Måndag och ytterligare ett avhopp ur Reinfeldts regering. Det är logiskt att Cecilia Stegö Chìlo väljer att lämna posten som kulturminister, men före beskedet kändes det högst osäkert om hon verkligen skulle ta det steget eller envist sitta kvar. När det gäller licensskolet är hennes värsta tabbe inte att hon avstod från det, utan att hon förefaller ha hycklat om varför hon avstod. Det mesta talar för att det var ett medvetet politiskt ställningstagande från hennes sida - hon är helt enkelt grundmurat kritisk till public service och ansåg sig ha rätten att ställa sig över lagen och vägra betala licensen i ren protest. Hon borde varit hederlig och stått för detta. Det hade definitivt inte försämrat hennes läge oavsett om hon ändå fått gå från ministerposten eller inte. Att rakryggad stå för sina åsikter ger ofta respekt även bland dem som inte sympatiserar med dessa åsikter. Nu framstår Stegö Chìlo mest som feg och undflyende, ingen smickrande bild att bära inför offentligheten.
Vad säger oss då den senaste veckans ministertumult - ställer vi högre krav på våra politiker än på folk i allmänhet? I mitt arbete med uppförandekod för lokalt förtroendevalda är det en fråga som jag diskuterat med många vid det här laget. Uppfattningen - inte minst bland de förtroendevalda själva - är i stort sett entydig; Det ställs högre krav på politiker än på folk i allmänhet och det är rimligt att det är så. Den representativa demokratin innebär att folket väljer företrädare som ska styra landet på medborgarnas uppdrag. De folkvalda i Riksdagen utser i sin tur en statsminister som får förtroendet att ha en verkställande makt över landets styre. Detta förtroende måste statsministern noga förvalta tillsammans med de statsråd han (någongång kanske det blir en hon) utser. Politiker - inte minst de i ledande ställning - som företräder partier som förordar rättsstaten och demokratin, har ett stort ansvar att vara förebilder för andra. Att vara demokrater i praktiken! Annars tappar allt fler människor tilltron till demokratin och politiken, och vi kan hamna i ett farligt läge där vägen går mot sönderfall och någon form av diktatur.
Vad dessa högre krav sedan ska omfatta är i sig värt att diskutera. Får en förtroendevald aldrig ha prövat hasch eller druckit sig redlöst berusad, ha kört för fort eller snattat godis? Får hon eller han aldrig haft en betalningsanmärkning eller missat att besiktiga bilen i tid? Värt att diskutera - själv tror jag preliminärt att gränsen ligger på en högre nivå än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar