Bytt arbetsuppgifter och arbetsplats, så tiden för bloggande har inte funnits de senaste veckorna. Inte riktigt idag heller egentligen. Har funderat mycket kring den lilla diskussion som finns efter mitt senaste blogginlägg och tänkt återkomma i frågan. Men det får anstå lite. Samma sak gäller den bloggdiskussion jag är involverad i här. Håll ut, jag återkommer - snart...
Idag måste jag bara kort får reflektera över hur vi behandlar varandra och varför?
Jag har på senare tid blivit indragen i en föreningsdiskussion där några vill ha så högt tempo att alla inte hinner med. I klassisk ordning leder detta till ömsesidig misstro och i värsta fall också missförstånd. Har vi råd att göra så mot varandra? Varför misstror vi varandras syften utan att lyssna först? Kan vi inte mötas?
"Sportmanship" brukar lyftas fram som ideal för hur vi ska uppföra oss mot varandra. Ett föredöme på den fronten såg vi i Vasaloppsspåret i söndags där Ahrlin och Svärd under värsta spurten samarbetade vid vätskekontrollerna. Värre är det med aktuella exempel från vissa lagsporter. Jag menar, hur ska vi kunna hitta några föredömen i detta eller detta? Bedrövligt är det mildaste ord jag kommer på just nu.
Låt oss vara lite mer rädda om varandra - ingen förlorar på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar