell nivå? Inte vet jag, men funderar över det gör jag ganska ofta. :o)

P.s. Vaddå kl 12.00? Nej, när jag skriver detta är klockan inte mer än 09.10. Är det någon som vet om jag kan ändra klockan här på något sätt. Mina hittills gjorda försök har inte lyckats. D.s.

Kanelbullar och föräldraauktoritet

"Det är kanelbullens dag idag!" Detta framförde min son till mig i morse med en betoning av orden som bara inte gick att missuppfatta. Eftersom det var alltför länge sedan jag hade tid att baka några bullar, blev det till att besöka bageriet på lunchen och handla.

Detta ska självfallet inte tolkas som att jag är en lättövertalad mor, som går på enkla knep. Nej då, men sonen ska ha handbollsmatch ikväll förstår ni. Jag är bara så övertygad om att det är bra med lite extra energi inför detta! Och när vi råkade få kanelbullar till eftermiddagskaffet på jobbet, kom jag på att just en kanelbulle kunde ju vara kul att överraska honom med.

Va? Sa jag att bullen inhandlades redan på lunchen? Ehrmp - ja, men, alltså... Men det är ju bra med lite extra energi när det är match! Eller hur?

Passa på att få lite mer koll på kanelbullar på http://sv.wikipedia.org/wiki/Kanelbulle.

Några vänliga ord betyder så mycket

I min presentation här på blogen framhåller jag att jag samlar på små händelser i vardagen. Idag fick jag en ny att lägga i min samlarlåda: I morse fick jag mycket motvilligt konstatera att dagen inte skulle gå ihop om jag inte tog bilen ner till stan. I närheten av stationen finns billig parkering och med lite tur hittade jag en plats där. Precis framför mig hade en sopbil just stannat. Jag hastade förbi den påväg till parkeringsautomaten och hör till min förvåning att renhållningskillen tilltalar mig. "Är det ok om jag säger att du har snygga strumpor?" frågar han. Det låter som han nästan ångrar sig i samma stund som orden kommer ur hans mun. Jag blev jätteglad för komplimangen. Hade nämligen med tvekan valt just de strumporna till kjolen denna morgon. Var osäker på om de inte var lite för mönstrade för att passa mig. Förklarade snabbt för killen att han gärna fick ge mig en komplimang och att jag blev glad. "Ja, jag tyckte bara att de passade så bra på dig", fyllde han då i - som om han kunnat läsa mina morgontankar. Jag glömde nästan att det småregnade när jag vandrade från bilen in till stan. Tänk vad några vänliga ord kan pigga upp! Men tänk vad tråkigt det är att vi oroar oss för om det är ok att ge komplimanger. Killen bad ju nästan om ursäkt redan från början. Är övertygad om att även han fick en gladare morgon när han kunde konstatera att han inte förolämpade utan gladde med sina uppskattande ord. Hoppas han fick en lika glad förmiddag som jag!

Livets labyrint

"Bra kläder ska inte klia, inte hindra och absolut inte strama åt på något obekvämt vis.
Det ska helst inte livet heller."

Så står det i Lena Katarina Svanbergs underbara lilla bok Sinnesfrid. Jag undrar om det inte var en dag som den jag haft idag, som inspirerande henne till dessa ord. Ibland kliar och stramar det liksom bara, inget tycks hjälpa mot det och det är inte kul alls. Är det någon som har något bra recept på antiklimedel att rekommendera, som hör av dig!
Staffan Werme skriver på sin blog om att ateister har "otro". Undrar om han med det tänker att ateister är otroende eller att de är otrogna? Mellan dessa uttolkningar ligger mycket intressant att tala om .
Själv tror jag på mina medmänniskor och jag tror på livet före döden. Vad tror du?

Fredag - igen!

Började dagen hos en lite raggig kompis. Han måste ha ponny eller kallblod - eller lite av varje i sig, skulle jag tro. Jättekul att rida är han, men inte så kul att göra i ordning. En gång bet han mig i armbågsknölen, så jag fick anledning att räkna hur många gånger om dagen jag sätter armbågen i skrivbordet i flera dagar. Man kan inte få allt!
Sedan var etiska dilemman i vården på förmiddagen. En föreläsning med mentometerknappar. Kul grej, men det blev lite korthugget, då vi inte kunde ge publiken lika mycket tid till smådiskussioner och kommentarer som vi brukar göra. Det verkade i alla fall som alla var nöjda efteråt. Kul!
Så kom fredageftermiddagen även denna vecka. Det är inte den mest produktiva tiden som finns, men lite har jag fått gjort i alla fall. Nu är det strax dags att stänga av cd:n "Min bäste vän" med Marie Fredriksson och gå hem.
Hoppas att vi alla får en trevlig helg!

Resa förbi Karbenning

I dag har jag varit i Uppsala på tjänsteärende. Vägen hem gick via Avesta-Krylbo. Det innebar att jag fick stifta bekantskap med en ort som jag inte känt till tidigare, nämligen Karbenning. Från tåget gav den lilla orten två intryck; att den består av en ensam stationsbyggnad med ett (stängt) bibliotek i, och att det är oerhört vackert där. Nyfiken som jag är ägnade jag en stund till att ta reda på mera om orten när jag kom hem. Tänkte att det kan vara kul att dela med mig av min nyvunna kunskap: Karbenning är en liten ort i Norbergs kommun i norra Västmanland. Den har en yta på 421 kvadratkilometer och har 5946 invånare. Det innebär att det i genomsnitt bor 14 invånare per kvadratkilometer.

Så här röstade invånarna i Karbenning i valet:

Riksdagen: (v) 6,91% (s) 30,3% (mp) 4,8% (c) 16,5% (fp) 3,6% (kd) 1,8% (m) 24,9% (sd) 6,3%
Kommunen: (v) 18,3% (s) 25,5% (mp) 3,0% (c) 22,2% (fp) 5,4% (kd) 0,0% (m) 19,2% (sd) 4,8%

I riksdagsvalet var 437 Karbenningar röstberättigade, 77,1% av dem använde sin rösträtt - en minskning med 1,8% sedan valet 2002.
I kommunvalet var 445 Karbenningar röstberättigade, 75,3% av dem använde sin rösträtt - en minskning med 2,7% sedan valet 2002.

Reser du till Karbenning kan du äta kondisbuffé på Högfors station, eller besöka Wernergårdens mejeri där Birgit ystar dessertost på mjölk från egna fjällkor, bland annat bergslags blå och bergslags vit.

Den som vill veta mer om Karbenning kan besöka Karbennings Intresseförenings hemsida på http://www.karbenning.se/.

Ja, det var lite kuriosa efter en tågresa i ett höstklätt - vackert - Sverige.

Bakom det som synes ske kan något annat vara på G

Idag ägnade jag några timmar (till) åt att analysera valresultat på Valmyndighetens hemsida (har surfat kring en hel del på den sidan senaste veckan). Kommunvalet i Örebro var nu helt färdigräknat och jag gick igenom hur det röstats i ett antal olika valkretsar. Bland annat kollade jag upp var Sverigedemokraterna egentligen haft sina största framgångar räknat i antal faktiska röster. Resultatet blev inte det jag tänkt mig i förväg. Mina egna och många andras förutfattade meningar om att "utanförskap" är en bärande anledning till röstning på Sd fick sig en rejäl - och häslosam - törn. Jag skrev ner mina iakttagelser i en krönika till Nerikes Allehanda. Förhoppningsvis publiceras den inom kort. För spänningens skull avslöjar jag inte innehållet i förväg. ;o)

Tankar från en fotbollsläktare

En helg med diverse uppdrag för familjen - fika med dottern, gå på möte, skjutsa till träning, lämna in trasig tv, handla krokar på en stor möbelhandel, och, ja ni vet allt vad det kan vara... Mitt i alltihop tog jag paus och kopplade av med fotboll på Behrn Arena. ÖSK:s herrar gjorde en inte tillräckligt bra insats mot Brommapojkarna, och deras väg tillbaka till allsvenskan ser just nu allt annat än självklar ut. Det var i alla fall fläckvis en ganska kul och fartfylld match. Men mest fart stod efterhand alltså Brommapojkarna för. Själv hade jag också underhållning från bänkraden bakom. Där satt några "gubbar" och hade synpunkter på spelarprestationer och hjälpte till att coacha ÖSK:arna för fulla muggar. Det var livligt värre! Att uppleva livet på läktaren är en väsentlig del av behållningen med att gå på fotboll, tycker jag. Dessa gubbar, som vet väldigt väl hur fotbollen egentligen borde spelas, är så kul att lyssna till oavsett hur rätt eller fel de har. Gubbarna bakom mig i lördags hade rätt bra koll. De fick dessutom medhåll av NA:s sportchef i en krönika på söndagen http://www.na.se/sporten/kronika.asp?intShowId=411.
Som sagt, ÖSK:s retur till allsvenskan förefaller alltmer osäker. Som tur är har ju Örebro redan ett allsvenskt lag - KIF Örebro - så vi som vill se fotboll i högsta divisionen klarar oss ändå.

Kul forskningsinformation till alla

Var med på "Forskarfredag live" i eftermiddags. Vi var sex forskare som svarade på frågor från allmänheten via webbsändning. "Forskarfredag" är ett projekt som initierats av EU-kommissionen. Runt om i hela Europa erbjöds samma dag, alltså den 22 september, hundratals aktiviteter som visade hur spännande, kul och vardagsnära forskning är. Målgruppen var bredast möjliga allmänhet, inte minst barn och unga kolla (vidare på http://www.forskarfredag.se/). Bra idé, tycker jag! Och på Olof Palmes torg och Stadsbiblioteket i Örebro var det full rulle när jag tittade förbi i eftermiddags innan vår webbsändning. Mycket folk som kom och såg på experiment och lyssnade på forskare som svarade på allmänhetens frågor. Lyckat, sa de som höll i arrangemanget. Förhoppningsvis blir det fler Forskarfredagar. Om det var särskilt många som såg och hörde oss på webben (sändningen gick ut över hela landet) vetesjutton. Men vi som var med härifrån Örebro tyckte i alla fall att det var en kul grej. Förhoppningsvis fick vi också några personer mer intresserade av våra ämnesområden.

Ett land med hederliga människor!

Problemet med att så många fuskar med bidrag i Sverige är emellanåt ett populärt ämne i samhällsdebatten. En granskning, som Ekot återger idag, visar att av 10 000 slumpvis utvalda bidragstagare, fanns uppgifter som föranleder vidare utredning i 500 fall. Kanske är det 1 procent av dessa som beviserligen har fuskat. Av detta kan vi dra slutsatsen att fusk finns, men att det är en liten företeelse. Sveriges befolkning består i huvudsak av hederliga människor! Men eftersom det är mycket pengar i omlopp i socialförsäkringssystemen är det ändå bra att kontroller görs. De 1 procenten fuskare får tillsammans ut omkring 1 miljard kronor utan att de är berättigade till det. Denna miljard behövs bättre till dem som verkligen har rätt till dem!

Bokslut och valet 2010

Ok, jag låter den tanke som funnits i mitt - och helt säkert i många andras - huvud hela valrörelsen, få komma fram så här dagen efter: Tänk om Anna Lindh fått leva, hur hade det varit då? Hade Alliansen haft samma utrymme att koppla greppet på socialdemokratin? Hade det blivit regeringsskifte?
Socialdemokratin har gjort ett bottenrekordval. Det är dags att göra bokslut med det förflutna och skapa ett parti och en politik som håller för 2000-talets krav. Anna skulle ha kunnat leda den processen. Hon sannolikt gjort det på ett briljant sätt. Hon var en riktig "homo politicus" med visioner och stor insikt i vilka krav som samtidens situation ställde på politiken.
MEN, Anna finns numera bara i våra minnen. Dessa tankar om "om", måste läggas till handlingarna. Nu är det realism och verkstad som gäller. Och strategin kan hämtas från valets vinnare - de som för bara fyra år sedan lämnade valvakorna bakvägen med tunga steg och böjda huvuden. De tog domen från väljarna på allvar. De tog sig igenom ett helt nödvändigt generationsskifte och omvärderade sin politik. De lärde sig hur val vinns i Sverige, som Björn Rosengren framhöll i Studio ett idag. De lärde sig att de behövde låta som sossar! "Alla i arbete" har varit moderaternas vinnarslogan. Och det har väljarna tyckt om i sådan utsträckning att partiet gjort ett historiskt bra val. Om det som ligger i detta i form av konkret politik kommer att bli lika populärt återstår att se. Regeringen Reinfelt har en rejäl utmaning framför sig.
Vem ska leda socialdemokraternas förnyelse- och omprövningsprocess? Spekulationerna är i full gång - fantasifullheten i namndroppingen är dock begränsad. Få kandidater känns sådär riktigt heta. Men medan jag sitter här vid datorn hör jag helt plötsligt den som tidigare verkat uträknad sväva på orden. Margot säger att det inte är aktuellt just nu, att hon inte har andra planer än att fullfölja sitt uppdrag i EU. Men något bestämt "nej" hörs inte - inte ens ett underförstått om jag lyssnar riktigt noga.
Är scenariot för valet 2010 en socialdemokrati med Wallström i täten, som i samverkan med miljöpartiet och vänstern går fram med ett program vilande på pelarna: Hållbar framtid. Internationellt samarbete. Delaktighet för alla. Kan det bli så spännande tro?

Valresultat - och äntligen ett leende

Så vet vi hur det gick - och jag fick äntligen se Fredrik Reinfeldt le. Det var liksom på tiden. Genom hela valrörelsen har han sett ut som en ledsen cockerspaniel, men det håller ju inte för en historisk valvinnare. Ja, valresultatet kan på flera sätt beskrivas som historiskt, kraftig tillbakagång för (s) och stora framryckningar för (sd) inte minst i Skåne. Lite överraskande kanske, men inte alls ologiskt. Det är lätt att dras med i att kolla vad som händer i de stora stråken och glömma kolla vart underströmmarna går. Mycket intressant går att läsa ur valresultatet för den som vill sätta sig ner och granska. Och mycket intressant ligger framför oss under den nya valperioden.

Spilld mjölk, röstning och radiovalvaka

Vad gör ni idag? Själv har jag just rengjort kylskåpet. Någon av husets invånare - okänt vem - hade spillt mjölk som runnit nerför hyllorna. Värre parfymer än gammal spilld mjölk får man nog leta efter. Sen ska jag göra rent badrummet och kaninburen, innan det är dags att samla ihop tankarna och fara ner till Radio Örebros lokaler vid Vasatorget. Hela kvällen blir det siffror och siffror, glada partiföreträdare och ledsna. Fortfarande osäkert vem som får anledning att le mest.
Själv var jag och röstade direkt efter frukost. Det var mycket folk i rörelse och kö in i vallokalen. Jag träffade och småpratade med flera personer jag känner. Stämningen var god, men några hade väntat ända in i valbåset innan de slutligen bestämt sig för vilka partiers valsedlar som skulle hamna i kuverten. Jo, för så är det, beslutet handlar för många inte längre om att rösta på bara ett parti. Det blir ett parti för gult ett annat för blått och ett tredje för vitt. Den så kallade röstsplittringen har ökat för varje val under vår samtid. Det är inte alls otroligt att den blir större i detta val än den varit förrut. Jag lär säkert få anledning att återkomma till den frågan med några funderingar.
Förutom att vi kan välja olika partier, så kan vi ju också numera rösta på person. Själv kryssade jag på alla tre valsedlarna - och det är också något som alltfler väljare gör. Återstår att se hur mycket vi kryssare kommer att påverka vilka personer som blir invalda och inte. Det vet vi inget om i natt, utan först framåt mitten av veckan. Även här tror jag vi kan räkna med att se några intressanta resultat.
Det är viktigt att göra sina val och de påverkar mer än vad som känns i valbåsets ensamhet. Årets val är ovanligt svårtippat - vem kommer att vinna mest och vem blir valets verkliga förloare? I natt vet vi! Vi som ska befolka Radio Örebros valstudio är taggade för en spännande och intressant kväll. Vi kommer att göra allt vi kan för att ge lyssnarna en intressant valvaka och så bra information om vad som händer som möjligt.
Vi hörs i kväll!

En härlig dag tillbaka vid rötterna

Varit på utflykt till min födelsestad Uppsala. Med andra ord åkte jag "hem" i går kväll. För även om jag bott hela mitt vuxna liv i andra städer, så är fortfarande den stad jag växte upp i väldigt mycket hemma. Träffade delar av min familj - som jag tycker väldigt mycket om. Mötena blev korta men trevliga. Hann även ta en fika med min barndomsvän som fyller år i morgon - ungefär 17 för så mycket äldre än så tror jag aldrig vi blir. Att våra barn sedan är i gymnasieåldern, räknar vi liksom inte med...
Innan jag vände åter till Örebro slank vi in på en asiatisk restaurang med en stor buffé till förmånligt pris. Och där inne står jag plötsligt öga mot öga med en person som betydde väldigt mycket för mig och många av mina kamrater under våra år i högstadieskolan Valsätra på 70-talet. Hon heter Torborg och var våran "Flygis". Alltså hon var något som kallades skolvärdinna - en vuxen i skolan med uppdraget att hålla ett öga på oss och bry oss om hur vi hade det. Helt fantastiskt! Det är den typen av personal som skolan saknar så mycket idag. Vuxna lugna förebilder som hinner se och lyssna på barn och ungdomar och ha koll på om de har det bra eller inte på mer personlig nivå.
Jag har genom åren ofta tänkt på Torborg och undrat hur hon haft det. Det visade sig att hon även tänkt på sådana gamla ungdomar som mig. Vårt möte blev kärt och glatt. Nu flera timmar senare känner jag att leendet hänger kvar på mina läppar.

När ska experter och journalister kalla sig väljare och inte?

Två dagars planeringskonferens med jobbet. Det innebär alldeles för god mat och kakor till kaffet - inte så bra, men gott! Så hade vi väldigt trevligt och sjöng till och med allsång i går kväll. Inte så vackert för åhörarna möjligen, men väldigt skoj för oss som var med. Ja, så hade vi flera viktiga diskussioner om vårt kommande arbete också så där mellan varven.
Jag tittar aldrig på morgon-tv hemma. TV:n står för långt från frukostbordet och så föredrar jag morgontidningen och radion före skärmen så dags. Men när jag är på hotell tittar jag alltid. I morse såg jag därför professor Sören Holmberg kommentera opinionsundersökningars tillförlitlighet. Så långt gott och väl, men helt plötsligt började professor Holmberg tala i termer "vi väljare". Med all respekt, men det är verkligen inte i egenskap av väljare som han står i tv och kommenterar det ena och det andra kring valet. Det blir därför väldigt fel när han gör en sådan kommentar, tycker jag. För några veckor sedan såg jag en snutt av en soffdiskussion mellan två journalister, ett statsråd och en forskare. Ämnet för diskussionen minns jag inte just nu, men däremot att såväl de bägge journalisterna som forskaren helt plötsligt började tala om sig själva som "vi väljare". Lika fel den gången. Jag hoppas i och för sig verkligen att såväl Sören Holmberg som de aktuella journalisterna och forskaren använder sin rösträtt på söndag. Men det var inte för att de har rösträtt som de befann sig i tv-rutan. Experter ska uppträda som experter och journalister som journalister och ingenting annat när det är det som är aktuellt.

Härligt livlig dag

Idag har det verkligen varit full rulle! Började dock morgonen med att ligga kvar i sängen och ta det lite lugnt. Sedan blev det mer fart. Först handbollsmatch - som "våra" grabbar vann med 11-10. Väldigt spännande var det! Så hem och fika. Ner på stan en sväng tillsammans med dottern. Tittade förbi Stortorget och alla valstugorna. Där var det livat! Hann prata med glada människor vid nästan alla valstugorna, fick kaffe hos sossarna och äpplen hos fp. Så snabbt vidare till Markbacken för att lyssna på steel pan konsert. Ny handbollsmatch efter det - gick inte lika bra denna gång men killarna spelade ändå bra.
Roligast att tänka på nu när jag pustar ut efter att farande, är hur oerhört många positiva och engagerade människor det finns överallt. En handbollscup vore omöjlig utan mängder av föräldrar som ställer upp för att sälja kaffe och städa toaletter. En valrörelse - jag föresten en hel demokrati - vore omöjlig om inte mängder av människor var beredda att ställa upp, dela ut flygblad, lägga förslag, diskutera med varandra och fatta beslut. Idag har jag sett bevis på hur mycket av engagemang det ändå finns, trots förlorade matcher och politiska skandaler. Jag blir så glad!
Nu ska jag slötitta på tv en stund. I morgon ska jag upp till kl 9 och sälja kaffe... Sen blir det semifinal i b-gruppen. Heja ÖSK!

Som vi vill att människor ska vara mot varandra

Oj, redan fredag igen. Just kommit från morgonens övningar på hästryggen. Så jättekul!
Den här veckan har verkligen rusat iväg. För min del har den varit fylld med två Stockholmsresor och många kontakter med journalister. Affären runt folkpartiets datorintrång hos socialdemokraterna väcker egentligen många frågor, som borde diskuteras i lugn och ro. Men så här 9 dagar före valet är det så oerhört viktigt att det är den sakpolitiska debatten som får ta utrymme, att detta tyvärr behöver få vänta. Det känns oerhört trist att affären kan få avgörande inverkan på valutslaget. Blir det borgerlig valseger på riksplanet, kommer en del av eftervalsdebatten sannolikt att handla om huruvida vi kan ha förtroende för olika ministerkandidater från fp eller inte. Om det blir vänsterseger kommer eftervalsdebatten sannolikt att präglas av kommentarer om att det inte var vänsterns politik utan folkpartiets misstag, som ledde fram till detta resultat. Resultatet blir vilket som att misstro och missmod brer ut sig hos både dem som tror och de som inte tror på den politiska demokratin. Allvarligt och bedrövande, tycker jag.
Alla partier måste nu satsa järnet på skärpning på både kort och lång sikt. Politiker är förtroendevalda av sina medborgare. Detta förtroende måste tas på allvar! Förtroendevalda behöver inte vara änglar och absolut inte övermänniskor. De får till och med vara klantskallar ibland. Som folkpartisten Johan Pehrson som körde mot rött och förlorade sitt körkort häromdagen. Klantigt, klantigt, men knappast så allvarligt att falluckan måste gå.
Men förtroendevalda måste varje dag tänka på att de har ansvar för att vara förebilder för många. Och som förebild måste man tänka på vad man gör och försöka att uppträda på ett sätt som inger förtroende. Jag har - som ni nog förstått vid det här laget om ni läst min blogg tidigare - ingen gudstro. Men jag kan ändå gärna citera det som i religionen brukar kallas den gyllene reglen: Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig. För förtroendevalda kan denna vidgas ett steg, eftersom de oftast representerar många människor samtidigt: Var mot andra såsom du vill att de ska vara mot varandra. Detta betyder oerhört mycket för människors trygghet och för att samhället ska fungera på ett bra sätt.
Trevlig helg!

Motsägelsefullt

I morse gick jag upp tidigare än vanligt. Hann därför höra morgonandakten med vår ärkebiskop redan före sjörapporten. Han talade mycket och inlevelsefullt om sin gud. Sedan avslutade han med att spela Björn Afzelius "Sång till friheten". För mig blir detta mycket motsägelsefullt. Afzelius sång handlar, som jag förstår den, inte om frihet till någon gud utan friheten utan gud. Vad ville ärkebiskopen säga?

Krafttag mot brottsliga metoder i politiken

Förståsigpåarna säger att du bör vakna till något trevligt - musik till exempel. Själv har jag inte begripit det än, utan vaknar av att P1 drar igång varje morgon kl 05.55. I och för sig innebär det att det första jag hör är det behagliga malandet om sjövädret. Men precis när jag börjar bli medveten om den radiorösten byts den ut mot den brutalare verklighet som morgonekot har att rapportera om. I morse väcktes jag med andra ord av den tråkiga nyheten om att socialdemokraterna polisanmält folkpartiet för datorintrång. Att brottet verkligen begåtts har senare bekräftats från folkapartiets högsta ledning.
Jag har hört olika kommentarer om händelsen under dagen, ilskna och beklagande. Någonstans hörde jag rösten av en socialdemokrat som sa att "jaha, som de bråkade när någon på s-kansliet mejlförtalade Reinfeldt, men så var de inte ett dugg bättre själva". Jo, det går att förstå känslan bakom det. Men är det egentligen så intressant att hålla på att kasta anklagelser fram och tillbaka?
Det som hänt, tidigare med mejlen om Reinfeldt och nu med folkpartisters intrång i socialdemokraternas datornätverk, är i bägge fall lika oacceptabelt! För mig känns det mest angeläget att alla politiker, som verkligen tycker att denna typ av metoder är bortom allt försvar, tar gemensamma krafttag för att få bort dem från politiken. Detta är inte en partiskiljande uppgift - det är ett gemensamt ansvar för alla demokrater!

Fredagsfunderingar

Började morgonen på hästryggen. Inser att jag borde träna mera - jag var så mycket svettigare än hästen när lektionen var slut. Försökte bestämma över hur många galoppsprång hästen skulle ta mellan två hinder först i trav och sedan i galopp. En konst för en enkel ridskoleryttare. Har "ny" häst. Han var verkligen mysig att ha att göra med. Ridläraren sa att han är en riktig kelgris och nog egentligen skulle vilja vara hund, så att kunde få sitta i knät när han blev kliad bakom örat. Jo, med tanke på att han mäter cirka 1,70 i mankhöjd så skulle det se ut - och kännas lite tillplattat - om han kröp upp i mitt knä i hästgestalt ;o).
Just nu sitter jag på ett fredagstomt kontor och blickar ut över Riddarfjärden i Stockholm. Båtar tuffar fram och tillbaka och vädret är som sommaren, fast det redan är 1 september. Härligt!
Ska strax ta mig till Örebrotåget - jag och sonen ska ha egen myskväll hemma (fast han har också blivit för stor för att sitta i knät).
I morgon blir det åter till Stockholm för en dag i Humanismens tecken. Det ska bli intressant och kan säkert väcka några tankar värda att dryfta på bloggen.
Trevlig helg!

Är vissa yrken befolkade av idel goda människor?

Idag har jag varit i Stockholm på ett seminarium om Mediernas etik. En av de medverkande pekade på att journalisterna som yrkeskår kan ha ett problem med hur de hanterar sin etiska frågor genom att de per definition anser att de företräder det goda. På tåget hem satt jag och funderade på detta. Helt gripet ur luften känns uttalandet inte. Jag undrar om det inte finns ytterligare yrkeskårer som bär på den traditionella bilden av sig själva som per definition goda människor? Hur är det med läkarnas, sjuksköterskornas, prästernas och diakonissornas självbilder till exempel? Jag lämnar frågan fri för några dagar. Avser att återkomma i ämnet på ett eller annat sätt, när jag hunnit tänka efter lite till.
Nu ska jag dock sluta tänka djupt en stund och underhålla mig med Morden i Midsomer. Åh, vad det är härligt med engelska deckare!

Nyheter om äktenskapslag

En enhetlig äktenskapslag. Homosexuella får gifta sig på riktigt - och om de vill det till och med i kyrkan. Svenska kyrkan blir även i äktenskapslagen det enskilda samfund det är.
Vilka bra nyheter från Hans Regners utredningsrum såhär på fredagen.
Så bevisas det att äktenskapet inte är heligt utan juridiskt - och förhoppningsvis älskat!

Älska livet med cykelhjälm

Jag cyklar sedan många år med hjälm. Jo, från början kändes det töntigt. Numera är det en vana, och det känns kalt de gånger jag är disträ nog att glömma hjälmen innan jag ger mig iväg. Ok, erkänner, någon gång ibland faller jag också för min egen fåfänga. Om jag duschat så tätt inpå cykelturen att håret inte hunnit torka kan jag välja bort hjälmen för att igelkottetaggarna inte ska krokna. Det händer dock faktiskt inte så ofta - tanken att det är just vid ett fåfängt tillfälle som olyckan är framme, känns alltför realistisk. Bättre en krokig tagg än en krossad skalle liksom.
Vissa dagar i veckan tillbringar jag på ett kontor i Stockholm. Efter ett par timmar på tåget, tycker jag om att sträcka på benen och promenerar alltid till min arbetsplats på Söders krön. Förvånansvärt många Stockholmare cyklar. Och väldigt många av dem använder hjälm. Mitt på Vasabron kom igår morse en av våra mycket kända artister och skådespelare cyklande på något om såg ut som en hederlig gammal "damhäck". Nertryckt över öronen hade han en riktig kruka. Som kändis tjänar han ju automatiskt lite extra som förebild. Och han såg verkligen så cool ut! Ett levande bevis för att cykelhjälmar inte är töntiga.

Ner i jorden - men i vilken form?

En enda sak vet vi med säkert om vår framtid - någon gång kommer vi att dö. Frågan är då vad som ska bli av oss efter det. Skottas vi ner i jorden intakta, hamnar vi mitt i grundvattnet. Eldas vi i krematoriet, sprider vi mörk rök över himlen. Till skada för miljön i bägge fall. Inget vidare lyckligt slut. Men forskningen gör sina framsteg även på denna front. Jag läser i senaste numret av Illustrerad Vetenskap (nr 12/06) att den svenska biologen Susanne Wiigh-Mäsak presenterat ett tredje alternativ. Kroppen och kistan sänks ner i flytande väte och fryses ner till minus 195 grader. Sen skakas alltihopa om, faller sönder och blir till pulver som renas från kvicksilver, guld och annat skräp som vi har med oss i döden. Pulvret läggs i ett litet skrin av majsmjöl och grävs ner i marken på ungefär en skollinjals djup. Omkring ett år senare är resterna av oss omvandlat till fin kompost. En applåd för utvecklingen av denna metod som gör oss miljövänliga efter döden. Återstår att lösa frågan om begravningsplatser utan religiösa företecken för alla om inte vill till något gudsrike utan bara åter till naturen.

Ta en respektfull kamp!

Förra måndagen hade jag och KF-ordföranden i Örebro, Torgny Larsson, en debattartikel i Nerikes Allehanda som manade politiker till att föra politisk kamp utan förolämpningar och övergrepp. Tyvärr finns inte artikeln på nätet, men här är ett utdrag av det viktigaste:

"I en politisk debatt är det lätt att de skarpa vinklingarna får ta över – både i kontakt med medierna och på hårt pressade opinionsmöten. Politiker lockas att agera för att få en rubrik eller applåder – kanske genom att klappa till en motståndare så hårt att det till och med är förödmjukande. Och visst kan det finnas poäng att hämta, om stämningen redan trissats upp och publiken dras med i kampens hetta. Men väldigt många, tror vi, känner mest obehag inför hårda ord och förödmjukelser. De som inte redan är övertygade anhängare kan mer avskräckas än attraheras av dem som tar i hårt. Och utan att få de tvivlande med sig vinner ingen vare sig några val eller stärker tron på demokratin.
Men är det då inte en alldeles omöjlig uppgift att få alla tuffa politiska debattörer att sänka tonläget och bete sig lite schysstare. Jo, om det handlar om att försöka ändra på alla så är det så. Den enda du egentligen kan ändra på är dig själv. Den som inte själv använder fula knep, kan ofta konstatera att som man möter andra blir man själv bemött. Om du bestämmer dig för att försöka uppträda schysst, föra en saklig debatt utan personangrepp och misstänkliggöranden, så kan du också påverka andra att bli schysstare. Den som har bra argument och vet vad den pratar om, har dessutom stora förutsättningar att vinna både debatter och väljarnas förtroende – utan vare sig förödmjukanden eller övergrepp.
Verkar det svårt? Ja, kanske – men vi tror att det möjligt."

Valrörelsen går nu in i sitt intensivaste skede, och vår uppmaning gäller i allra högsta grad.
Det är oerhört tråkigt varje gång en politiker trycker till eller använder väldigt starka ord för att kritisera sin motståndare. Jag är helt övertygad att det inger respekt att avstå. Starka ord ska sparas till riktigt starka tillfällen. Att som argument till exempel påstå att en meningsmotståndare ljuger, tror jag får får fler att stänga öronen och gå därifrån än det föder nya anhängare. Att kalla motståndare för nedlåtande "smeknamn" föder inte heller någon respekt. Jag hittade för en tid sedan en gammal artikel av Pernilla Ström, som jag tycker fångar detta på ett lysande sätt http://www.smedjan.com/etta.asp?sida=display&nr=1170. Läs och begrunda!

Stereotypt så jag kräks!

God morgon! Jo, det är faktiskt morgon oberoende av vad datorn påstår att det är för tid när jag skriver detta. Ska packa några prylar och sedan åka till jobbet. Måste bara snabbt ifrågasätta Aftonbladets trendnissars val av helt nödvändiga prylar för ettagluttarna som börjar skolan nästa vecka. Kolla själv på http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,872381,00.html. Stereotypt så jag kräks, är min kommentar! Rosa och änglar till flickorna, ljusblått och Spiderman till pojkarna. Och vilken liten inskränkt värld lever väl inte dessa trendnissar i? Kanske borde man tycka synd om dem. Här har vi regnbågens alla färger att välja mellan och mönster och bilder i oändlighet. Så stänger nissarna in sig i en vrå av rosa och ljusblått. Vad tråkigt de måste ha där.

Riksdagens roll är viktig!

DN publicerade igår en debattartikel av Tommy Möller , som diskuterar problemet med att statsministerämbetet i Sverige blivit alltmer presidentlikt http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=564896&previousRenderType=2.
Jag håller med Möller om att det finns ett klart problem här som behöver diskuteras. Sverige är en representativ demokrati, och det är viktigt att de direkt folkvalda representanternas makt inte urgröps till förmån för indirekt valda representanter. Idag har vi ett omröstningsförfarande som innebär att statsministern är utsedd så länge en majoritet av Riksdagens ledamöter inte röstar nej till den person som är föreslagen. Teoretiskt sett skulle en statsminister alltså kunna väljas utan en enda bifallsröst om 174 riksdagsledamöter röstar nej till förslaget och 175 lägger ner sina röster. Är det en bra ordning att ha det så? Bör Riksdagen rösta om ett godkännande av hela regeringen och inte, som idag, enbart av statsministern? Bör omröstningen föregås av att kandidaterna till regeringen utfrågas, såsom till exempel sker när EU-parlamentet utser en ny kommission? Jag är ännu inte helt klar över min egen detaljuppfattning i var och en av dessa frågor. Men jag är tämligen övertygad om att demokratin skulle vinna på att om vi kunde ändra det sätt som regeringsbildningen går till idag. Efter förra valet bestämde sig Göran Persson helt sonika att sitta kvar i regeringställning efter valet eftersom han bedömde det som osannolikt att de borgerliga partierna skulle kunna ta över. Så blev det också förvisso, men själva handlingen var ändå provocerande ur demokratisynpunkt. Bygger statskicket på att val ska hållas och parlamentet under talmannens ledning därefter ska sköta valet av en ny statsminister och regeringsbildare, ska den "gamla" regeringsbildaren visa respekt för detta, ställa sin plats till förfogande och låta den formella processen ha sin gång. Persson hade inte haft det minsta att förlora på att ha visat den respekten mot demokratin i september 2002. Det är orimligt att konstitutionen är skriven så att han tilläts göra som han gjorde.
Även om att inte är klar i min uppfattning i alla delar, så hyser jag i grunden en kärlek till tanken att Riksdagens makt över landets styrelse bör betonas. Ur demokratisynpunkt finns det en mycket viktig idé bakom den parlamentariska demokratin, med en tydlig linje mellan väljarna och de valda. Jag tror vi ska värna detta system och sträva efter att förstärka demokratin på parlamentarismens grund.

Att vara god kan väl inte vara en bh?

Idag har jag ägnat hela förmiddagen åt att försöka hitta en lämlig synonym till ordet god till en text om uppförandet i politiken, som jag håller på att skriva. Jag började på en av mina favoritsajter på internet www.synonymer.se. Efter ett leende över synonymerna gullig och välsmakande, fastnade jag för alternativen bra och snäll. Drog mig också till minnes att den amerikanska filosofen John Rawls använt sig av alternativet schyst i en av sina texter. Enligt synonymer.se kan schyst ersättas med ord som reko, renhårig och hederlig. Ganska passande för det sammanhang jag skriver om, även om ordet i sig av en del kanske kan uppfattas som lite väl "vardagligt".
Kom på att bildspråket kunde hjälpa mig i mitt vidare val. Tog vännen Google till hjälp. (hur klarade vi oss innan Google, jag bara undrar?) Började med att "bildgoogla" mitt ursprungliga ord god. Resultatet visade sig snabbt i ett oräknerligt antal bilder på olika gudar, vilket inte kändes så tilltalande för mig som inte tror på någon gud.
Tog nästa ord, snäll. Första bilden som dök upp var framsidan på den utmärkta boken Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Bra, tänkte jag, ordet snäll verkar lämpligt.
Ordet bra bjöd på en överraskning eftersom jag satt och tänkte på svenska men Google översatte till engelska. Sida efter sida med bilder på bysthållare dök upp på min datorskärm. Ni ser själva ett exempel ovan. Hm, inte precis den association jag tänkt mig förstås. Schyst däremot gav ett positivt utfall. Genast hittade jag en bild av en video med namnet Schyst, ett sätt att vara, som visar sig vara ett studiematerial om etik för tonåringar utgivet av Specialpedagogiska institutet (www.sit.se).
Jaha, så nu sitter jag här med två alternativ kvar. Det behöver bli ett, helst innan jag går hem för idag. Snäll eller schyst - vad kan jag nu hitta på för att utnämna en segrare av dessa två finalister? Hämtar en kopp kaffe. Det brukar fungera som hjälp när problem behöver lösas. Hjälper det inte så är kaffe i alla fall gott - eller schyst men knappast snällt.

I lördags kväll satt jag i båten och tittade ut över den Mälarvik som syns på bilden - lääänge. Det som fångade min uppmärksamhet var små silvervita fiskar som outtröttliga hoppade upp ur vattnet på jakt efter mat. Tyvärr var de för kvicka för att låta sig fångas på bild. Det slog mig hur lättroad jag börjat bli med åren. Det var underhållande och rofyllt att titta på småfiskarna och jag hade inte alls tråkigt fast jag satt där en lång stund. Det slog mig också att dessa små fiskar ägnar sig åt att hoppa efter flugor utan att låta sig påverkas det minsta av blodiga konflikter i Mellanöstern och stundande valrörelse i Sverige. I sanning rofyllt för den som vet att semestern strax är slut och arbete som handlar om politikens villkor och konflikter obönhörligen tränger sig på igen.

Händelse med godståg

En mycket varm och stilla sommarmorgon för några år sedan var jag påväg till jobbet på min cykel. Eftersom jag bor på andra sidan stan jämfört med arbetsplatsen, var det en resa på cirka en halvtimme. Jag var nästan framme och väldigt varm när jag kom till det industritågspår som korsar min väg och där det (nästan) ALDRIG brukar komma några tåg. Men denna morgon var ett undantag - långsamt, långsamt kom ett godståg (hur långt som helst) tuffande längs rälsen. Helt plötsligt kändes det som jag hade så bråttom så, och jag svor lite för mig själv när jag måste stanna för att vänta in detta hinder på vägen.
Men så blev jag medveten om en mamma med två små barn som stod strax framför mig invid tågbomarna. Det äldre barnen - en pojke på 2-3 år pekade entusiastiskt på tåget och sa något till sin mamma. Hans lilla ansikte strålade av glädje. Då blev jag medveten om att jag antagligen just fick dela dagens, ja kanske veckans, största upplevelse med denna lilla knatte. För honom fanns ingen stress, för honom var det ett fantastiskt ögonblick precis där och då, och det han sa var kanske "Mamma, mamma titta ett TÅG!" Upplivad av händelsen, kände jag hur stressen rann av mig och jag njöt av att få dela denna fantastiska lilla vardagsstund med pojken. För när fick jag så bråttom att jag inte hann vara med om nöjet att se ett tåg komma förbi där man minst av allt väntar sig en stilla sommarmorgon i Örebro? Detta var som sagt några år sedan, men jag har sparat minnet och tar fram det när jag behöver pigga upp mig. Så ser du mig sitta och le för mig själv någon gång, är det kanske en händelse med godståg som finns i mina tankar.