Idag upplevde jag det igen - ett särskilt ögonblick i vardagen, som fick mig att le. Det var på bussen genom hela stan. Ett par hållplatser efter min myllrade de på, ett oräknerligt antal små människor påväg på en utflykt någonstans. Ni vet, ansikten med allvarliga miner och förväntasfulla blickar. Några som pratar nästan oavbrutet och knuffar lite på varandra då och då. Och så några vuxna som försöker se till att alla är med och att alla kommer av på rätt ställe.
Många hållplatser senare myllrar de av igen. Samtidigt myllrar en ny grupp på - lite färre och lite yngre, klädda i självlysande gröna västar och hållandes varandra i handen.
Visst är de fantastiska, dessa små ögonblick i vardagen som får oss att stanna till, le lite och minnas hur det var att vara förväntasfullt barn på väg på utflykt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar