Riksdagens roll är viktig!

DN publicerade igår en debattartikel av Tommy Möller , som diskuterar problemet med att statsministerämbetet i Sverige blivit alltmer presidentlikt http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=564896&previousRenderType=2.
Jag håller med Möller om att det finns ett klart problem här som behöver diskuteras. Sverige är en representativ demokrati, och det är viktigt att de direkt folkvalda representanternas makt inte urgröps till förmån för indirekt valda representanter. Idag har vi ett omröstningsförfarande som innebär att statsministern är utsedd så länge en majoritet av Riksdagens ledamöter inte röstar nej till den person som är föreslagen. Teoretiskt sett skulle en statsminister alltså kunna väljas utan en enda bifallsröst om 174 riksdagsledamöter röstar nej till förslaget och 175 lägger ner sina röster. Är det en bra ordning att ha det så? Bör Riksdagen rösta om ett godkännande av hela regeringen och inte, som idag, enbart av statsministern? Bör omröstningen föregås av att kandidaterna till regeringen utfrågas, såsom till exempel sker när EU-parlamentet utser en ny kommission? Jag är ännu inte helt klar över min egen detaljuppfattning i var och en av dessa frågor. Men jag är tämligen övertygad om att demokratin skulle vinna på att om vi kunde ändra det sätt som regeringsbildningen går till idag. Efter förra valet bestämde sig Göran Persson helt sonika att sitta kvar i regeringställning efter valet eftersom han bedömde det som osannolikt att de borgerliga partierna skulle kunna ta över. Så blev det också förvisso, men själva handlingen var ändå provocerande ur demokratisynpunkt. Bygger statskicket på att val ska hållas och parlamentet under talmannens ledning därefter ska sköta valet av en ny statsminister och regeringsbildare, ska den "gamla" regeringsbildaren visa respekt för detta, ställa sin plats till förfogande och låta den formella processen ha sin gång. Persson hade inte haft det minsta att förlora på att ha visat den respekten mot demokratin i september 2002. Det är orimligt att konstitutionen är skriven så att han tilläts göra som han gjorde.
Även om att inte är klar i min uppfattning i alla delar, så hyser jag i grunden en kärlek till tanken att Riksdagens makt över landets styrelse bör betonas. Ur demokratisynpunkt finns det en mycket viktig idé bakom den parlamentariska demokratin, med en tydlig linje mellan väljarna och de valda. Jag tror vi ska värna detta system och sträva efter att förstärka demokratin på parlamentarismens grund.