En dag för sorg

Vår kanin blev gammal. Även om jag visste att 8 år är en hedervärld ålder för en kanin, så var jag inte riktigt beredd. Helt plötsligt blev hon nästan blind och började tappa balansen. Fast hur jag än klämde och kände visade hon inga tecken på att ha ont. Och så fort jag kom med mat började hon äta ur min hand. Men i går kväll åt hon salladsbladen utan att riktigt vilja komma fram ur sitt bo. Och i morse var det alldeles tyst från buren när jag klev upp.

Någon gång i natt somnade hon i tysthet in för alltid.

Hon blev aldrig något keldjur utan höll på sin integritet och föredrog att hoppa omkring före att sitta i knät. Men sällskap var hon ändå. Någon som alltid fanns där och blev glad när vi kom hem. Någon som vi alltid småpratade med när vi hade vägarna förbi buren. Nu är det tyst och tomt. Det kommer att ta lite tid att vänja sig vid det.

Döden är ett projekt som alla - trots vård och vad ni vill - måste möta alldeles ensamma. Ingen följer med hela vägen och ingen kan riktigt förstå vad som känns och händer inombords. Ingen som finns vid ens sida har egna erfarenheter av att dö. Detta insåg jag när jag vakade vid först min fars och senare min mors dödsbädd. Jag tänkte på det härom dagen när jag hälsade på en kär släkting som blir alltmer märkt av den cancer som förr eller senare kommer att ta hennes liv. Döden är vi ensamma med. Men ända fram till dödsögonblicket är vi levande. Var därför inte rädd för att möta den som snart ska dö. Hon eller han lever ju fortfarande och det är det som räknas.

Här en av de vackraste dikterna jag vet om döden:

Det gick en gammal odalman

och sjöng på åkerjorden.

Han bar en fruktkorg i sin hand

och strödde mellan orden

för livets början och livets slut

sin nya fröskörd ut.

Han gick frå soluppgång till

soluppgång.

Det var den sista dagens morgon.

Jag stod som harens unge, när han

kom.

Hur ångestfull jag var inför hans

vackra sång!

Så tog han mig och satte mig i korgen

och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så.

av Bo Zetterlind ur Döden från San Michéle 1954