29 mars 2007

Reseidé så bra som på räls!

För er som inte vet det redan kan jag avslöja att jag är en riktig tågfantast. De senaste åren har jag säkert tillbringat mer än 350 timmar på rälsen per år - och jag har inte ledsnat det minsta. Med tåget kommer jag från hjärtat av en ort till hjärtat av en annan. Det går tillräckligt fort och under resan finns tid och möjlighet till att arbeta, koppla av, äta och dricka eller umgås med gamla och ibland nya bekantskaper.
I min ungdom reste jag på många tågresor ut i Europa. Så här i efterhand förundras jag över det förtroende och mod som mina föräldrar visade när de lät mig som tonåring ta tåget till Italien, Holland och Tyskland ensam eller i sällskap med jämnåriga. Då funderade jag aldrig på det, att åka tåg var kul och vi mötte många fler goda och trevliga människor än sådana instinkterna sa oss att vi skulle gå undan för.
Tågluffade gjorde jag ensam. Reseplanen gjorde jag många dagar upp genom att gå ner till stationen där jag var för att se vart tågen gick - så åkte jag vidare till den ort som lät mest intressant eller som jag aldrig hört talas om precis som det föll mig in. Jag ler fortfarande åt mina resminnen.
Nu har tågfantasten i mig upptäckt nya mycket lockande möjligheter. Dels att tågluffandet verkar gå mot en liten renässans och att även jag som inte längre är så ung kan ge mig iväg ut i Europa till en inte alltför hög kostnad. Dels har Fritidsresor kläckt en suverän idé: charterresor med tåg till Italien! Tack Lottie Knutson, det är lysande! Förutom att det är kul, avkopplande och upplevelserrikt att åka tåg är det också suveränt miljövänligt. Är jag rätt informerad så har någon räknat ut att ett tåg med 200 passagerare gör av med lika mycket energi per person för en resa runt hela jordklotet som en bil med förare och tre passagerare gör per person för att ta sig knappt 1,5 kilometer.
Så tuffa på och njut till 1000!

20 mars 2007

Lästips

Läser nyheter tillsammans med lunchmackan.
Två läsvärdheter att tipsa om finns här:
Först en rekommendation om att gå till ladugården som jag instämmer i.
Sedan nyheten om en tjej som löst ett vardagsproblem som jag som mor till två idrottande ungdomar bara är alltför bekant med. Så lysande enkelt - jag rusar till sportaffären och handlar!

Att kunna välja och ha respekt för varandra

Tre kända kvinnor skriver på DN debatt om att kvinnor måste ha rätt att välja en kvinnlig gynekolog istället för en manlig, om de vill. Jag har full respekt för deras argument och ser att realiteterna är sådana att det finns fog för att vara lyhörd för en sådan begäran.
Samtidigt är det viktigt att vi inte gör detta till en norm för hur vi alla beter oss, då blir diskriminering ett allt större problem och till slut är vi på ett riktigt sluttande plan.
I Danmark hände för några år sedan att en patient vägrade bli behandlad av tjänstgörande läkare för att hon var kvinnlig invandrare och patienten var öppet främlingfientlig. Då kallades bakjouren in.
Jag tror att vi måste ha en grundprincip att varje patient har rätt att påverka vem den ska bli vårdad av. Men med denna rätt följer också ett ansvar. Själv har jag bestämt mig för att det måste vara yrkespersonen läkaren som står framför mig först och sedan allt annat den personen är. Jag vill inte att vi ska diskriminera varandra och jag vill själv verkligen anstränga mig för att leva som jag lär på den punkten.

16 mars 2007

Beröm till Svenska Kyrkan

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Så lyder första artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Jag tycker att alla ska ta intryck av och följa denna deklaration. Och idag har Svenska kyrkan visat att de vill göra det, genom att de fattat beslut om att tillåta homosexuella vigslar i kyrkan. Bravo!

13 mars 2007

Respektlöshet i den politiska debatten

Vid frukostbordet läste jag idag i Nerikes Allehanda att försvarsminister Mikael Odenberg haft det dåliga omdömet att kalla sin politiske meningsmotståndare Thomas Bodström för en "nulitet".
Du ska vara mot andra som du vill att de ska vara mot dig, lyder den gyllene regeln.
Men är det verkligen på det sättet Mikael Odenberg vill att andra ska tala om honom? Jag tvivlar starkt på det. Dessutom är det en alldeles för låg ribba för politisk debatt för att någon över huvud taget bör lockas att haka på. Hoppas Thomas Bodström kan hålla nivån högre.

07 mars 2007

Att mötas eller inte

Bytt arbetsuppgifter och arbetsplats, så tiden för bloggande har inte funnits de senaste veckorna. Inte riktigt idag heller egentligen. Har funderat mycket kring den lilla diskussion som finns efter mitt senaste blogginlägg och tänkt återkomma i frågan. Men det får anstå lite. Samma sak gäller den bloggdiskussion jag är involverad i här. Håll ut, jag återkommer - snart...
Idag måste jag bara kort får reflektera över hur vi behandlar varandra och varför?
Jag har på senare tid blivit indragen i en föreningsdiskussion där några vill ha så högt tempo att alla inte hinner med. I klassisk ordning leder detta till ömsesidig misstro och i värsta fall också missförstånd. Har vi råd att göra så mot varandra? Varför misstror vi varandras syften utan att lyssna först? Kan vi inte mötas?
"Sportmanship" brukar lyftas fram som ideal för hur vi ska uppföra oss mot varandra. Ett föredöme på den fronten såg vi i Vasaloppsspåret i söndags där Ahrlin och Svärd under värsta spurten samarbetade vid vätskekontrollerna. Värre är det med aktuella exempel från vissa lagsporter. Jag menar, hur ska vi kunna hitta några föredömen i detta eller detta? Bedrövligt är det mildaste ord jag kommer på just nu.

Låt oss vara lite mer rädda om varandra - ingen förlorar på det!