Varit på utflykt till min födelsestad Uppsala. Med andra ord åkte jag "hem" i går kväll. För även om jag bott hela mitt vuxna liv i andra städer, så är fortfarande den stad jag växte upp i väldigt mycket hemma. Träffade delar av min familj - som jag tycker väldigt mycket om. Mötena blev korta men trevliga. Hann även ta en fika med min barndomsvän som fyller år i morgon - ungefär 17 för så mycket äldre än så tror jag aldrig vi blir. Att våra barn sedan är i gymnasieåldern, räknar vi liksom inte med...
Innan jag vände åter till Örebro slank vi in på en asiatisk restaurang med en stor buffé till förmånligt pris. Och där inne står jag plötsligt öga mot öga med en person som betydde väldigt mycket för mig och många av mina kamrater under våra år i högstadieskolan Valsätra på 70-talet. Hon heter Torborg och var våran "Flygis". Alltså hon var något som kallades skolvärdinna - en vuxen i skolan med uppdraget att hålla ett öga på oss och bry oss om hur vi hade det. Helt fantastiskt! Det är den typen av personal som skolan saknar så mycket idag. Vuxna lugna förebilder som hinner se och lyssna på barn och ungdomar och ha koll på om de har det bra eller inte på mer personlig nivå.
Jag har genom åren ofta tänkt på Torborg och undrat hur hon haft det. Det visade sig att hon även tänkt på sådana gamla ungdomar som mig. Vårt möte blev kärt och glatt. Nu flera timmar senare känner jag att leendet hänger kvar på mina läppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar