Besviken på SJ

Denna vecka har det inte blivit mycket bloggande, krafterna har gått till annat.
En riktig energislukare har tyvärr tågpendlandet varit. Den som följer min blogg och som känner mig över huvud taget, vet att jag tillhör tågåkandets absolut största entusiaster. Jag brukar också vara den som mest ihärdigt försvarar SJ när folk gnäller över försenade tåg och annat. Historiskt sett har jag mängder av goda erfarenheter att grunda denna inställning på.
Men denna vecka har min inställning fått sig flera rejäla törnar. Jag tror inte tågen gått i tid en enda dag. Och orsakerna förefaller i första hand varit dåligt underhållna tåg. Vagnar och lok har varit sönder, i värsta fall så de blivit stående längs vägen. Och när väl tågen dykt upp har vagninredningen sett ut som om det varit röjarfest. Stolarna har varit helt söndersuttna, delar av dem sönderbända och rengöringen klart eftersatt.
Varför gör ni på detta viset SJ?!
Jag forsätter gärna att odla min kärlek till tågåkandet.
Jag vill så gärna fortsätta att tala väl om att åka tåg.
Bästa ansvariga på SJ - kan ni underlätta för mig att göra så?!!
Fortsätter ni som denna vecka visat, vet jag inte vad jag ska göra.

I övrigt önskar jag mina medmänniskor en riktigt trevlig helg - höstens första.

Angående hejaklackar och burop

Jag har fått synpunkten efter mitt förra blogginlägg att även ÖSK:s supportar i Kubanerna buade när AIK-spelarna presenterades vid matchen i söndags. Det hörde inte jag som satt vid i en grupp jublande AIK-fans - Kubanerna befann sig på läktaren snett över planen från min plats sett - men det kan mycket väl vara korrekt.

Vill tydliggöra att min åsikt från tidigare att hejaklackar borde hålla sig för goda att bua ut motståndarspelarna vid presentation gäller alla klackar, även Kubanerna.

Är min ståndpunkt därmed att det aldrig får buas över huvud taget?

Bra fråga. Jag tror att mitt svar blir nej. Några tillfällen då jag nog tycker att burop oftast kan försvaras är till exempel om publiken uppfattar ett tveksamt domslut - som jag från matchen ÖSK-AIK tycker gäller åtminstone en av de möjliga straffsituationerna för AIK. Också om en spelare medvetet går in för att göra illa en annan spelare eller uppenbarligen maskar för att få matchtiden att gå utan något egentligt spel. Men det får inte bli något systematiskt buande, för då blir det en annan sak än yttringar av spontan besvikelse.

Att skrika "domarjävel" eller liknande tycker jag aldrig är försvarbart även om domslutet kan uppfattas tveksamt. Domarna gör sitt jobb och det handlar oftast om att fatta svåra beslut i ögonblicket. Ibland blir det fel och ibland till och med mycket fel, men oftast blir det ganska rätt. Och i allmänhet ser domaren mycket bättre vad som händer på planen än vi på läktarplats. De är dessutom utbildade för sin uppgift och vet att de måste stå till svars för sina beslut. Detta gäller i allmänhet inte "proffstyckarna" på läktaren. Alltid mycket lättare att döma när det inte är förknippat med eget ansvar.
Generellt gäller att all idrott blir både roligare och bättre med glada hejaramsor och sånger som "Kex och skor finns inte kvar, men fotbollen är underbar..." än negativa rop och yttringar.

På bilden ser ni hur konstgräset på Behrn Arena har spritt sig ut över hela parkeringsplasten bakom anläggningen. Helt otroligt, inte sant ;o).

Annars har jag inte så mycket kul att rapportera från den platsen idag.

ÖSK lät sig helt spelas ut av gästande AIK i allsvenskan. Sista kvarten övergick spelet nästan till att AIK mer hade bolltrickuppvisning än spelade match.

Jag hamnade på läktaren mitt bland en massa AIK fans. De hade mycket att glädjas åt idag och stämningen var hög. Tråkigt att flera stycken var ordentligt berusade. Tråkigt också att hela klacken buade ut ÖSK-spelarna under presentationen före matchstart. Ett hejaklack med så mycket stämning och så många härliga sånger och hejaramsor behöver inte ägna sig åt sådant.

AIK:s vinst med 4-1 var helt rättvis. ÖSK får svårt att förnya sitt allsvenska kontrakt till nästa säsong.

Men för KIF Örebro går det däremot allt bättre. Idag blev det 3 nya poäng i Karlstad. Och nu väntar KINA och VM på bl.a. Stina Segerström och Kristin Hammarström KUL!

Rondeller och glädjen med Harry Potter

I morgontidningen på mitt frukostbord har under veckan pågått en insändardebatt i ämnet "hur använder bilister blinkrarna i en rondell?" Bara ordet "blinkrar" får mig att le. Jag är inte så försvenskad själv, utan väljer nog ordet "blinkers" fortfarande. Men håll med om att "blinkrar" låter mer skoj!
Sen då själva ämnet - hur göra med blinkandet vid rondellkörning? Tillhör livets större mysterier om ni frågar mig. Omfattande fältstudier visar att det finns väldigt många varianter av detta och lika många bestämda uppfattningar om vad som är rätt. Själv lärde jag mig köra rondell i Uppsala 1980. Gnistarondellen hette den värsta. Det var rondellen som slussade trafik till motorvägen mot Stockholm. Alltid mycket bilar och höga hastigheter. Dessutom flera filer inne i rondellen. Numera är jag helt övertygad om att det sätt vi fick lära oss att bemästra Gnistarondellen med filkörning och blinkande både hit och dit, inte längre är något att stå efter. Vill till och med minnas att bilskoleläraren sa att "så här kommer du aldrig att köra rondell igen efter att du klarar uppkörningen".
Fortfarande är det ett intressant minne - och ett möjligt stöd för inlägg i den för alltid lika snurriga debatten om hur vi egentligen ska göra när vi tar oss igenom rondeller. Och det gör vi ju mycket oftare nu är 1980 dessutom.
Vad säger du själv: ska blinkrarna på när vi kör in i rondellen eller när vi lämnar den? Eller ska vi rent av blinka både och? Fråga dina kompisar vid fikat och ni har ett diskussionsämne som räcker i flera dagar. Jag lovar!

Så något helt annat. Jag måste få skicka en tanke med ett varmt tack till J.K. Rowling för den läsglädje hon skänkt världen med sina böcker om Harry Potter. Själv läste jag ut "The Deadly Hallows" häromdagen. Underbar läsning och sorg när bokens 608:e och sista sida var slut. I mitt hem har samtliga invånare suttit djupt försjunkna i boken - eller böckerna faktiskt. Som jag nämnt innan i bloggen ville ju ingen vänta på den andra, så vi har haft flera exemplar... Min son är ingen bokslukare i vanliga fall, men Harry Potter har han alltid sträckläst. Denna gång dessutom på engelska. Det var omöjligt att vänta på att få veta hur berättelsen slutar till den svenska översättningen kommer i november.
Fast jag misstänker att vi kommer att läsa den också. Men då nöjer vi oss nog med att köpa boken i ett exemplar.
För nu vet vi hur det går för Harry, Hermione, Ron, Snape, Voldemort, och de andra.

Dags för beslut

Läser i Kyrkans tidning(!) på nätet om en undersökning som visar att en klar majoritet av Riksdagens ledamöter är för en könsneutral äktenskapslagstiftning. Så bra, då är det ju bara att gå till beslut!