Ceremoinövningar och religionskritik

Trots den fantastiska vårsolen har jag tillbringat nästan hela helgen inomhus. Har varit på kurs och utbildat mig som officiant eller ceremoniförrättare (krångliga ord bägge, får försöka tänka ut något bättre). I går genomförde jag en hel fiktiv begravning med musik och minnestal och diktläsning. Det var lite nervöst och krävande, men väldigt nyttigt och lärorikt. Mina kurskamrater genomförde inte fullständiga begravningar som jag, men alla höll ett minnestal över en person. Så fick vi ge varandra kritik och synpunkter efterhand. Idag har några bland annat genomfört barnvälkomnandeceremonier på samma sätt. Det har varit en fantastiskt bra utbildningshelg och jag känner mig nu väl rustad för mina uppdrag både som begravningsofficiant och vigselförrättare.
När jag kom hem tog jag en runda i bloggvärlden. Här hittar ni en blogg som jag brukar läsa ibland. Bloggaren var "min" student på universitetet en gång. Jag gillar många av hans små betraktelser med glimten i ögonvrån. Idag hittar jag dock ett mer upprört och rent av ilsket inlägg om religion. Vanligtvis brukar det vara inga eller endast någon enstaka kommentar från en kompis till inläggen. Men till detta inlägg finns inte mindre än 26 kommentarer inte minst från upprörda kristna. Förundras över hur känsligt det är att föra fram religionskritik. Någon har sagt mig att religion provocerar många människor - för att inte tala om hur religiösa låter sig provoceras av kritik verkar det.
Intressant.

Pengar eller idéer?

Härom dagen var jag med i P4 Örebros program Rakt på sak och diskuterade partiernas popularitet - eller snarare vikande popularitet kanske - enligt opinionsmätningarna. Det blev i mycket ett samtal om vilka värdefrågor som kan tänkas påverka väljarnas partisympatier. Sedan dess har jag allt mer tänkt på om det är så att nästa val mer kommer att avgöras av ideologiska frågor än av vem som får flest hundralappar över efter bidragsökningar och skattesänkningar.
Spännande!
Men samtidigt lite skrämmande eftersom partierna låtit sitt arbete med idéutveckling fått leva en tynande tillvaro så länge. Hög tid att tänka om och låta idépolitiken träda fram. Eller vad tror du?

Efter några stressiga dagar tillbaka i Sverige och på jobbet, kopplade jag ikväll av med att gå på allsvensk fotbollspremiär. Och vilken premiär sen! Det var en match med fart och spänning - förhoppningsvis är ribban satt för en ny kul säsong.

Behöver jag säga vilka som vann med 3-2? (ledtråd: det var inte Hammarby).

Förtroende för Lejonborg - eller inte?

Idag ställer DN följande fråga i sin webbtidning: Påverkas ditt förtroende för Lars Leijonborg av rättegången? För ögonblicket ligger övervikten på nej. Men vad betyder det; att majoriteten av de som svarat har fortsatt förtroende för fp-ledaren, eller att deras brist på förtroende kvarstår som innan?
Det är en konst att ställa enkätfrågor så att svaren går att begripa.

Paus i solen och vinden

För några dagar sedan satt jag på en stor lavasten och blickade ut över denna utsikt. Det ni ser i diset är vulkanen Teide på Tenerife och utsiktspunkten ligger ganska precis mitt på Gran Canaria (sikten var mycket klarare på plats än bilden visar).
Det sägs att Teide står näst i tur att få ett utbrott av vulkanerna i dessa trakter. Då blir det säkert kö på vandringslederna upp till utsiktspunkten på Gran Canaria. Nu var vi inte så många som ägnade tid av semestern till att vandra. Min bestämda uppfattning är att de som istället valde att stanna vid poolen missade något härligt! Solen lyste värmande och behagligt och här uppe på öns högsta punkt, blåste det inte alls lika mycket som nere vid kusten. Motion fick vi på köpet.
Annars är ett besök på Gran Canaria förvillande lika en semester på Öland - kargt landskap, vanligt bryggkaffe på kaféerna och svensktalande människor över allt. Fast så här års är fördelen med att befinna sig utanför den afrikanska kusten att det är betydligt varmare där än ute i Östersjön.

Reseidé så bra som på räls!

För er som inte vet det redan kan jag avslöja att jag är en riktig tågfantast. De senaste åren har jag säkert tillbringat mer än 350 timmar på rälsen per år - och jag har inte ledsnat det minsta. Med tåget kommer jag från hjärtat av en ort till hjärtat av en annan. Det går tillräckligt fort och under resan finns tid och möjlighet till att arbeta, koppla av, äta och dricka eller umgås med gamla och ibland nya bekantskaper.
I min ungdom reste jag på många tågresor ut i Europa. Så här i efterhand förundras jag över det förtroende och mod som mina föräldrar visade när de lät mig som tonåring ta tåget till Italien, Holland och Tyskland ensam eller i sällskap med jämnåriga. Då funderade jag aldrig på det, att åka tåg var kul och vi mötte många fler goda och trevliga människor än sådana instinkterna sa oss att vi skulle gå undan för.
Tågluffade gjorde jag ensam. Reseplanen gjorde jag många dagar upp genom att gå ner till stationen där jag var för att se vart tågen gick - så åkte jag vidare till den ort som lät mest intressant eller som jag aldrig hört talas om precis som det föll mig in. Jag ler fortfarande åt mina resminnen.
Nu har tågfantasten i mig upptäckt nya mycket lockande möjligheter. Dels att tågluffandet verkar gå mot en liten renässans och att även jag som inte längre är så ung kan ge mig iväg ut i Europa till en inte alltför hög kostnad. Dels har Fritidsresor kläckt en suverän idé: charterresor med tåg till Italien! Tack Lottie Knutson, det är lysande! Förutom att det är kul, avkopplande och upplevelserrikt att åka tåg är det också suveränt miljövänligt. Är jag rätt informerad så har någon räknat ut att ett tåg med 200 passagerare gör av med lika mycket energi per person för en resa runt hela jordklotet som en bil med förare och tre passagerare gör per person för att ta sig knappt 1,5 kilometer.
Så tuffa på och njut till 1000!

Lästips

Läser nyheter tillsammans med lunchmackan.
Två läsvärdheter att tipsa om finns här:
Först en rekommendation om att gå till ladugården som jag instämmer i.
Sedan nyheten om en tjej som löst ett vardagsproblem som jag som mor till två idrottande ungdomar bara är alltför bekant med. Så lysande enkelt - jag rusar till sportaffären och handlar!

Att kunna välja och ha respekt för varandra

Tre kända kvinnor skriver på DN debatt om att kvinnor måste ha rätt att välja en kvinnlig gynekolog istället för en manlig, om de vill. Jag har full respekt för deras argument och ser att realiteterna är sådana att det finns fog för att vara lyhörd för en sådan begäran.
Samtidigt är det viktigt att vi inte gör detta till en norm för hur vi alla beter oss, då blir diskriminering ett allt större problem och till slut är vi på ett riktigt sluttande plan.
I Danmark hände för några år sedan att en patient vägrade bli behandlad av tjänstgörande läkare för att hon var kvinnlig invandrare och patienten var öppet främlingfientlig. Då kallades bakjouren in.
Jag tror att vi måste ha en grundprincip att varje patient har rätt att påverka vem den ska bli vårdad av. Men med denna rätt följer också ett ansvar. Själv har jag bestämt mig för att det måste vara yrkespersonen läkaren som står framför mig först och sedan allt annat den personen är. Jag vill inte att vi ska diskriminera varandra och jag vill själv verkligen anstränga mig för att leva som jag lär på den punkten.

Beröm till Svenska Kyrkan

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Så lyder första artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Jag tycker att alla ska ta intryck av och följa denna deklaration. Och idag har Svenska kyrkan visat att de vill göra det, genom att de fattat beslut om att tillåta homosexuella vigslar i kyrkan. Bravo!

Respektlöshet i den politiska debatten

Vid frukostbordet läste jag idag i Nerikes Allehanda att försvarsminister Mikael Odenberg haft det dåliga omdömet att kalla sin politiske meningsmotståndare Thomas Bodström för en "nulitet".
Du ska vara mot andra som du vill att de ska vara mot dig, lyder den gyllene regeln.
Men är det verkligen på det sättet Mikael Odenberg vill att andra ska tala om honom? Jag tvivlar starkt på det. Dessutom är det en alldeles för låg ribba för politisk debatt för att någon över huvud taget bör lockas att haka på. Hoppas Thomas Bodström kan hålla nivån högre.

Att mötas eller inte

Bytt arbetsuppgifter och arbetsplats, så tiden för bloggande har inte funnits de senaste veckorna. Inte riktigt idag heller egentligen. Har funderat mycket kring den lilla diskussion som finns efter mitt senaste blogginlägg och tänkt återkomma i frågan. Men det får anstå lite. Samma sak gäller den bloggdiskussion jag är involverad i här. Håll ut, jag återkommer - snart...
Idag måste jag bara kort får reflektera över hur vi behandlar varandra och varför?
Jag har på senare tid blivit indragen i en föreningsdiskussion där några vill ha så högt tempo att alla inte hinner med. I klassisk ordning leder detta till ömsesidig misstro och i värsta fall också missförstånd. Har vi råd att göra så mot varandra? Varför misstror vi varandras syften utan att lyssna först? Kan vi inte mötas?
"Sportmanship" brukar lyftas fram som ideal för hur vi ska uppföra oss mot varandra. Ett föredöme på den fronten såg vi i Vasaloppsspåret i söndags där Ahrlin och Svärd under värsta spurten samarbetade vid vätskekontrollerna. Värre är det med aktuella exempel från vissa lagsporter. Jag menar, hur ska vi kunna hitta några föredömen i detta eller detta? Bedrövligt är det mildaste ord jag kommer på just nu.

Låt oss vara lite mer rädda om varandra - ingen förlorar på det!

Acceptera aldrig hot som maktmedel!

Idag blev jag uppringd av en journalist som ville diskutera frågan om hot mot förtroendevalda. "Är det en risk mot demokratin?" frågade han.
Ja, är mitt svar, och det av två skäl:
Dels kan den som hotar få ett orättfärdigt inflytande över beslut som borde fattas i demokratisk ordning.
Dels kan hot mot förtroendevalda som fenomen leda till att många kloka och bra människor avstår från att delta i demokratin för att de är rädda för sin egen och sina närståendes säkerhet.
Vi kan aldrig acceptera att hot används som politiskt påtryckningsmedel i en demokrati! Den som är emot ett förslag eller beslut kan med argument försöka vinna majoriteten för den egna linjen och ändra politiken. Får man inte majoriteten med sig får man skaffa bättre argument eller acceptera att förslaget är för dåligt för att människor ska ge det sitt stöd.

Journalisten som ringde höll på med en artikel om att ett statsråd blivit hotad. Jag har varit på resa och därför inte hunnit följa nyheterna. När jag kommer hem, konstaterar jag att det är fler statsråd än det han nämnde som blivit hotade idag. Inte bara ett statsråd utan hela regeringen faktiskt. Och hotet är varken anonymt eller sänt i lönndom. Nej, på bästa debattplats i DN skriver på religiösa ledare och hotar regeringen med att de minsann ska se till att de kristna väljarna inte röstar på alliansens partier i nästa val om socialminister Göran Hägglund inte drar tillbaka förslaget om att utländska kvinnor ska kunna komma till Sverige och göra abort. Göran Hägglund står emellertid på sig och försvarar förslaget. Heja - det hedrar dig Socialministern! Hot får inte gå hem vare sig det är ensamma galningar eller religösa ledare som uttalar dem.

Hot är ett maktmedel för dikatorer inte demokrater!

En dag för sorg

Vår kanin blev gammal. Även om jag visste att 8 år är en hedervärld ålder för en kanin, så var jag inte riktigt beredd. Helt plötsligt blev hon nästan blind och började tappa balansen. Fast hur jag än klämde och kände visade hon inga tecken på att ha ont. Och så fort jag kom med mat började hon äta ur min hand. Men i går kväll åt hon salladsbladen utan att riktigt vilja komma fram ur sitt bo. Och i morse var det alldeles tyst från buren när jag klev upp.

Någon gång i natt somnade hon i tysthet in för alltid.

Hon blev aldrig något keldjur utan höll på sin integritet och föredrog att hoppa omkring före att sitta i knät. Men sällskap var hon ändå. Någon som alltid fanns där och blev glad när vi kom hem. Någon som vi alltid småpratade med när vi hade vägarna förbi buren. Nu är det tyst och tomt. Det kommer att ta lite tid att vänja sig vid det.

Döden är ett projekt som alla - trots vård och vad ni vill - måste möta alldeles ensamma. Ingen följer med hela vägen och ingen kan riktigt förstå vad som känns och händer inombords. Ingen som finns vid ens sida har egna erfarenheter av att dö. Detta insåg jag när jag vakade vid först min fars och senare min mors dödsbädd. Jag tänkte på det härom dagen när jag hälsade på en kär släkting som blir alltmer märkt av den cancer som förr eller senare kommer att ta hennes liv. Döden är vi ensamma med. Men ända fram till dödsögonblicket är vi levande. Var därför inte rädd för att möta den som snart ska dö. Hon eller han lever ju fortfarande och det är det som räknas.

Här en av de vackraste dikterna jag vet om döden:

Det gick en gammal odalman

och sjöng på åkerjorden.

Han bar en fruktkorg i sin hand

och strödde mellan orden

för livets början och livets slut

sin nya fröskörd ut.

Han gick frå soluppgång till

soluppgång.

Det var den sista dagens morgon.

Jag stod som harens unge, när han

kom.

Hur ångestfull jag var inför hans

vackra sång!

Så tog han mig och satte mig i korgen

och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så.

av Bo Zetterlind ur Döden från San Michéle 1954

Lyssna- och tittatips

Har du en stund över och vill få något att fundera över? I så fall rekommenderar jag att du går in och lyssnar på Filosofiska rummet som sändes i P1 i dag söndag den 18 februari.

Frågan som samtalet utgår från är om det är rätt att mata en räv svårt sjuk i rävskabb eller inte. Samtalet vandrar in på frågan vad är en god människa och vad är goda handlingar. Väldigt intressant och väldigt viktigt att tala om! Själv uppskattade jag särskilt Christina Claessons sätt att tackla frågorna. Hon var konkret och rätt fram på ett bra sätt.

Får du lust att kolla mer media på nätet, kan du också titta på Sverige som sändes på SVT2 kl 18.15. Där intervjuas författaren Anna Jansson och gör lite reklam för en bok hon och jag håller på att skriva om etik i politiken, som ska komma ut efter sommaren om planerna håller. Hon nämner även en bok som vi redan skrivit om etik i vård och omvårdnad. Den kommer ut i ny utvidgad och omarbetad upplaga i april. Information om den "gamla" boken om etik och vård som vi skrev för några år sedan finns här.

Undrar ni vad bilden har med saken att göra, så är det bara ett uttryck för min längtan bort från den mörka och kalla vintern. Tänk när vår rodhodendron blommar igen! Just nu ser den lika frusen och hopkurad ut som jag känner mig.

Två ljusglimtar en måndagmorgon

Lika bra att erkänna det rakt av: måndagmorgon är inte min favoritstund i veckan.
Idag fanns dock flera saker att glädja sig åt, vilket gjorde morgonen lite lättare att komma igenom.
För det första läste jag en artikel om en man som verkar vara både modig och realistisk. Han heter Kevin Dowling och är katolsk biskop i Sydafrika. Jag har inte för vana att strö rosor över katolska präster, men biskop Dowling får dagens blomma av mig. Han är nämligen aktiv förespråkare av att människor ska använda kondom när de har sex, starkt präglad av att AIDS är ett enormt problem i Sydafrika. Den artikeln jag läste finns tyvärr inte på nätet, men jag hittade en annan artikel om biskop Dowling som TIME Magazine publicerade för några år sedan, för den som vill veta mer.
För det andra verkar det som om abortlagstiftningen kommer att liberaliseras något i Portugal. Ett litet med nog så viktigt steg för en bättre värld.
Nu är det dags att ta tag i veckans arbete. Om en timme är det förmiddagkaffe, då är måndagmorgonen definitivt slut och krafterna återvänder. :o)

Viktig undersökning!

Jag har två uppgifter som jag hoppas du vill lösa. Du deltar då i en undersökning som jag håller på med!

1) Ta ett A4-papper med text på ena sidan i handen. Vik nu detta papper en gång.

Fråga: Vilken sida av pappret hamnade utåt, den med text eller den utan text?

2) Ta minst två A4-papper, gärna flera. Fäst samman dessa med ett gem.

Fråga: Vilken del av gemet sitter framåt, den korta smala eller den långa breda?

Meddela mig svaren genom att kommentera detta blogginlägg. Vill du vara anonym hoppas jag att du i alla fall kan ange om du är kvinna eller man.

För övrigt var de så suveränt att Marie Lindberg gick vidare till final i Melodifestivalen. Vilken härlig låt, röst och utstrålning hon hade!

Och så noterar jag att tygåtgången minskat en smula denna lördagafton (jfr tidigare bloggkommentar). Jag tänker då så klart på Ola Salos jacka och Annelie Rydés klänning. Är det så det ska bli - lite mindre tyg för varje deltävling? Hm...

