Utbildningspolitik under debatt och förändring

I förra veckan gick Mona Sahlin ut och kritiserade den väg som det egna partiet valt att gå när det gäller utbildningspolitiken. Detta utspel upplever jag som både motiverat och rent av befriande. Jag tillhör dem som under mycket lång tid haft svårt att orientera mig i vad (s) utbildningspolitik varit på väg. Den kritik som (fp) och alliansen framfört har jag upplevt motiverad på flera punkter, men jag litar samtidigt inte på att de alternativ alliansregeringen nu ställer upp i sina utbildningsreformer kommer att leda till så bra resultat på sikt.
Det var i och för sig många år sedan jag själv var mer intensivt engagerad i utbildningspolitiken, men jag har i alla fall arbetat inom sektorn sedan 1986 och mina barn går i såväl grund- som gymnasieskolan, så viss inblick har jag.
Detta är ett urval av de frågor jag ofta funderar över:

• Vad beror det på att så många barn och ungdomar (inkluderat universitetsstuderande) idag inte kan stava och vet när man skriver ihop ord och inte?
• Är det inte viktigt att vi har många både manliga och kvinnliga lärare i skolan? Påverkar det inte kvaliteten när det råder så stor könsobalans i lärarkåren?
• Vart kommer vi med alla dessa val och specialrinriktningar: profilklasser, profilskolor och religiösa skolor? Är det vettigt att valen ska vara så enormt många? Hur många barn sitter hemma med ont i magen och våndas över frågan "Vilken idrottsinriktning ska jag ta, eller musik, eller engelska eller... Tänk om jag gör fel och inte kommer att duga i framtiden?" Skapar detta glada, nyfikna och kunskapssökande barn och ungdomar?
• Hur utveckla utbildningen på yrkesinriktade gymnasier så att ungdomarna som går där får en kvalitetsutbildning i ett yrke och samtidigt kan motiveras till att lära sig basämnen som svenska, engelska, matematik och samhällskunskap? Dessa ämnen som de flesta, tror jag, faktiskt kommer att ha direkt nytta av inom det yrke de får på den aktuella utbildningen och som bidrar till att hålla dörrar öppna för framtida utvecklingsval.
• Måste alla eftergymnasiala utbildningar vara akademiska? Varför kan inte yrkeshögskolor få vara bäst på egna meriter istället för att bli nästbäst i akademins elfenbenstorn?
• Hur säkras och utvecklas kvalitén i en högskola där inte bara en liten elit har tillträde? Vad kan vi lära av det som HSV:s Studentspegel visade förra veckan, vilka slutsatser bör dras och vilka vägar leder framåt till något bättre?

Ja som sagt, detta är bara några av de frågor som kan cirkla i mitt huvud. Jag har såklart en del tankar om svaren också, men de är inte alltid så genomtänkta och reflekterade mot andras tankar att jag vet om jag är på rätt spår. Jag önskar gärna höra andras tankar om detta och ska med intresse följa och kanske delta i den diskussion Mona Sahlin nu flaggar upp för när (s) utbildningspolitik uppenbarligen ska upp på bordet för att reformeras.