Jag har fått synpunkten efter mitt förra blogginlägg att även ÖSK:s supportar i Kubanerna buade när AIK-spelarna presenterades vid matchen i söndags. Det hörde inte jag som satt vid i en grupp jublande AIK-fans - Kubanerna befann sig på läktaren snett över planen från min plats sett - men det kan mycket väl vara korrekt.
Vill tydliggöra att min åsikt från tidigare att hejaklackar borde hålla sig för goda att bua ut motståndarspelarna vid presentation gäller alla klackar, även Kubanerna.
Är min ståndpunkt därmed att det aldrig får buas över huvud taget?
Bra fråga. Jag tror att mitt svar blir nej. Några tillfällen då jag nog tycker att burop oftast kan försvaras är till exempel om publiken uppfattar ett tveksamt domslut - som jag från matchen ÖSK-AIK tycker gäller åtminstone en av de möjliga straffsituationerna för AIK. Också om en spelare medvetet går in för att göra illa en annan spelare eller uppenbarligen maskar för att få matchtiden att gå utan något egentligt spel. Men det får inte bli något systematiskt buande, för då blir det en annan sak än yttringar av spontan besvikelse.
Att skrika "domarjävel" eller liknande tycker jag aldrig är försvarbart även om domslutet kan uppfattas tveksamt. Domarna gör sitt jobb och det handlar oftast om att fatta svåra beslut i ögonblicket. Ibland blir det fel och ibland till och med mycket fel, men oftast blir det ganska rätt. Och i allmänhet ser domaren mycket bättre vad som händer på planen än vi på läktarplats. De är dessutom utbildade för sin uppgift och vet att de måste stå till svars för sina beslut. Detta gäller i allmänhet inte "proffstyckarna" på läktaren. Alltid mycket lättare att döma när det inte är förknippat med eget ansvar.
Generellt gäller att all idrott blir både roligare och bättre med glada hejaramsor och sånger som "Kex och skor finns inte kvar, men fotbollen är underbar..." än negativa rop och yttringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar