Iakttagelse från morgontåget: På en station jag far förbi står en mor med en kille på kanske 3 år på armen och en kille på ca 5 år vid sin sida. De står där för att vinka av någon som sitter på tåget. Den större grabben vinkar frenetiskt med flera delar av kroppen. Den lille ser mer frånvarande ut, men på mammas uppmaning lyfter han sin hand och böjer fingrarna fram och tillbaka. Snabbt sneglar han upp mot tåget men så far blicken åter bort i fjärran.
Mamma återkallar honom till vinkandet. Hans blick faller strax bort från tåget igen. Nu landar den på brorsan som fortfarande vinkar med både armarna, hela överkroppen och en fot. Den lille killen skiner upp, hans böjande fingrar får lite mer fart som om vinkandet är på väg över i en lek att härma sin betydligt rörligare bror. Han uppfattar inte lillebrors intresse fullt upptagen med att vinka till tåget och den lilles blick riktas åter mot något långt bort.
Mina tankar vandrar iväg där jag sitter och sneglar lite förstulet. Vad är det den lille killen ser där borta i fjärran och vad tänker han på?
... de bor i ett främmande land...
Jag fick dela ett ögonblick och det väckte min nyfikenhet, vad härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar