I morgontidningen på mitt frukostbord har under veckan pågått en insändardebatt i ämnet "hur använder bilister blinkrarna i en rondell?" Bara ordet "blinkrar" får mig att le. Jag är inte så försvenskad själv, utan väljer nog ordet "blinkers" fortfarande. Men håll med om att "blinkrar" låter mer skoj!
Sen då själva ämnet - hur göra med blinkandet vid rondellkörning? Tillhör livets större mysterier om ni frågar mig. Omfattande fältstudier visar att det finns väldigt många varianter av detta och lika många bestämda uppfattningar om vad som är rätt. Själv lärde jag mig köra rondell i Uppsala 1980. Gnistarondellen hette den värsta. Det var rondellen som slussade trafik till motorvägen mot Stockholm. Alltid mycket bilar och höga hastigheter. Dessutom flera filer inne i rondellen. Numera är jag helt övertygad om att det sätt vi fick lära oss att bemästra Gnistarondellen med filkörning och blinkande både hit och dit, inte längre är något att stå efter. Vill till och med minnas att bilskoleläraren sa att "så här kommer du aldrig att köra rondell igen efter att du klarar uppkörningen".
Fortfarande är det ett intressant minne - och ett möjligt stöd för inlägg i den för alltid lika snurriga debatten om hur vi egentligen ska göra när vi tar oss igenom rondeller. Och det gör vi ju mycket oftare nu är 1980 dessutom.
Vad säger du själv: ska blinkrarna på när vi kör in i rondellen eller när vi lämnar den? Eller ska vi rent av blinka både och? Fråga dina kompisar vid fikat och ni har ett diskussionsämne som räcker i flera dagar. Jag lovar!
Så något helt annat. Jag måste få skicka en tanke med ett varmt tack till J.K. Rowling för den läsglädje hon skänkt världen med sina böcker om Harry Potter. Själv läste jag ut "The Deadly Hallows" häromdagen. Underbar läsning och sorg när bokens 608:e och sista sida var slut. I mitt hem har samtliga invånare suttit djupt försjunkna i boken - eller böckerna faktiskt. Som jag nämnt innan i bloggen ville ju ingen vänta på den andra, så vi har haft flera exemplar... Min son är ingen bokslukare i vanliga fall, men Harry Potter har han alltid sträckläst. Denna gång dessutom på engelska. Det var omöjligt att vänta på att få veta hur berättelsen slutar till den svenska översättningen kommer i november.
Fast jag misstänker att vi kommer att läsa den också. Men då nöjer vi oss nog med att köpa boken i ett exemplar.
För nu vet vi hur det går för Harry, Hermione, Ron, Snape, Voldemort, och de andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar