Så närmar sig klarheten ur dimman; Mona Sahlin blir nog nästa partiledare för socialdemokraterna. I partiets eget medium Aktuellt i Politiken konstateras nu att hon har en majoritet av kongressen bakom sig, förutsatt då förstås att alla ombuden röstar som distriktsledningarna säger. De gör de säkert - med eller utan glödande entusiasm i blicken. Många längtade så efter en nytändande frälsare och såg ljuset med Margot Wallström eller kanske Carin Jämtin. Sahlin känns lite som gårdagens nyheter.
Jag var i Radio Örebros aktualitetsmagasin Rakt på sak den 10 januari och kommenterade partiledarfrågan tillsammans med Sören Larsson, (s) partidistriktsordförande i Örebro län. Då konstaterade jag bland annat att den behärskade entusiasmen för Sahlin kan vara både på ont och gott. Risken med att välja en frälsare är ju att övriga medlemmar och aktiva i (s) lämnar denna person ensam med ansvaret att sköta den förnyelse och utveckling partiet så väl behöver. När valet faller på en mer omstridd kandidat bör fler känna sig förpliktigade att dra strån till stacken. Om Sahlin som partiledare väljer att försöka engagera många i partiarbetet - även de som är skeptiska mot henne - kan det kanske bli riktigt bra.
Debatter mellan Reinfeldt och Sahlin kan rent av bli riktigt spännande. De är mycket olika på de flesta plan.
Men innan det är dags för val den 17 mars (vilket jag personligen firar med födelsedagstårta) ska mediedrevet igång och Sahlin åter granskas och vändas ut och in. Eller förresten, det har redan börjat. Jag minns inte var jag läste eller hörde någon smutskastning av Sahlin senast, men det var inte många dagar sedan. Men kommer smutskastningen att bita denna gång? Tror inte riktigt det. Hon fick mer än hon förtjänade förra gången. Bland många människor finns ett stöd för Sahlin enbart med argumentet att det skulle vara en så skön revansch på hänsynslösa mediedrev. Alltså kan kampanjer mot henne bli kontraproduktiva för dem som gärna skulle fälla henne igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar