God Jul och Gott Nytt År!

Jag byter jobb efter årsskiftet och då blir det nog (ännu) mindre tid till att blogga.
Vi får se hur det går.

Kritisera men hota inte

Under rubriken "Det var så mycket hat" har Aftonbladet idag en artikel som återger intervjuer med personer som är barn till tre ledande politiker i Sverige. Det är en bra artikel, tycker jag, för den pekar på en så viktig konsekvens av att vi människor använder hat, hot och i värsta fall våld för att försöka påverka varandra och samhället. Det är riktiga människor som drabbas och alla drabbas på precis samma sätt oavsett om de är makthavare, socialbidragsberoende eller små barn. Hat skrämmer och inskränker människors vardag oavsett vilka de är.

Jag framhåller ofta hur oacceptablet det är att utöva hot mot politiskt förtroendevalda. Det gör jag inte för att jag tycker att politiker själva allltid uppträder på ett sjyst sätt mot varandra och medborgare i allmänhet. Här finns en del att kritisera. Jag gör det inte heller för att jag tycker att politiska beslut alltid är vettiga, genomtänkta och bra. Här finns också anledning att kritisera.

Jag gör det för att jag inte tror på övergrepp som metod att bygga ett samhälle. Vi måste anstränga oss för att välja fredliga metoder när vi vill påverka beslut och förändra vårt samhälle. Föe finns det ett enda bevis i världen på att alternativet leder till något bättre - hur trögta och frustrerande demokratiska processer än kan vara?!

Julhandel och bröllop

Får inte lön förrän i morgon men smög ändå igång med julklappshandlandet idag. När jag vimlade omkring där i det stora köpcentrat slog det mig att sådan verksamhet gör något mindre kul med oss människor. Vi går liksom omkring och ser så likgiltiga ut som möjligt när vi hamnar på ett trångt ställe där vi måste tränga oss förbi varandra eller om vi bara råkar få ögonkontakt över en varuhylla. Trots att jag inte vill dras jag med i detta spel. Varför gör vi så? Istället borde vi väl le och ge varandra plats i trängseln. Vänlighet är ju faktiskt smittsamt det också.

Så något roligare:

I går var jag i Stockholm och förrättade en vigsel som det så högtidligt heter. Vi var i Cedergrenska tornet, som var mycket vackert. Många gäster och god stämning. För en stund sedan fick jag ett mejl från brudparet där de framförde sin tacksamhet för hur jag bidragit till att göra deras stora dag lyckad. Jag blir glad och stolt över berömmet. Tänk vilket fantastiskt fint hederuppdrag det är att vara vigselförrättare. Viktigt att försöka förvalta uppdraget väl!

Kall morgon i en liten park

Vill i all hast dela med mig av ett ögonblick som piggade upp min morgon:
Gick med raska steg genom en park jag passerar på väg mellan tåget och kontoret. Där stod en liten jackrusselterrier med alla sinnen på helspänn. Den hade bara ögon för en vallhund som gjorde sina behov en liten bit längre bort. Medan matte till vallhunden med en påse samlade in vad hennes fyrbente vän lämnat på marken, for en katt som en pil över gräset rakt in i en flock småfåglar. Matten tittade lite oförstående upp på vallhunden som börjat skälla efter katten som hon själv aldrig såg (jackrusselterriern visade den däremot inget som helst intresse för). Dramatik i den lilla skalan en kylig morgon i november.
Hur det gick för katten? Jo, den lyckades i sin jakt på en fågel till frukost.

Sju sanningar om mig

Antar utmaning från Tomas Wetterberg. Alltså här kommer sju sanningar om mig:

1. Jag älskar att åka tåg och är en sådan förespråkare av detta färdmedel att jag ibland kommer på mig med att förorda ny spårtrafik till platser dit det egentligen kanske inte alls är lämpligt.
2. Tycker mycket om att rida och önskar att jag vore modigare på hästryggen.
3. Jobbar (alldeles för) mycket och gillar det för det mesta.
4. Lyssnar på Afzelius.
5. Tror på människan och på ett liv före döden.
6. Har insett att lediga dagar med fördel avnjuts i ungefär 6 knop - i nästan alla väder.
7. Skulle gärna ha hund om jag bara kom på hur jag ska hinna gå ut med den...

Tyvärr känner jag inte några andra bloggare tillräckligt bra för att skicka utmaningen vidare. Men är det någon som råkar läsa detta och känner sig utmanad så gärna det!
:o)

Här råder visst tystnad

Erkänner förbehållslöst att det är lite tyst från min sida här på bloggen just nu. Har helt enkelt för många andra järn i elden för att hinna med riktigt. Men det går över vad det lider, och då funderar jag vidare igen. Tills dess får ni här en fridfylld bild från den sköna sommaren att vila ögonen på. Det är bra att drömma sig till bryggan i den lugna viken medan hösten ruskar utanför fönstren.

Några tv-tankar

Nej, "Svensson, Svensson" är inte riktigt mitt program. Jag tycker både Susanne Reuter och Allan Svensson är mycket skickliga skådespelare, men något i själva programmet talar inte riktigt till mig. Kanske är det känslan av blekare kopia av Cosby show. Kanske är det känslan av att den avdankade brevbäraren och den snygga och kompetenta kommunpolitikern är bara ett så hopplöst udda par. Jag vet inte.

Men, fick Allan Larsson mig inte att skratta i sin skepnad som gammal brevbärare, gick det desto bättre när han lite senare uppträdde i Babbens "heta stol". Det var länge sedan jag skrattade så tårarna rann, men att se Allan Larssons krampaktiga försök att hålla minspelet under kontroll inför komikerpanelen var verkligen suveränt roligt!

Hela programmet "Babben & co" var bra, tycker jag. Inte minst för att Babben själv är en så suveränt rolig och sympatisk person. Och för att programidén gick ut på att få gästerna att skratta utan att förnedra eller göra bort dem. Jag tittar gärna på "Babben & co" även nästa vecka!

PR-konsulter för mordmisstänkta

Under hur lång tid som helst nu har medierna skrivit om den försvunna Madeleine McCann. Jag har inte följt fallet mer än genom sporadisk läsning. Många konstiga turer och spekulationer förefaller det ha varit. I dag faller mina ögon på en artikel i Aftonbladet som jag först läser lite förstrött. Jag reagerar när jag kommer till där det framgår att Madeleines föräldar överväger att anlita en pr-konsult för att hantera medierna. Nyheten är hämtad från The Guardian en tidning som jag uppfattar som tämligen seriös. I The Guardian framgår också att föräldrarna tänker skaffa sig fler juridiska företrädare.
De som blir misstänkta för brott bör som allmän princip antas kunna vara oskyldiga till avgörande bevis lagts fram och rättslig dom fallit som säger motsatsen. Det är inte alls svårt att förstå att paret McCann skaffar fler advokater i den situation de nu befinner sig i. Vare sig de är skyldiga eller oskyldiga förefaller de behöva kvalificerad rättslig hjälp.
Men en pr-konsult? Jag undrar.
Fast egentligen är den viktigaste frågan i sammanhanget kanske denna:
1) Hur bör en pr-konslut förhålla sig rent yrkesetiskt till att "hantera medierna" för brottsmisstänkta?
Hela historien runt lilla Madeleines försvinnande blir i mina ögon bara märkligare och märkligare.

Om religioners grepp över människor

Idag skriver Lars Ströman en krönika i Nerikes Allehanda med rubriken "Blodiga religiösa texter" (tyvärr finns den inte i nätupplagan) där han konstaterar att såväl bibeln som koranen innehåller ondskefullheter och bloddrypande citat samt att kristendomen knappast kan hållas för mer demokratisk än islam.
Lars Ströman är aktiv kristen och journalisten som skrev krönikan som illustrerades med Muhammed som rondellhund för några veckor sedan. Han placerade med den sitt skrivande på den politiska världskartan. Dagens krönika om blodiga texter och ickedemorkatiska religioner, är sannolikt ett trevande sätt att fortsätta dialogen med upprörda muslimer.
Hans syfte att visa på att det inte går att lyfta den ena religionen till skyarna före den andra är vällovligt. Men för mig ger hans krönika bara ytterligare underlag till att förundras över att religioner kan ha en så fast grepp över resonerande och reflekterande människor över huvud taget. Jag förstår inte.

Fotbollsk(r)amp

Så lyckades ÖSK - med möda och besvär - att rädda så viktiga 3 poäng i går kväll. Viktigt att Barsom gjorde det avgörande målet, förhoppningsvis ska det hjälpa lagets självförtroende på traven. Förhoppningarna om nytt allsvenskt kontrakt stärks igen.
Må också Degerfors få lite Fru Fortuna med sig ut på planen i kommande matcher. Att hänga kvar i Superettan är nog ännu viktigare för vilket lag som helst än att stanna i allsvenskan. Jag håller tummarna!
När jag ändå pratar fotboll: Nu är damerna på plats i Kina. Det ska bli spännande att se vad de kan uträtta, Stina, Kristin och alla de andra!

Besviken på SJ

Denna vecka har det inte blivit mycket bloggande, krafterna har gått till annat.
En riktig energislukare har tyvärr tågpendlandet varit. Den som följer min blogg och som känner mig över huvud taget, vet att jag tillhör tågåkandets absolut största entusiaster. Jag brukar också vara den som mest ihärdigt försvarar SJ när folk gnäller över försenade tåg och annat. Historiskt sett har jag mängder av goda erfarenheter att grunda denna inställning på.
Men denna vecka har min inställning fått sig flera rejäla törnar. Jag tror inte tågen gått i tid en enda dag. Och orsakerna förefaller i första hand varit dåligt underhållna tåg. Vagnar och lok har varit sönder, i värsta fall så de blivit stående längs vägen. Och när väl tågen dykt upp har vagninredningen sett ut som om det varit röjarfest. Stolarna har varit helt söndersuttna, delar av dem sönderbända och rengöringen klart eftersatt.
Varför gör ni på detta viset SJ?!
Jag forsätter gärna att odla min kärlek till tågåkandet.
Jag vill så gärna fortsätta att tala väl om att åka tåg.
Bästa ansvariga på SJ - kan ni underlätta för mig att göra så?!!
Fortsätter ni som denna vecka visat, vet jag inte vad jag ska göra.

I övrigt önskar jag mina medmänniskor en riktigt trevlig helg - höstens första.

Angående hejaklackar och burop

Jag har fått synpunkten efter mitt förra blogginlägg att även ÖSK:s supportar i Kubanerna buade när AIK-spelarna presenterades vid matchen i söndags. Det hörde inte jag som satt vid i en grupp jublande AIK-fans - Kubanerna befann sig på läktaren snett över planen från min plats sett - men det kan mycket väl vara korrekt.

Vill tydliggöra att min åsikt från tidigare att hejaklackar borde hålla sig för goda att bua ut motståndarspelarna vid presentation gäller alla klackar, även Kubanerna.

Är min ståndpunkt därmed att det aldrig får buas över huvud taget?

Bra fråga. Jag tror att mitt svar blir nej. Några tillfällen då jag nog tycker att burop oftast kan försvaras är till exempel om publiken uppfattar ett tveksamt domslut - som jag från matchen ÖSK-AIK tycker gäller åtminstone en av de möjliga straffsituationerna för AIK. Också om en spelare medvetet går in för att göra illa en annan spelare eller uppenbarligen maskar för att få matchtiden att gå utan något egentligt spel. Men det får inte bli något systematiskt buande, för då blir det en annan sak än yttringar av spontan besvikelse.

Att skrika "domarjävel" eller liknande tycker jag aldrig är försvarbart även om domslutet kan uppfattas tveksamt. Domarna gör sitt jobb och det handlar oftast om att fatta svåra beslut i ögonblicket. Ibland blir det fel och ibland till och med mycket fel, men oftast blir det ganska rätt. Och i allmänhet ser domaren mycket bättre vad som händer på planen än vi på läktarplats. De är dessutom utbildade för sin uppgift och vet att de måste stå till svars för sina beslut. Detta gäller i allmänhet inte "proffstyckarna" på läktaren. Alltid mycket lättare att döma när det inte är förknippat med eget ansvar.
Generellt gäller att all idrott blir både roligare och bättre med glada hejaramsor och sånger som "Kex och skor finns inte kvar, men fotbollen är underbar..." än negativa rop och yttringar.

På bilden ser ni hur konstgräset på Behrn Arena har spritt sig ut över hela parkeringsplasten bakom anläggningen. Helt otroligt, inte sant ;o).

Annars har jag inte så mycket kul att rapportera från den platsen idag.

ÖSK lät sig helt spelas ut av gästande AIK i allsvenskan. Sista kvarten övergick spelet nästan till att AIK mer hade bolltrickuppvisning än spelade match.

Jag hamnade på läktaren mitt bland en massa AIK fans. De hade mycket att glädjas åt idag och stämningen var hög. Tråkigt att flera stycken var ordentligt berusade. Tråkigt också att hela klacken buade ut ÖSK-spelarna under presentationen före matchstart. Ett hejaklack med så mycket stämning och så många härliga sånger och hejaramsor behöver inte ägna sig åt sådant.

AIK:s vinst med 4-1 var helt rättvis. ÖSK får svårt att förnya sitt allsvenska kontrakt till nästa säsong.

Men för KIF Örebro går det däremot allt bättre. Idag blev det 3 nya poäng i Karlstad. Och nu väntar KINA och VM på bl.a. Stina Segerström och Kristin Hammarström KUL!

Rondeller och glädjen med Harry Potter

I morgontidningen på mitt frukostbord har under veckan pågått en insändardebatt i ämnet "hur använder bilister blinkrarna i en rondell?" Bara ordet "blinkrar" får mig att le. Jag är inte så försvenskad själv, utan väljer nog ordet "blinkers" fortfarande. Men håll med om att "blinkrar" låter mer skoj!
Sen då själva ämnet - hur göra med blinkandet vid rondellkörning? Tillhör livets större mysterier om ni frågar mig. Omfattande fältstudier visar att det finns väldigt många varianter av detta och lika många bestämda uppfattningar om vad som är rätt. Själv lärde jag mig köra rondell i Uppsala 1980. Gnistarondellen hette den värsta. Det var rondellen som slussade trafik till motorvägen mot Stockholm. Alltid mycket bilar och höga hastigheter. Dessutom flera filer inne i rondellen. Numera är jag helt övertygad om att det sätt vi fick lära oss att bemästra Gnistarondellen med filkörning och blinkande både hit och dit, inte längre är något att stå efter. Vill till och med minnas att bilskoleläraren sa att "så här kommer du aldrig att köra rondell igen efter att du klarar uppkörningen".
Fortfarande är det ett intressant minne - och ett möjligt stöd för inlägg i den för alltid lika snurriga debatten om hur vi egentligen ska göra när vi tar oss igenom rondeller. Och det gör vi ju mycket oftare nu är 1980 dessutom.
Vad säger du själv: ska blinkrarna på när vi kör in i rondellen eller när vi lämnar den? Eller ska vi rent av blinka både och? Fråga dina kompisar vid fikat och ni har ett diskussionsämne som räcker i flera dagar. Jag lovar!

Så något helt annat. Jag måste få skicka en tanke med ett varmt tack till J.K. Rowling för den läsglädje hon skänkt världen med sina böcker om Harry Potter. Själv läste jag ut "The Deadly Hallows" häromdagen. Underbar läsning och sorg när bokens 608:e och sista sida var slut. I mitt hem har samtliga invånare suttit djupt försjunkna i boken - eller böckerna faktiskt. Som jag nämnt innan i bloggen ville ju ingen vänta på den andra, så vi har haft flera exemplar... Min son är ingen bokslukare i vanliga fall, men Harry Potter har han alltid sträckläst. Denna gång dessutom på engelska. Det var omöjligt att vänta på att få veta hur berättelsen slutar till den svenska översättningen kommer i november.
Fast jag misstänker att vi kommer att läsa den också. Men då nöjer vi oss nog med att köpa boken i ett exemplar.
För nu vet vi hur det går för Harry, Hermione, Ron, Snape, Voldemort, och de andra.

Dags för beslut

Läser i Kyrkans tidning(!) på nätet om en undersökning som visar att en klar majoritet av Riksdagens ledamöter är för en könsneutral äktenskapslagstiftning. Så bra, då är det ju bara att gå till beslut!

Tankar en tidig morgon

Cyklar till stationen. På en korsande cykelväg, skymd bakom växtligheten, ser jag plötsligt en stillastående cyklist. Jag konstaterar att det är en kvinna och funderar inte mer på det just då. Lite senare slår det mig att om det varit en man som stått där halft skymd bakom buskarna kl 06.30 på morgonen, så hade jag sannolikt blivit lite illa till mods.
Så gör tyvärr verkligheten med våra uppfattningar om varandra.
På tåget är det ganska fullt. Uppenbarligen många som börjar jobba idag igen. Själv är jag försjunken i Harry Potter. Önskar att jag skulle på en mycket längre resa så jag fick försvinna in i denna spännande bok!
Många "hej, kul att ses igen" bland myllrande resenärer på stationen. Men på min arbetsplats är det fortfarande tomt. Kanske dyker någon mer upp, men än så länge är jag ensam.
Jag har redan jobbat i några dagar och har planeringen för dagen ganska klar. Bara att ta sig an listan i ordning. Ska bli riktigt kul faktiskt. Jag känner arbetslust efter en trevlig sommar - trots att vi inte haft sådan tur med vädret.
Hoppas du också känner glädje inför din dag!

Tal till unga vuxna

I går hade jag hedersuppdraget att hålla högtidstal vid avslutningen för ett Humanistiskt konfirmationsläger. Här kan den som är intresserad läsa vad jag sa:

Högtidstal vid Humanistiskt konfirmationsläger den 22 juli 2007

Konfirmation betyder ordagrant ”att bekräfta”.
Många tänker enbart på konfirmationen som en kyrklig ritual. I svenska kyrkan innebär konfirmationsutbildningen främst att ungdomar får fördjupad kunskap om den kristna tron och det som ska bekräftas är den trostillhörighet som barnet tidigare fått genom dopet.
Men det är inte den enda formen.
Tidpunkten för konfirmation sammanfaller i de flesta kulturer med den period i livet då människan kommit till puberteten och är på väg från att vara barn till att bli vuxen. Ett annat sätt att se på ritualen är med andra ord att det är dags att ta avgörande steg från barndom till vuxenliv, oberoende av religiös tro.
Så ser vi Humanister på konfirmationen.
Den humanistiska konfirmationen är en övergångsrit som innebär att ni ungdomar hälsas välkomna in på vägen att bli vuxna. Det som bekräftas är ingen tro utan att ni nu är så gamla att ni är redo att ta allt större och självständigare ansvar för ert eget liv och hur ni lever detta i relation till andra. Spännande men inte alltid så lätt.
Själv minns jag tonårstiden som ganska svår. Jag var inte längre barn, men sällan togs jag på samma allvar som en vuxen. Hur framtiden skulle se ut var svårt att se. Det var som att leva mittemellan, att sitta i en vänthall och hoppas på att tåget mot framtiden skulle leda till något som var lättare att förstå sig på. Kanske känner ni på liknande sätt.
Varför är det så då? Jag har funderat över det. Min far var född 1912. I en tid då Sverige ännu inte var en demokrati, då bilar var mycket ovanliga och då de flesta barn gick i skolan i bara 6 år (så långt var utbildningen avgiftsfri) och katekesen – en lärobok i kristen tro – var den viktigaste skolboken. Då sammanföll tidpunkten för konfirmationen mer bokstavligt med tidpunkten då det var dags att bli vuxen – flytta hemifrån och klara sig själv. Min far var 13 år när han började arbeta och bidra till familjens försörjning.
I en mening var det kanske enklare då. Det fanns krasst sett inget utrymme för tonårstid och grubblerier om hur framtiden kunde tänkas bli. Den var liksom redan där.
Samtidigt var det självklart svårare. Innan du ens hunnit tänka efter, var vuxenlivet där och du fick inte så mycket chans att pröva dina vägar och välja din framtid.
Tonårstid må vara en svår tid då valen känns många och svåra och osäkerheten om framtiden stor. Men genom att få tala om livet, moralen, våra rättigheter och skyldigheter mot varandra och den värld vi lever i, har ni den priviligerade möjligheten att vandra in i vuxenvärlden med öppna sinnen och ögon. Genom att tänka kritiskt och vara tvivlande till sanningssägaren, har ni fantastiska möjligheter till en meningsfull framtid vilka val ni än gör på livets väg.
Att bli vuxen är en process inte en fix händelse – i vissa avseenden kanske vi alltid ska vara motsträviga till att bli riktigt vuxna. Ett visst mått av barn i oss kan vi ha glädje av hela livet.
*
För mig handlar humanism inte minst om att försöka leva som en god människa, om att visa respekt för andra och stå upp för att alla människor ska ha samma värde och bli behandlade på lika villkor i ett samhälle som grundas på demokrati.
Dessa ideal kan jag söka stöd för såväl i den svenska grundlagen som i internationellt gjorda överenskommelser som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, Europakonventionen och Barnkonventionen.
Vad betyder det då egentligen att alla människor har lika värde och rätt att bli behandlade på lika villkor? Ja, det är en svår fråga att svara på.
Med hänvisning till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kan vi säga att det handlar om ett minimum som alla människor bör garanteras oberoende av ålder, ras, kön, social ställning, intelligens eller annan egenskap. Det är alltså inte oetiskt att acceptera att människor är olika och att alla inte är lika värdefulla i alla livssituationer. Men vi ska inte koppla dessa skillnader till avgörandet om människans värde.
Det är svårt – ja ibland nästan helt omöjligt – att leva upp till idealen och leva efter grundtanken att alla människor har lika värde, samma grundläggande rättigheter och skyldigheter. Det innebär ju att de människor du älskar och beundrar mest i hela världen har precis samma människovärde som världens mest blodtörstande krigsherrar, pedofilerna och dina värsta ovänner.
Jag menar, vem kan med hedern i behåll hävda att den aldrig önskat livet av någon annan på grund av att den verkar vara den värsta skitstöveln.
Ändå måste vi fortsätta försöka tro på människans okränkbara värde, på humanism och förnuft.
Erfarenheterna från det förflutna, t.ex. Tredje riket, stalintiden, liksom på åtskilliga andra håll inte minst i vår egen tid, visar vad som kan hända om vi överger och slutar kämpa för detta ideal.
Strävan efter att leva som en god människa kan uppfattas som naivt i en värld där våld, orättvisor, rättsövergrepp och girighet är vardagsmat. Kan det verkligen vara meningsfullt att vara så naiv?
Berthold Brecht var en tysk författare som levde 1898-1956. Flera år av sitt liv ägnade han på flykt från Hitler och han upplevde med andra ord ondskans makt på nära håll. Ändå har han skrivit en dikt som handlar om godhet. Jag tycker den är tankvärd och vill gärna läsa den för er. Den heter ”Vad tjänar godhet till?”
1
Vad tjänar godhet till
när de goda genast blir ihjälslagna, eller
när man slår ihjäl
dem de varit goda mot?
Vad tjänar frihet till
när de fria måste leva ibland ofria?
Vartill förnuft
när bara oförnuftet skaffar fram den föda var och en
behöver?
2
I stället för att bara vara goda, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som gör godhet möjlig, eller
ännu hellre
gör den överflödig!
I stället för att bara vara fria, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som befriar alla
och gör frihetskärlek
överflödig!
I stället för att bara bli förnuftiga, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som gör oförnuft hos
enskilda personer
olönsamt!

Berthold Brecht säger oss med andra ord att det inte bara handlar om att själv var god, utan också om att förorda godheten som grund för hela samhället. Inte bara vara fri utan att skapa frihet. Inte bara vara förnuftig utan skapa ett samhälle som bygger på förnuft. Svårt, men är det inte värt att ändå försöka?

Jag vill avslutningsvis ge er följande ord på era vägar in i vuxenlivet:
*Ta ansvar för att skapa mening i era liv.
*Lev som om era handlingar gör skillnad för hela mänskligheten.
*Sök den goda kraften i vänskap, kärlek och erotik.
*Visa medkänsla och engagemang för andras behov och intressen.
*Ta ställning för såväl jämställdhet som jämlikhet.
*Möt er omgivning med öppna sinnen, tänk kritiskt och låt tvivlet leda er till att pröva och ompröva det som uppfattas som sant.

Välkomna till vuxenvärlden och lycka till i resten av era liv!

Också ett sätt att bli ensammen på

I går var jag på stan med mina två tonåringar. De inhandlade varsitt exemplar av Harry Potter and the Deathly Hallows. Ingen av dem var beredd på att vänta på att den andre läst ut den först, därför blev det så.
Efter besöket i bokhandeln gick vi och fikade. Jag upptäckte snabbt att det blev en väldigt ensam fikastund för min del. Mina medföljare var båda djupt försjunkna i sina böcker och i stort sett okontaktbara.
Själv har jag inte fått ens bläddra i boken än. Men det verkar inte dröja särskilt länge innan det blir min tur...

Vigsel på Östersjöns Pärla

På bilden ser ni en vigselförrättare i linneklänning och gymnastikskor, på vandring 4 km till platsen för en vacker ö-vigsel.

Har tillbringat en fantastisk helg på Östersjöns Pärla - eller Gotska Sandön som det står på kartan. Kom dit i hög sjö i fredags. Väldigt många på båten var ordentligt sjösjuka, själv hade jag turen att klara mig helt oberörd. Det är magiskt att se hur höga vågor som bildas i öppet hav när man inte behöver känna oro. Det gjorde jag inte eftersom besättningen uppträdde så professionellt och båten kändes mycket sjösäker.

Vi hade tur så båten kunde gå upp på stranden och vi kom torrskodda i land. De som anlänt till ön dagen innan hade fått läktra - ta sig in till stranden med hjälp av gummiflottar - och dänkts av stora vågor när de väl kom till land. Men de berättade om sina strapatser med humor och allt hade gått väl.

På lördagen vigde jag Malin och Henrik i kretsen av ett fyrtiotal vänner och anhöriga. Trots lite mulet väder blev det en mycket fin högtid. På kvällen bjöds till en fantastiskt fin och rolig fest som inte slutade förrän framåt småtimmarna. Men då hade en lite kvällstrött vigselförrättare redan sökt upp sin kudde.

På söndagen vandrade vi i skogen och lyssnade till en underbara tystnaden innan det var dags att återvända till fastlandet igen. Åh, vilken härlig inledning på sommaren vi fick där ute på Gotska Sandön!

Det är lite "obekvämt" både att resa dit och att vara där eftersom all mat måste medföras, ingen affär finns på ön, och det bara finns torrdass och kallt vatten i duscharna. Men det är det defintivt värt, jag lovar!

För övrigt blir det nog lite si och så med bloggandet under sommaren. Ibland måste även huvudet få vila och datorn ställas undan. Låt oss nu bara hoppas på skönt sommarväder och glada dagar.

Vad vapen kan leda till

I går kväll kände vi för att förströ oss med en film. Okunnigt nog valde vi att se Babel - en bra men allt annat än lättsmält historia om vad som kan hända när ett vapen hamnar i barns händer och kulturer kolliderar (kolla recension här t.ex.).
Efter att ha sett den filmen känns det lite extra bra att läsa att en oväntat stor mängd vapen lämnats in till svensk Polis under den vapenamnesti som utfärdades i våras.

Biltur och återseende

Började dagen med något "onödigt" - jag körde bil till jobbet i staden brevid. Normalt åker jag, som den som tidigare läst min blogg vet, tåg. Jag älskar att åka tåg och känslan förstärks när jag som denna dag tar bilen. På tåget jobbar jag, tittar på omgivningen, tar en kopp kaffe och låter kroppen slappna av en stund. I bilen kör jag bil. Sitter koncentrerad och håller koll på den svarta stadsjeepen som närmar sig i 160 km/h bakom mig och känner viss irritation över att det ligger en karavan på fyra långtradare som jag absolut inte kommer att hinna om nästa gång det blir två fält på min sida av körbanan eftersom det ligger tre bilar mellan mig och långtradarna och de också vill köra om. Men idag körde jag ändå alltså bil. Fördelen är att jag kan åka när jag vill - behöver inte passa en fix tågtid. Dessutom behövde jag inte vänta på ett försenat tåg, vilket jag fått göra just idag enligt radions trafikredaktion. Dessutom får jag med mig en massa saker som jag omöjligt skulle kunna kånka på som tågbagage. På vägen hann jag också se en del annat än jag ser från tåget. Mitt på en åker invid motorvägen stod till exempel en övergiven(!) långtradare. Det såg minst sagt märkligt ut. En bit längre fram stod två små vackra rådjur på andra sidan viltstängslet och iakttog uppmärksamt trafiken som for förbi. Lite kul det också på sitt vis.
Men på tal om något helt annat gjorde jag igår något fantastiskt kul. Jag återsåg en gammal vän som jag inte träffat sedan sommaren 1978 (jo, jag är nästan fossil). Fantastiskt nog så trivdes vi fortfarande väldigt bra i varandras sällskap! Mötet fick en glad känsla att parkera i mitt sinne. Den tänker jag leva på några dagar. Dessutom tänker jag se till att min vän och jag ses igen flera gånger innan 2036.
Ha en riktigt trevlig helg!

Grönare på andra sidan?

I morse såg jag en häst från tåget som inte heller fattat hur det är. Trots att den gick i frodigt gräs upp över knäna i sin egen hage, gjorde den allt den kunde för att få huvudet över staketet och beta i hagen brevid. Liksom så många människor har den kvar att lära att gräset mycket sällan är grönare på andra sidan - hur gott det än ser ut...

Sjung om studentens lyckliga dar...

Ägnat senare eftermiddagen och kvällen åt tre studentmottagningar. Upptäckte två känslor som drabbade mig:

Den ena någon typ av överförd stolthet. "Fy f-n vad de är bra för de har tagit studenten". Ungdomar som jag känt och följt under flera år. Nu är de vuxna och flygfärdiga. Unga damer i vita klänningar och med så glada ögon. Och en ung man i vit skjorta, slips och mörk kostym (som delvis hade åkt av i den 34 gradiga eftermiddagsvärmen). Jo, det var en slags stolthet som kom över mig, det var det.

Den andra känslan var vemod. Jag minns så väl (tror jag) hur det var den dagen jag själv tog studenten. Lika varmt var det - säkert 25 grader redan vid 7-tiden på morgonen och över 30 grader på eftermiddagen. Känslan av lättnad och lycka över att äntligen vara klar med den eländiga skolan (jag slutade med medelmåttliga betyg). Samtidigt en tomhet och osäkerhet - skolan hade jag ju gått i nästan så länge jag minns. Nu var den definitivt slut. Inget sommarlov att gå ut till, inget nytt inrutat schema som väntade i augusti.

Säkert var det många studenter även idag som kände en liknande känsla. Vad gör jag nu? Hur blir det med livet? Få går ut med toppbetyg. Få går ut med vägen utstakad. Dessutom tror jag det är svårare att vara ung idag än det var på 80-talet. Kraven så många fler och samhället tuffare.

Jag hoppas ändå att de allra flesta ungdomar som nu blev studenter, har kul just ikväll i alla fall! Att de kan glömma eventuell oro och bara vara unga och lite crazy. Så kan de fundera på livets allvar i övermorgon igen - eller på måndag...

Ni kan alla få en liten bit av min överförda stolthet. Jag önskar er lycklig resa ut i livet! Känns det svårt - våga ändå. Vad har ni att förlora om ni redan i utgångsläget känner att ni befinner er på osäker mark?

Allt går att mäta...

Seriöst, vad säger en sådan här undersökning - egentligen?

Att uppträda osportsligt inom idrotten.

Denna trista nyhet hittar jag när jag surfar runt och daterar upp mig. Ett helt ungdomslag i fotboll inklusive ledare tappar huvudet och skämmer ut sig genom att uppträda illa på planen. När de hämtar andan inser de uppenbarligen vad de gjort, lämnar turneringen och åker hem. Pinsamt är ett ord. Helt förkastligt är ett annat.
Tyvärr är händelsen inte unik. Jag är själv domaransvarig i ÖSK ungdom handboll, och har som sådan hunnit samla en och annan egen trist erfarenhet.
Som när två av "mina" 14 åriga grabbar dömde en match och två föräldrar bredvid mig på läktaren oavbrutet spydde galla över deras sätt att döma matchen. Till slut tog jag ordet, förklarade att jag var domaransvarig, att killarna var 14 år och hade dömt en säsong, att de självklart gjorde missar, men att de verkligen ansträngde sig för att vara bra domare. Trodde jag att de aktuella föräldrarna skulle sansa sig och be om ursäkt? I så fall fick jag helt fel. Istället vände de lika mycket ilska mot mig och förklarade att man har faktiskt rätt att ställa krav på domarkvaliteten - fast de andvände ett något mindre vårdat språk som jag inte vill citera. Jag tog ingen vidare diskussion med dessa föräldar just då. Istället flyttade jag runt lite på läktaren under en stund och lyssnade om det fanns fler lika aggressiva föräldrar. Kunde till min glädje konstatera att alla de övriga hade en helt annan ton. De hejade på sina killar och hade kritiska kommentarer i alldeles "normal" omfattning och ton. Händelsen fick ett bra slut den gången: Efter matchen pratade jag med lagledarna för det gästande laget. När jag kom ner till planen hörde jag att de just gav domarna några vänliga ord som tack för en god match. Jag talade om vad som hänt och sa att jag i övrigt hade bara goda recensioner av föräldrarna. Lagledarna tog det inträffade på största allvar och det är mycket sannolikt att det blev en diskussion om händelsen i efterhand.
En tidigare mycket tristare erfarenhet gjordes vid en annan turnering då "vårt" lag spelade match. Detta har jag tidigare kommenterat på bloggen. Här var det ledarna som drog igång, ungdomarna och föräldrarna hängde på. Konsekvensen blev att det laget inte gjorde någon bra turnering. Deras energi gick till att bråka och vara frustrerade istället för till att spela handboll och ha kul.
Pinsamt för de lag som hängs ut. Men bra för alla att händelser som den igår blir uppmärksammade och offentligt kända för att det ska bli en diskussion och ändring .

Äktenskap för barnens skull?

Det blir många hänvisningar till en och samma debattsida på bloggen just nu, men även i dag finns en artikel som jag tycker är viktig att uppmärksamma. Några konservativa politiker skriver om äktenskapslagstiftningen.
De framhåller att äktenskapet absolut inte bör vara en institution för homosexuella eftersom det handlar om att organisera reproduktionen. För barnens bästa bör därför äktenskapet bara vara öppet för par av olika kön.
Bra att denna artikel skrivs, tycker jag! Den visar på hur viktigt det är att vädra argumenten för och emot alla människors lika värde, rättigheter och skyldigheter.
Hos mig väcker artikeln bland annat följande frågor:

* Om syftet med att ingå äktenskap förutsätts vara reproduktion. Hur ska vi då se på den situation där en man gifter sig med en kvinna som passerat fertil ålder?
* Hur ska vi förhålla oss till en kvinna och man som gifter sig men öppet deklarerar att de inte avser att skaffa barn tillsammans?
* Om äktenskapet är för barnets bästa; Är det därmed per definition självklart att en gift kvinna och man tillsammans skapar den lämpligaste uppväxtmiljön för barn?

Jag håller med artikelförfattarna om att det finns mycket viktigt att reda ut i detta sammanhang. Däremot är jag inte alls säker på att jag kommer fram till samma slutsatser som dem när jag fått del av olika perspektiv på frågan.
Som ni förstår är jag inte ens övertygad om att äktenskapet är en institution instiftad för barnens bästa.

Mångfald, enfald eller något annat?

En viktig artikel som bör läsas och leda till eftertanke hos många - inte minst alla med ledande politiska uppdrag. Men ansvaret ligger inte bara hos dem. Vi kan alla göra något åt rasism och främlingsfientlighet, inte minst tänka igenom våra egna känslor och ställningstaganden. Vi har alla ansvar för vilket samhälle vi vill leva i! Tror vi på det exklusiva och intoleranta, måste vi fråga oss hur sannolikt det är att vi hamnar innanför eller utanför gemenskapen för egen del?

Skydda abortlagstiftningen

Beslutet att inte föda ett barn, måste vara ett av de svåraste som finns.
Ja, jag är helt övertygad om att så gott som alla aborter sker av mycket goda skäl. Lika övertygad är jag om att så svåra beslut inte kan lämnas över till politiker, präster, eller experter, utan bara kan fattas av dem det berör - den som bedömer att barnets liv kommer att bli ovärdigt eller att de under rådande omständigheter inte kommer att klara av att vara bra föräldrar.
Vid vilken abortvecka gränsen ska gå, är en väldigt svår fråga. Och den blir självklart inte lättare av att det finns allt större möjligheter att rädda även mycket tidigt födda barn till ett bra liv. Har själv i den krets som jag räknar som mina nära ett barn fött före utgången av 23:e graviditetsveckan, som idag är en pigg och glad 2,5 åring.
Trots det är jag fortsatt varm anhängare av den nuvarande abortlagen av skäl som framförs med klokskap och kunskap här.

Lyrikboken

Det råkar inte vara så att du som läser detta har Lyrikboken: en svensk antologi, med Tage Nilsson och Daniel Andrae står i din bokhylla och samlar damm till ingen nytta?
Jag köper den gärna!

Humana vapen ger acceptabla skador, eller....?

Försvarsminister Odenberg har idag uttalat sig i frågan om att driva på förbud mot klustervapen med sådana begrepp att jag undrar om jag hör riktigt rätt. Enligt honom handlar det bara om att förbjuda inhumana vapen som ger oacceptabla skador på civila.
Hmm, innebär det att det också finns humana vapen? Är det i så fall sådana som ger acceptabla skador på soldater?
Eller har jag missat något?

Barn är ett folk...

Iakttagelse från morgontåget: På en station jag far förbi står en mor med en kille på kanske 3 år på armen och en kille på ca 5 år vid sin sida. De står där för att vinka av någon som sitter på tåget. Den större grabben vinkar frenetiskt med flera delar av kroppen. Den lille ser mer frånvarande ut, men på mammas uppmaning lyfter han sin hand och böjer fingrarna fram och tillbaka. Snabbt sneglar han upp mot tåget men så far blicken åter bort i fjärran.
Mamma återkallar honom till vinkandet. Hans blick faller strax bort från tåget igen. Nu landar den på brorsan som fortfarande vinkar med både armarna, hela överkroppen och en fot. Den lille killen skiner upp, hans böjande fingrar får lite mer fart som om vinkandet är på väg över i en lek att härma sin betydligt rörligare bror. Han uppfattar inte lillebrors intresse fullt upptagen med att vinka till tåget och den lilles blick riktas åter mot något långt bort.
Mina tankar vandrar iväg där jag sitter och sneglar lite förstulet. Vad är det den lille killen ser där borta i fjärran och vad tänker han på?
... de bor i ett främmande land...
Jag fick dela ett ögonblick och det väckte min nyfikenhet, vad härligt.

Yrkesskicklighet

Människor som är skickliga yrkesutövare imponerar alltid på mig. Då menar jag människor i alla yrken. En städare som gör det där lilla extra som får alla som befinner sig i de lokaler hon städar att känna att det är fint, likväl som en förlossningsläkare som kan rädda ett barn från syrebrist under förlossningen genom att skickligt hantera en tång.
En yrkesgrupp som jag ser ganska ofta i vardagen och som jag ständigt imponeras av är lastbils- och busschaufförer. Jag är ständigt lika förundrad över hur enkelt de ser ut när de rattar sina enorma fordon som om de satt vid ratten i en Fiat Micra. Själv har jag fullt upp med att hålla kolla på alla fyra hörnen i en medelstor Ford.
I morse när jag åkte till stallet såg jag ett exempel på denna yrkesskicklighet. En lååååång lastbil full med byggmaterial backade ner på en liten grusväg som svängde i 45 grader parallellt med stora vägen. Lugnt och säkert lotsade chauffören sitt fordon förbi ett dike och flera träd utan att välta och utan en skråma på vare sig fordon eller växtlighet.
Det är fachinerande hur lätt det svåra ser ut när någon kan det den gör!
Ha en trevlig helg!

Världens politik påverkar också lokalt

Det är inte bara luftföroreningar som påverkar över statsgränser. Även politiken gör det i allra högsta grad. När USA:s president ägnar sig åt att driva krig i Mellanöstern minskar säkerheten även hos oss i Sverige. När Europas länder byter regeringar och statschefer påverkas vi av vilken färg den nya regimen får genom att EU trots allt i grunden bygger på nationerna och inte är ett överstatligt system. Vi påverkas och därför önskar jag att vi kunde få påverka.
Jag vill rösta i valet av president både i Frankrike och USA - för det angår mig också!

Utbildningspolitik under debatt och förändring

I förra veckan gick Mona Sahlin ut och kritiserade den väg som det egna partiet valt att gå när det gäller utbildningspolitiken. Detta utspel upplever jag som både motiverat och rent av befriande. Jag tillhör dem som under mycket lång tid haft svårt att orientera mig i vad (s) utbildningspolitik varit på väg. Den kritik som (fp) och alliansen framfört har jag upplevt motiverad på flera punkter, men jag litar samtidigt inte på att de alternativ alliansregeringen nu ställer upp i sina utbildningsreformer kommer att leda till så bra resultat på sikt.
Det var i och för sig många år sedan jag själv var mer intensivt engagerad i utbildningspolitiken, men jag har i alla fall arbetat inom sektorn sedan 1986 och mina barn går i såväl grund- som gymnasieskolan, så viss inblick har jag.
Detta är ett urval av de frågor jag ofta funderar över:

• Vad beror det på att så många barn och ungdomar (inkluderat universitetsstuderande) idag inte kan stava och vet när man skriver ihop ord och inte?
• Är det inte viktigt att vi har många både manliga och kvinnliga lärare i skolan? Påverkar det inte kvaliteten när det råder så stor könsobalans i lärarkåren?
• Vart kommer vi med alla dessa val och specialrinriktningar: profilklasser, profilskolor och religiösa skolor? Är det vettigt att valen ska vara så enormt många? Hur många barn sitter hemma med ont i magen och våndas över frågan "Vilken idrottsinriktning ska jag ta, eller musik, eller engelska eller... Tänk om jag gör fel och inte kommer att duga i framtiden?" Skapar detta glada, nyfikna och kunskapssökande barn och ungdomar?
• Hur utveckla utbildningen på yrkesinriktade gymnasier så att ungdomarna som går där får en kvalitetsutbildning i ett yrke och samtidigt kan motiveras till att lära sig basämnen som svenska, engelska, matematik och samhällskunskap? Dessa ämnen som de flesta, tror jag, faktiskt kommer att ha direkt nytta av inom det yrke de får på den aktuella utbildningen och som bidrar till att hålla dörrar öppna för framtida utvecklingsval.
• Måste alla eftergymnasiala utbildningar vara akademiska? Varför kan inte yrkeshögskolor få vara bäst på egna meriter istället för att bli nästbäst i akademins elfenbenstorn?
• Hur säkras och utvecklas kvalitén i en högskola där inte bara en liten elit har tillträde? Vad kan vi lära av det som HSV:s Studentspegel visade förra veckan, vilka slutsatser bör dras och vilka vägar leder framåt till något bättre?

Ja som sagt, detta är bara några av de frågor som kan cirkla i mitt huvud. Jag har såklart en del tankar om svaren också, men de är inte alltid så genomtänkta och reflekterade mot andras tankar att jag vet om jag är på rätt spår. Jag önskar gärna höra andras tankar om detta och ska med intresse följa och kanske delta i den diskussion Mona Sahlin nu flaggar upp för när (s) utbildningspolitik uppenbarligen ska upp på bordet för att reformeras.

En man med makt

Bildexpose över en av världens stora makthavare - alltså i meningen hade makt att på ett avgörande sätt påverka oss alla. Charmigt eller patetiskt?
Tänk er istället att det hade varit en kvinnlig politiker som uppträtt så här. Hur länge hade hon fått stanna vid makten och hur hade hon bemötts? Ska vi gissa att det hade handlat om något mer rimligt än som blev fallet när det gällde en man.

En kvinna till makten!

Det här är en mycket illustrativ berättelse om villkoren för en kvinna när hon tar kamp för att få vara med och ha makt i samhället. Ségolène Royal är värd beundran för sitt mod och sin målmedvetenhet. Jag följer med spänning valet i Frankrike på söndag och håller tummarna.

Äktenskap för alla!

En eloge till biskopen som vill att tron på kärleken ska gå före fördomarna.

Ceremoinövningar och religionskritik

Trots den fantastiska vårsolen har jag tillbringat nästan hela helgen inomhus. Har varit på kurs och utbildat mig som officiant eller ceremoniförrättare (krångliga ord bägge, får försöka tänka ut något bättre). I går genomförde jag en hel fiktiv begravning med musik och minnestal och diktläsning. Det var lite nervöst och krävande, men väldigt nyttigt och lärorikt. Mina kurskamrater genomförde inte fullständiga begravningar som jag, men alla höll ett minnestal över en person. Så fick vi ge varandra kritik och synpunkter efterhand. Idag har några bland annat genomfört barnvälkomnandeceremonier på samma sätt. Det har varit en fantastiskt bra utbildningshelg och jag känner mig nu väl rustad för mina uppdrag både som begravningsofficiant och vigselförrättare.
När jag kom hem tog jag en runda i bloggvärlden. Här hittar ni en blogg som jag brukar läsa ibland. Bloggaren var "min" student på universitetet en gång. Jag gillar många av hans små betraktelser med glimten i ögonvrån. Idag hittar jag dock ett mer upprört och rent av ilsket inlägg om religion. Vanligtvis brukar det vara inga eller endast någon enstaka kommentar från en kompis till inläggen. Men till detta inlägg finns inte mindre än 26 kommentarer inte minst från upprörda kristna. Förundras över hur känsligt det är att föra fram religionskritik. Någon har sagt mig att religion provocerar många människor - för att inte tala om hur religiösa låter sig provoceras av kritik verkar det.
Intressant.

Pengar eller idéer?

Härom dagen var jag med i P4 Örebros program Rakt på sak och diskuterade partiernas popularitet - eller snarare vikande popularitet kanske - enligt opinionsmätningarna. Det blev i mycket ett samtal om vilka värdefrågor som kan tänkas påverka väljarnas partisympatier. Sedan dess har jag allt mer tänkt på om det är så att nästa val mer kommer att avgöras av ideologiska frågor än av vem som får flest hundralappar över efter bidragsökningar och skattesänkningar.
Spännande!
Men samtidigt lite skrämmande eftersom partierna låtit sitt arbete med idéutveckling fått leva en tynande tillvaro så länge. Hög tid att tänka om och låta idépolitiken träda fram. Eller vad tror du?

Efter några stressiga dagar tillbaka i Sverige och på jobbet, kopplade jag ikväll av med att gå på allsvensk fotbollspremiär. Och vilken premiär sen! Det var en match med fart och spänning - förhoppningsvis är ribban satt för en ny kul säsong.

Behöver jag säga vilka som vann med 3-2? (ledtråd: det var inte Hammarby).

Förtroende för Lejonborg - eller inte?

Idag ställer DN följande fråga i sin webbtidning: Påverkas ditt förtroende för Lars Leijonborg av rättegången? För ögonblicket ligger övervikten på nej. Men vad betyder det; att majoriteten av de som svarat har fortsatt förtroende för fp-ledaren, eller att deras brist på förtroende kvarstår som innan?
Det är en konst att ställa enkätfrågor så att svaren går att begripa.

Paus i solen och vinden

För några dagar sedan satt jag på en stor lavasten och blickade ut över denna utsikt. Det ni ser i diset är vulkanen Teide på Tenerife och utsiktspunkten ligger ganska precis mitt på Gran Canaria (sikten var mycket klarare på plats än bilden visar).
Det sägs att Teide står näst i tur att få ett utbrott av vulkanerna i dessa trakter. Då blir det säkert kö på vandringslederna upp till utsiktspunkten på Gran Canaria. Nu var vi inte så många som ägnade tid av semestern till att vandra. Min bestämda uppfattning är att de som istället valde att stanna vid poolen missade något härligt! Solen lyste värmande och behagligt och här uppe på öns högsta punkt, blåste det inte alls lika mycket som nere vid kusten. Motion fick vi på köpet.
Annars är ett besök på Gran Canaria förvillande lika en semester på Öland - kargt landskap, vanligt bryggkaffe på kaféerna och svensktalande människor över allt. Fast så här års är fördelen med att befinna sig utanför den afrikanska kusten att det är betydligt varmare där än ute i Östersjön.

Reseidé så bra som på räls!

För er som inte vet det redan kan jag avslöja att jag är en riktig tågfantast. De senaste åren har jag säkert tillbringat mer än 350 timmar på rälsen per år - och jag har inte ledsnat det minsta. Med tåget kommer jag från hjärtat av en ort till hjärtat av en annan. Det går tillräckligt fort och under resan finns tid och möjlighet till att arbeta, koppla av, äta och dricka eller umgås med gamla och ibland nya bekantskaper.
I min ungdom reste jag på många tågresor ut i Europa. Så här i efterhand förundras jag över det förtroende och mod som mina föräldrar visade när de lät mig som tonåring ta tåget till Italien, Holland och Tyskland ensam eller i sällskap med jämnåriga. Då funderade jag aldrig på det, att åka tåg var kul och vi mötte många fler goda och trevliga människor än sådana instinkterna sa oss att vi skulle gå undan för.
Tågluffade gjorde jag ensam. Reseplanen gjorde jag många dagar upp genom att gå ner till stationen där jag var för att se vart tågen gick - så åkte jag vidare till den ort som lät mest intressant eller som jag aldrig hört talas om precis som det föll mig in. Jag ler fortfarande åt mina resminnen.
Nu har tågfantasten i mig upptäckt nya mycket lockande möjligheter. Dels att tågluffandet verkar gå mot en liten renässans och att även jag som inte längre är så ung kan ge mig iväg ut i Europa till en inte alltför hög kostnad. Dels har Fritidsresor kläckt en suverän idé: charterresor med tåg till Italien! Tack Lottie Knutson, det är lysande! Förutom att det är kul, avkopplande och upplevelserrikt att åka tåg är det också suveränt miljövänligt. Är jag rätt informerad så har någon räknat ut att ett tåg med 200 passagerare gör av med lika mycket energi per person för en resa runt hela jordklotet som en bil med förare och tre passagerare gör per person för att ta sig knappt 1,5 kilometer.
Så tuffa på och njut till 1000!

Lästips

Läser nyheter tillsammans med lunchmackan.
Två läsvärdheter att tipsa om finns här:
Först en rekommendation om att gå till ladugården som jag instämmer i.
Sedan nyheten om en tjej som löst ett vardagsproblem som jag som mor till två idrottande ungdomar bara är alltför bekant med. Så lysande enkelt - jag rusar till sportaffären och handlar!

Att kunna välja och ha respekt för varandra

Tre kända kvinnor skriver på DN debatt om att kvinnor måste ha rätt att välja en kvinnlig gynekolog istället för en manlig, om de vill. Jag har full respekt för deras argument och ser att realiteterna är sådana att det finns fog för att vara lyhörd för en sådan begäran.
Samtidigt är det viktigt att vi inte gör detta till en norm för hur vi alla beter oss, då blir diskriminering ett allt större problem och till slut är vi på ett riktigt sluttande plan.
I Danmark hände för några år sedan att en patient vägrade bli behandlad av tjänstgörande läkare för att hon var kvinnlig invandrare och patienten var öppet främlingfientlig. Då kallades bakjouren in.
Jag tror att vi måste ha en grundprincip att varje patient har rätt att påverka vem den ska bli vårdad av. Men med denna rätt följer också ett ansvar. Själv har jag bestämt mig för att det måste vara yrkespersonen läkaren som står framför mig först och sedan allt annat den personen är. Jag vill inte att vi ska diskriminera varandra och jag vill själv verkligen anstränga mig för att leva som jag lär på den punkten.

Beröm till Svenska Kyrkan

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Så lyder första artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Jag tycker att alla ska ta intryck av och följa denna deklaration. Och idag har Svenska kyrkan visat att de vill göra det, genom att de fattat beslut om att tillåta homosexuella vigslar i kyrkan. Bravo!

Respektlöshet i den politiska debatten

Vid frukostbordet läste jag idag i Nerikes Allehanda att försvarsminister Mikael Odenberg haft det dåliga omdömet att kalla sin politiske meningsmotståndare Thomas Bodström för en "nulitet".
Du ska vara mot andra som du vill att de ska vara mot dig, lyder den gyllene regeln.
Men är det verkligen på det sättet Mikael Odenberg vill att andra ska tala om honom? Jag tvivlar starkt på det. Dessutom är det en alldeles för låg ribba för politisk debatt för att någon över huvud taget bör lockas att haka på. Hoppas Thomas Bodström kan hålla nivån högre.

Att mötas eller inte

Bytt arbetsuppgifter och arbetsplats, så tiden för bloggande har inte funnits de senaste veckorna. Inte riktigt idag heller egentligen. Har funderat mycket kring den lilla diskussion som finns efter mitt senaste blogginlägg och tänkt återkomma i frågan. Men det får anstå lite. Samma sak gäller den bloggdiskussion jag är involverad i här. Håll ut, jag återkommer - snart...
Idag måste jag bara kort får reflektera över hur vi behandlar varandra och varför?
Jag har på senare tid blivit indragen i en föreningsdiskussion där några vill ha så högt tempo att alla inte hinner med. I klassisk ordning leder detta till ömsesidig misstro och i värsta fall också missförstånd. Har vi råd att göra så mot varandra? Varför misstror vi varandras syften utan att lyssna först? Kan vi inte mötas?
"Sportmanship" brukar lyftas fram som ideal för hur vi ska uppföra oss mot varandra. Ett föredöme på den fronten såg vi i Vasaloppsspåret i söndags där Ahrlin och Svärd under värsta spurten samarbetade vid vätskekontrollerna. Värre är det med aktuella exempel från vissa lagsporter. Jag menar, hur ska vi kunna hitta några föredömen i detta eller detta? Bedrövligt är det mildaste ord jag kommer på just nu.

Låt oss vara lite mer rädda om varandra - ingen förlorar på det!

Acceptera aldrig hot som maktmedel!

Idag blev jag uppringd av en journalist som ville diskutera frågan om hot mot förtroendevalda. "Är det en risk mot demokratin?" frågade han.
Ja, är mitt svar, och det av två skäl:
Dels kan den som hotar få ett orättfärdigt inflytande över beslut som borde fattas i demokratisk ordning.
Dels kan hot mot förtroendevalda som fenomen leda till att många kloka och bra människor avstår från att delta i demokratin för att de är rädda för sin egen och sina närståendes säkerhet.
Vi kan aldrig acceptera att hot används som politiskt påtryckningsmedel i en demokrati! Den som är emot ett förslag eller beslut kan med argument försöka vinna majoriteten för den egna linjen och ändra politiken. Får man inte majoriteten med sig får man skaffa bättre argument eller acceptera att förslaget är för dåligt för att människor ska ge det sitt stöd.

Journalisten som ringde höll på med en artikel om att ett statsråd blivit hotad. Jag har varit på resa och därför inte hunnit följa nyheterna. När jag kommer hem, konstaterar jag att det är fler statsråd än det han nämnde som blivit hotade idag. Inte bara ett statsråd utan hela regeringen faktiskt. Och hotet är varken anonymt eller sänt i lönndom. Nej, på bästa debattplats i DN skriver på religiösa ledare och hotar regeringen med att de minsann ska se till att de kristna väljarna inte röstar på alliansens partier i nästa val om socialminister Göran Hägglund inte drar tillbaka förslaget om att utländska kvinnor ska kunna komma till Sverige och göra abort. Göran Hägglund står emellertid på sig och försvarar förslaget. Heja - det hedrar dig Socialministern! Hot får inte gå hem vare sig det är ensamma galningar eller religösa ledare som uttalar dem.

Hot är ett maktmedel för dikatorer inte demokrater!

En dag för sorg

Vår kanin blev gammal. Även om jag visste att 8 år är en hedervärld ålder för en kanin, så var jag inte riktigt beredd. Helt plötsligt blev hon nästan blind och började tappa balansen. Fast hur jag än klämde och kände visade hon inga tecken på att ha ont. Och så fort jag kom med mat började hon äta ur min hand. Men i går kväll åt hon salladsbladen utan att riktigt vilja komma fram ur sitt bo. Och i morse var det alldeles tyst från buren när jag klev upp.

Någon gång i natt somnade hon i tysthet in för alltid.

Hon blev aldrig något keldjur utan höll på sin integritet och föredrog att hoppa omkring före att sitta i knät. Men sällskap var hon ändå. Någon som alltid fanns där och blev glad när vi kom hem. Någon som vi alltid småpratade med när vi hade vägarna förbi buren. Nu är det tyst och tomt. Det kommer att ta lite tid att vänja sig vid det.

Döden är ett projekt som alla - trots vård och vad ni vill - måste möta alldeles ensamma. Ingen följer med hela vägen och ingen kan riktigt förstå vad som känns och händer inombords. Ingen som finns vid ens sida har egna erfarenheter av att dö. Detta insåg jag när jag vakade vid först min fars och senare min mors dödsbädd. Jag tänkte på det härom dagen när jag hälsade på en kär släkting som blir alltmer märkt av den cancer som förr eller senare kommer att ta hennes liv. Döden är vi ensamma med. Men ända fram till dödsögonblicket är vi levande. Var därför inte rädd för att möta den som snart ska dö. Hon eller han lever ju fortfarande och det är det som räknas.

Här en av de vackraste dikterna jag vet om döden:

Det gick en gammal odalman

och sjöng på åkerjorden.

Han bar en fruktkorg i sin hand

och strödde mellan orden

för livets början och livets slut

sin nya fröskörd ut.

Han gick frå soluppgång till

soluppgång.

Det var den sista dagens morgon.

Jag stod som harens unge, när han

kom.

Hur ångestfull jag var inför hans

vackra sång!

Så tog han mig och satte mig i korgen

och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så.

av Bo Zetterlind ur Döden från San Michéle 1954

Lyssna- och tittatips

Har du en stund över och vill få något att fundera över? I så fall rekommenderar jag att du går in och lyssnar på Filosofiska rummet som sändes i P1 i dag söndag den 18 februari.

Frågan som samtalet utgår från är om det är rätt att mata en räv svårt sjuk i rävskabb eller inte. Samtalet vandrar in på frågan vad är en god människa och vad är goda handlingar. Väldigt intressant och väldigt viktigt att tala om! Själv uppskattade jag särskilt Christina Claessons sätt att tackla frågorna. Hon var konkret och rätt fram på ett bra sätt.

Får du lust att kolla mer media på nätet, kan du också titta på Sverige som sändes på SVT2 kl 18.15. Där intervjuas författaren Anna Jansson och gör lite reklam för en bok hon och jag håller på att skriva om etik i politiken, som ska komma ut efter sommaren om planerna håller. Hon nämner även en bok som vi redan skrivit om etik i vård och omvårdnad. Den kommer ut i ny utvidgad och omarbetad upplaga i april. Information om den "gamla" boken om etik och vård som vi skrev för några år sedan finns här.

Undrar ni vad bilden har med saken att göra, så är det bara ett uttryck för min längtan bort från den mörka och kalla vintern. Tänk när vår rodhodendron blommar igen! Just nu ser den lika frusen och hopkurad ut som jag känner mig.

Två ljusglimtar en måndagmorgon

Lika bra att erkänna det rakt av: måndagmorgon är inte min favoritstund i veckan.
Idag fanns dock flera saker att glädja sig åt, vilket gjorde morgonen lite lättare att komma igenom.
För det första läste jag en artikel om en man som verkar vara både modig och realistisk. Han heter Kevin Dowling och är katolsk biskop i Sydafrika. Jag har inte för vana att strö rosor över katolska präster, men biskop Dowling får dagens blomma av mig. Han är nämligen aktiv förespråkare av att människor ska använda kondom när de har sex, starkt präglad av att AIDS är ett enormt problem i Sydafrika. Den artikeln jag läste finns tyvärr inte på nätet, men jag hittade en annan artikel om biskop Dowling som TIME Magazine publicerade för några år sedan, för den som vill veta mer.
För det andra verkar det som om abortlagstiftningen kommer att liberaliseras något i Portugal. Ett litet med nog så viktigt steg för en bättre värld.
Nu är det dags att ta tag i veckans arbete. Om en timme är det förmiddagkaffe, då är måndagmorgonen definitivt slut och krafterna återvänder. :o)

Viktig undersökning!

Jag har två uppgifter som jag hoppas du vill lösa. Du deltar då i en undersökning som jag håller på med!

1) Ta ett A4-papper med text på ena sidan i handen. Vik nu detta papper en gång.

Fråga: Vilken sida av pappret hamnade utåt, den med text eller den utan text?

2) Ta minst två A4-papper, gärna flera. Fäst samman dessa med ett gem.

Fråga: Vilken del av gemet sitter framåt, den korta smala eller den långa breda?

Meddela mig svaren genom att kommentera detta blogginlägg. Vill du vara anonym hoppas jag att du i alla fall kan ange om du är kvinna eller man.

För övrigt var de så suveränt att Marie Lindberg gick vidare till final i Melodifestivalen. Vilken härlig låt, röst och utstrålning hon hade!

Och så noterar jag att tygåtgången minskat en smula denna lördagafton (jfr tidigare bloggkommentar). Jag tänker då så klart på Ola Salos jacka och Annelie Rydés klänning. Är det så det ska bli - lite mindre tyg för varje deltävling? Hm...

Ganska påklätt

Såg du första uttagningen till Melodifestivalen i lördags?
Det gjorde jag, och en sak jag reagerade på var att kvinnorna på scenen var ovanligt påklädda för sammanhanget. Under senare år tycker jag det har varit en bitvis osmaklig tävling i tävlingen att kvinnorna klätt sig i så små och utmanande kläder som möjligt. I år verkar trenden vara en annan. Jag uppskattar det. Alla artister får gärna klä sig vackert och glamoröst och allt möjligt. Men det behöver inte dra åt sexshow. Som om kvinnors, och i någon utsträckning även mäns, sångröster inte kan uppskattas till sitt fulla värde utan det.
Snyggast klädd i lördags var för övrigt Tommy Nilsson, om ni frågar mig. Jag är oerhört svag för långrockar.

Blev poetisk

Jag har tillbringat hela helgen på Sveriges framsida. I lördags vandrade jag omkring på båtmässa tills både huvud och fötter var trötta. Kul var det!
Idag har jag varit på world cup tävlingar i värja för juniorer. Ungdomar från 26 länder fäktade så att svetten rann - däremot inte blodet, det är inte så våldsamt med fäktning nu som förr.
Vädret och tävlingen inspirerade till en liten limmerick:

En fäktande dam från Örebro
tog världsmotståndet med ro.
Gick ut ifrån hallen
för att friska upp skallen
Kände vår i luften må ni tro.

Fler kul limmerlickar och verser finns här.

Oj, är det redan fredag nu igen!

Värst vad veckan gick fort helt plötsligt. För min del tog den vägen på tåg. Har varit i Stockholm och vänt ett par gånger sedan jag skrev något här senast.
Nu har jag inte tid att blogga heller egentligen, måste förbereda lite inför en resa under helgen.
Här får ni en dikt till av mig så länge - innehållet anknyter till en del av det som jag haft fullt upp med på sistone.

På vägen över bron

Enfald
Mångfald
Gemenskap

Det är på vägen över bron,
inte vid dess fästen,
som paradoxerna möts
och dialogen börjar.

Siv Arb
ur "Burspråk" från 1970

Kör försiktigt i halkan - och ha en bra helg!

Mona Sahlin kapitel femtiotolv

Så började Mona Sahlin idag sin resa mot partiledarposten, första stoppet blev Västerås. Mediehovet uppvaktade intensivt. Själv blev jag inkallad att kommentera händelsen i kvällens Tvärsnytt. I morgon kommer hon till Örebro. Själv ska jag till Stockholm.

Nerkyld och lite oroad

Alldeles för kallt för mig idag - fingrarna vitnade och domnade bort redan i bilen, trots att motorn började bli varm. Hua!
Läste dels att Hillary Clinton har minst stöd bland vita medelklass yrkeskvinnor och att Mona Sahlin har störst stöd hos äldre män som troget röstar (s). Och jag blev inte alls förvånad. Undrar varför, har jag fått statsvetarens värsta yrkessjukdom - blivit cynisk? Hoppas inte det ändå!

En tankeväckande dikt inför helgen

Här ska ni få en dikt av mig.

De som blir...
De som blir provocerade
har du till hälften vunnit.
De som blir likgiltiga
måste du återkomma till.
De som blir oförstående
skall du lyssna på.
De som förvandlar dina ord
till handling skall du älska.

Dikten är skriven av Erik Ransemar (1926-2000) och hämtad ur diktsamlingen "En dag i december" från 1972.

Tänkvärda ord att ta med in i helgen som förhoppningsvis ger utrymme till såväl vila som rörelse. Själv ska jag börja med att laga lite mat och sedan sjunga med i "Så ska det låta". Enligt initierade källor ska kvällens program vara det kanske bästa som gjorts i serien genom tiderna, så förväntningarna är höga.

Gud eller Mammon?

Om hjälpen från vissa högre makter sviktar, finns i den moderna marknadsekonomin som tur är andra att ta till. Eller hur?!

Vit eller svart, kvinna eller man

Dagens fundering handlar om något som kommer att bli spännande:
Vilken presidentkandidat föredrar demokraterna i amerikat: En politiskt synnerligen erfaren och stark vit kvinna eller en mindre erfaren men politiskt spännande färgad man. Klarar de att välja, eller måste de till slut sluta upp bakom det gamla vanliga: en vit man.
Detta måste bli en av det mest intressanta att följa under året.
Låt det gärna göras härifrån!

Fundering i gryningen

Finns egentligen rätt mycket att blogga om idag. Men just nu måste jag slutföra förberedelserna för min föredragning på ett sammanträde i eftermiddag, så det får anstå till senare.
Kan dock inte undanhålla följande lilla händelse från min morgon. Passerade en dörr med följande skylt:
"Stängt på grund av hängning."
Eftersom jag befinner mig på söder i Stockholm och inte i Bagdad, så fick den mig att stanna till och undra. Dörren visade sig tillhöra ett konstgalleri.
Jag slutar aldrig att förundras.

Skäms jag glömde ju...

... Anna Linberg. Hon knäckte sitt knä i en cykelolycka med en lång rehabilitering som följd. Så klev hon fram och tog EM-guld på svikten i somras. Det är suveränt i klass med Kajsa.
Jag är tacksam att jag inte satt i juryn för prestationspriset. Det var ruskigt svårt!

Suveränt kul att Susanna Kallur fick Jerringpriset igår! Det var hon verkligen värd.
Mest gripande var Wolfgang Pichlers reaktion på Sportspegelpriset. Kul självklart också att curlingdamernas insats prisades, men jag tycker nog ändå att prestationspriset borde gått till Kajsa Bergqvist. Jag har fortfarande minnet när hennes hälsena gick av på näthinnan. Hennes väg tillbaka till världstoppen efter den skadan är helt outstanding.
Vad beträffar underhållningen har jag sagt det förr och säger det igen. Lena Ph är inte bara bra, men väldigt professionell. Dessutom hade hon nog kvällens vackraste klänning. Avslutningsvis; Tack Lottie Knutsson för att du uppmärksammade alla oss som ägnar stor del av vår fritid åt att skjutsa, sälja lotter och kalsonger, spela på bingo, ordna med anmälningar och domare, baka och sälja korv. Ungdomsidrotten lever på föräldraengagemang. Det är väldigt kul, men också slitsamt ibland.

Ny ledare för socialdemokraterna kapitel femtielva

Så närmar sig klarheten ur dimman; Mona Sahlin blir nog nästa partiledare för socialdemokraterna. I partiets eget medium Aktuellt i Politiken konstateras nu att hon har en majoritet av kongressen bakom sig, förutsatt då förstås att alla ombuden röstar som distriktsledningarna säger. De gör de säkert - med eller utan glödande entusiasm i blicken. Många längtade så efter en nytändande frälsare och såg ljuset med Margot Wallström eller kanske Carin Jämtin. Sahlin känns lite som gårdagens nyheter.

Jag var i Radio Örebros aktualitetsmagasin Rakt på sak den 10 januari och kommenterade partiledarfrågan tillsammans med Sören Larsson, (s) partidistriktsordförande i Örebro län. Då konstaterade jag bland annat att den behärskade entusiasmen för Sahlin kan vara både på ont och gott. Risken med att välja en frälsare är ju att övriga medlemmar och aktiva i (s) lämnar denna person ensam med ansvaret att sköta den förnyelse och utveckling partiet så väl behöver. När valet faller på en mer omstridd kandidat bör fler känna sig förpliktigade att dra strån till stacken. Om Sahlin som partiledare väljer att försöka engagera många i partiarbetet - även de som är skeptiska mot henne - kan det kanske bli riktigt bra.

Debatter mellan Reinfeldt och Sahlin kan rent av bli riktigt spännande. De är mycket olika på de flesta plan.

Men innan det är dags för val den 17 mars (vilket jag personligen firar med födelsedagstårta) ska mediedrevet igång och Sahlin åter granskas och vändas ut och in. Eller förresten, det har redan börjat. Jag minns inte var jag läste eller hörde någon smutskastning av Sahlin senast, men det var inte många dagar sedan. Men kommer smutskastningen att bita denna gång? Tror inte riktigt det. Hon fick mer än hon förtjänade förra gången. Bland många människor finns ett stöd för Sahlin enbart med argumentet att det skulle vara en så skön revansch på hänsynslösa mediedrev. Alltså kan kampanjer mot henne bli kontraproduktiva för dem som gärna skulle fälla henne igen.