En enda sak vet vi med säkert om vår framtid - någon gång kommer vi att dö. Frågan är då vad som ska bli av oss efter det. Skottas vi ner i jorden intakta, hamnar vi mitt i grundvattnet. Eldas vi i krematoriet, sprider vi mörk rök över himlen. Till skada för miljön i bägge fall. Inget vidare lyckligt slut. Men forskningen gör sina framsteg även på denna front. Jag läser i senaste numret av Illustrerad Vetenskap (nr 12/06) att den svenska biologen Susanne Wiigh-Mäsak presenterat ett tredje alternativ. Kroppen och kistan sänks ner i flytande väte och fryses ner till minus 195 grader. Sen skakas alltihopa om, faller sönder och blir till pulver som renas från kvicksilver, guld och annat skräp som vi har med oss i döden. Pulvret läggs i ett litet skrin av majsmjöl och grävs ner i marken på ungefär en skollinjals djup. Omkring ett år senare är resterna av oss omvandlat till fin kompost. En applåd för utvecklingen av denna metod som gör oss miljövänliga efter döden. Återstår att lösa frågan om begravningsplatser utan religiösa företecken för alla om inte vill till något gudsrike utan bara åter till naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar