25 februari 2007

Acceptera aldrig hot som maktmedel!

Idag blev jag uppringd av en journalist som ville diskutera frågan om hot mot förtroendevalda. "Är det en risk mot demokratin?" frågade han.
Ja, är mitt svar, och det av två skäl:
Dels kan den som hotar få ett orättfärdigt inflytande över beslut som borde fattas i demokratisk ordning.
Dels kan hot mot förtroendevalda som fenomen leda till att många kloka och bra människor avstår från att delta i demokratin för att de är rädda för sin egen och sina närståendes säkerhet.
Vi kan aldrig acceptera att hot används som politiskt påtryckningsmedel i en demokrati! Den som är emot ett förslag eller beslut kan med argument försöka vinna majoriteten för den egna linjen och ändra politiken. Får man inte majoriteten med sig får man skaffa bättre argument eller acceptera att förslaget är för dåligt för att människor ska ge det sitt stöd.

Journalisten som ringde höll på med en artikel om att ett statsråd blivit hotad. Jag har varit på resa och därför inte hunnit följa nyheterna. När jag kommer hem, konstaterar jag att det är fler statsråd än det han nämnde som blivit hotade idag. Inte bara ett statsråd utan hela regeringen faktiskt. Och hotet är varken anonymt eller sänt i lönndom. Nej, på bästa debattplats i DN skriver på religiösa ledare och hotar regeringen med att de minsann ska se till att de kristna väljarna inte röstar på alliansens partier i nästa val om socialminister Göran Hägglund inte drar tillbaka förslaget om att utländska kvinnor ska kunna komma till Sverige och göra abort. Göran Hägglund står emellertid på sig och försvarar förslaget. Heja - det hedrar dig Socialministern! Hot får inte gå hem vare sig det är ensamma galningar eller religösa ledare som uttalar dem.

Hot är ett maktmedel för dikatorer inte demokrater!

24 februari 2007

En dag för sorg


Vår kanin blev gammal. Även om jag visste att 8 år är en hedervärld ålder för en kanin, så var jag inte riktigt beredd. Helt plötsligt blev hon nästan blind och började tappa balansen. Fast hur jag än klämde och kände visade hon inga tecken på att ha ont. Och så fort jag kom med mat började hon äta ur min hand. Men i går kväll åt hon salladsbladen utan att riktigt vilja komma fram ur sitt bo. Och i morse var det alldeles tyst från buren när jag klev upp.

Någon gång i natt somnade hon i tysthet in för alltid.

Hon blev aldrig något keldjur utan höll på sin integritet och föredrog att hoppa omkring före att sitta i knät. Men sällskap var hon ändå. Någon som alltid fanns där och blev glad när vi kom hem. Någon som vi alltid småpratade med när vi hade vägarna förbi buren. Nu är det tyst och tomt. Det kommer att ta lite tid att vänja sig vid det.

Döden är ett projekt som alla - trots vård och vad ni vill - måste möta alldeles ensamma. Ingen följer med hela vägen och ingen kan riktigt förstå vad som känns och händer inombords. Ingen som finns vid ens sida har egna erfarenheter av att dö. Detta insåg jag när jag vakade vid först min fars och senare min mors dödsbädd. Jag tänkte på det härom dagen när jag hälsade på en kär släkting som blir alltmer märkt av den cancer som förr eller senare kommer att ta hennes liv. Döden är vi ensamma med. Men ända fram till dödsögonblicket är vi levande. Var därför inte rädd för att möta den som snart ska dö. Hon eller han lever ju fortfarande och det är det som räknas.
Här en av de vackraste dikterna jag vet om döden:
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en fruktkorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick frå soluppgång till
soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han
kom.
Hur ångestfull jag var inför hans
vackra sång!
Så tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
av Bo Zetterlind ur Döden från San Michéle 1954

18 februari 2007

Lyssna- och tittatips


Har du en stund över och vill få något att fundera över? I så fall rekommenderar jag att du går in och lyssnar på Filosofiska rummet som sändes i P1 i dag söndag den 18 februari.

Frågan som samtalet utgår från är om det är rätt att mata en räv svårt sjuk i rävskabb eller inte. Samtalet vandrar in på frågan vad är en god människa och vad är goda handlingar. Väldigt intressant och väldigt viktigt att tala om! Själv uppskattade jag särskilt Christina Claessons sätt att tackla frågorna. Hon var konkret och rätt fram på ett bra sätt.

Får du lust att kolla mer media på nätet, kan du också titta på Sverige som sändes på SVT2 kl 18.15. Där intervjuas författaren Anna Jansson och gör lite reklam för en bok hon och jag håller på att skriva om etik i politiken, som ska komma ut efter sommaren om planerna håller. Hon nämner även en bok som vi redan skrivit om etik i vård och omvårdnad. Den kommer ut i ny utvidgad och omarbetad upplaga i april. Information om den "gamla" boken om etik och vård som vi skrev för några år sedan finns här.
Undrar ni vad bilden har med saken att göra, så är det bara ett uttryck för min längtan bort från den mörka och kalla vintern. Tänk när vår rodhodendron blommar igen! Just nu ser den lika frusen och hopkurad ut som jag känner mig.

12 februari 2007

Två ljusglimtar en måndagmorgon

Lika bra att erkänna det rakt av: måndagmorgon är inte min favoritstund i veckan.
Idag fanns dock flera saker att glädja sig åt, vilket gjorde morgonen lite lättare att komma igenom.
För det första läste jag en artikel om en man som verkar vara både modig och realistisk. Han heter Kevin Dowling och är katolsk biskop i Sydafrika. Jag har inte för vana att strö rosor över katolska präster, men biskop Dowling får dagens blomma av mig. Han är nämligen aktiv förespråkare av att människor ska använda kondom när de har sex, starkt präglad av att AIDS är ett enormt problem i Sydafrika. Den artikeln jag läste finns tyvärr inte på nätet, men jag hittade en annan artikel om biskop Dowling som TIME Magazine publicerade för några år sedan, för den som vill veta mer.
För det andra verkar det som om abortlagstiftningen kommer att liberaliseras något i Portugal. Ett litet med nog så viktigt steg för en bättre värld.
Nu är det dags att ta tag i veckans arbete. Om en timme är det förmiddagkaffe, då är måndagmorgonen definitivt slut och krafterna återvänder. :o)

11 februari 2007

Viktig undersökning!


Jag har två uppgifter som jag hoppas du vill lösa. Du deltar då i en undersökning som jag håller på med!

1) Ta ett A4-papper med text på ena sidan i handen. Vik nu detta papper en gång.
Fråga: Vilken sida av pappret hamnade utåt, den med text eller den utan text?

2) Ta minst två A4-papper, gärna flera. Fäst samman dessa med ett gem.
Fråga: Vilken del av gemet sitter framåt, den korta smala eller den långa breda?

Meddela mig svaren genom att kommentera detta blogginlägg. Vill du vara anonym hoppas jag att du i alla fall kan ange om du är kvinna eller man.


För övrigt var de så suveränt att Marie Lindberg gick vidare till final i Melodifestivalen. Vilken härlig låt, röst och utstrålning hon hade!
Och så noterar jag att tygåtgången minskat en smula denna lördagafton (jfr tidigare bloggkommentar). Jag tänker då så klart på Ola Salos jacka och Annelie Rydés klänning. Är det så det ska bli - lite mindre tyg för varje deltävling? Hm...

05 februari 2007

Ganska påklätt

Såg du första uttagningen till Melodifestivalen i lördags?
Det gjorde jag, och en sak jag reagerade på var att kvinnorna på scenen var ovanligt påklädda för sammanhanget. Under senare år tycker jag det har varit en bitvis osmaklig tävling i tävlingen att kvinnorna klätt sig i så små och utmanande kläder som möjligt. I år verkar trenden vara en annan. Jag uppskattar det. Alla artister får gärna klä sig vackert och glamoröst och allt möjligt. Men det behöver inte dra åt sexshow. Som om kvinnors, och i någon utsträckning även mäns, sångröster inte kan uppskattas till sitt fulla värde utan det.
Snyggast klädd i lördags var för övrigt Tommy Nilsson, om ni frågar mig. Jag är oerhört svag för långrockar.

04 februari 2007

Blev poetisk

Jag har tillbringat hela helgen på Sveriges framsida. I lördags vandrade jag omkring på båtmässa tills både huvud och fötter var trötta. Kul var det!
Idag har jag varit på world cup tävlingar i värja för juniorer. Ungdomar från 26 länder fäktade så att svetten rann - däremot inte blodet, det är inte så våldsamt med fäktning nu som förr.
Vädret och tävlingen inspirerade till en liten limmerick:

En fäktande dam från Örebro
tog världsmotståndet med ro.
Gick ut ifrån hallen
för att friska upp skallen
Kände vår i luften må ni tro.


Fler kul limmerlickar och verser finns här.

02 februari 2007

Oj, är det redan fredag nu igen!

Värst vad veckan gick fort helt plötsligt. För min del tog den vägen på tåg. Har varit i Stockholm och vänt ett par gånger sedan jag skrev något här senast.
Nu har jag inte tid att blogga heller egentligen, måste förbereda lite inför en resa under helgen.
Här får ni en dikt till av mig så länge - innehållet anknyter till en del av det som jag haft fullt upp med på sistone.

På vägen över bron

Enfald
Mångfald
Gemenskap

Det är på vägen över bron,
inte vid dess fästen,
som paradoxerna möts
och dialogen börjar.

Siv Arb
ur "Burspråk" från 1970

Kör försiktigt i halkan - och ha en bra helg!