Ganska påklätt

Såg du första uttagningen till Melodifestivalen i lördags?
Det gjorde jag, och en sak jag reagerade på var att kvinnorna på scenen var ovanligt påklädda för sammanhanget. Under senare år tycker jag det har varit en bitvis osmaklig tävling i tävlingen att kvinnorna klätt sig i så små och utmanande kläder som möjligt. I år verkar trenden vara en annan. Jag uppskattar det. Alla artister får gärna klä sig vackert och glamoröst och allt möjligt. Men det behöver inte dra åt sexshow. Som om kvinnors, och i någon utsträckning även mäns, sångröster inte kan uppskattas till sitt fulla värde utan det.
Snyggast klädd i lördags var för övrigt Tommy Nilsson, om ni frågar mig. Jag är oerhört svag för långrockar.

Blev poetisk

Jag har tillbringat hela helgen på Sveriges framsida. I lördags vandrade jag omkring på båtmässa tills både huvud och fötter var trötta. Kul var det!
Idag har jag varit på world cup tävlingar i värja för juniorer. Ungdomar från 26 länder fäktade så att svetten rann - däremot inte blodet, det är inte så våldsamt med fäktning nu som förr.
Vädret och tävlingen inspirerade till en liten limmerick:

En fäktande dam från Örebro
tog världsmotståndet med ro.
Gick ut ifrån hallen
för att friska upp skallen
Kände vår i luften må ni tro.

Fler kul limmerlickar och verser finns här.

Oj, är det redan fredag nu igen!

Värst vad veckan gick fort helt plötsligt. För min del tog den vägen på tåg. Har varit i Stockholm och vänt ett par gånger sedan jag skrev något här senast.
Nu har jag inte tid att blogga heller egentligen, måste förbereda lite inför en resa under helgen.
Här får ni en dikt till av mig så länge - innehållet anknyter till en del av det som jag haft fullt upp med på sistone.

På vägen över bron

Enfald
Mångfald
Gemenskap

Det är på vägen över bron,
inte vid dess fästen,
som paradoxerna möts
och dialogen börjar.

Siv Arb
ur "Burspråk" från 1970

Kör försiktigt i halkan - och ha en bra helg!

Mona Sahlin kapitel femtiotolv

Så började Mona Sahlin idag sin resa mot partiledarposten, första stoppet blev Västerås. Mediehovet uppvaktade intensivt. Själv blev jag inkallad att kommentera händelsen i kvällens Tvärsnytt. I morgon kommer hon till Örebro. Själv ska jag till Stockholm.

Nerkyld och lite oroad

Alldeles för kallt för mig idag - fingrarna vitnade och domnade bort redan i bilen, trots att motorn började bli varm. Hua!
Läste dels att Hillary Clinton har minst stöd bland vita medelklass yrkeskvinnor och att Mona Sahlin har störst stöd hos äldre män som troget röstar (s). Och jag blev inte alls förvånad. Undrar varför, har jag fått statsvetarens värsta yrkessjukdom - blivit cynisk? Hoppas inte det ändå!

En tankeväckande dikt inför helgen

Här ska ni få en dikt av mig.

De som blir...
De som blir provocerade
har du till hälften vunnit.
De som blir likgiltiga
måste du återkomma till.
De som blir oförstående
skall du lyssna på.
De som förvandlar dina ord
till handling skall du älska.

Dikten är skriven av Erik Ransemar (1926-2000) och hämtad ur diktsamlingen "En dag i december" från 1972.

Tänkvärda ord att ta med in i helgen som förhoppningsvis ger utrymme till såväl vila som rörelse. Själv ska jag börja med att laga lite mat och sedan sjunga med i "Så ska det låta". Enligt initierade källor ska kvällens program vara det kanske bästa som gjorts i serien genom tiderna, så förväntningarna är höga.

Gud eller Mammon?

Om hjälpen från vissa högre makter sviktar, finns i den moderna marknadsekonomin som tur är andra att ta till. Eller hur?!

Vit eller svart, kvinna eller man

Dagens fundering handlar om något som kommer att bli spännande:
Vilken presidentkandidat föredrar demokraterna i amerikat: En politiskt synnerligen erfaren och stark vit kvinna eller en mindre erfaren men politiskt spännande färgad man. Klarar de att välja, eller måste de till slut sluta upp bakom det gamla vanliga: en vit man.
Detta måste bli en av det mest intressanta att följa under året.
Låt det gärna göras härifrån!

Fundering i gryningen

Finns egentligen rätt mycket att blogga om idag. Men just nu måste jag slutföra förberedelserna för min föredragning på ett sammanträde i eftermiddag, så det får anstå till senare.
Kan dock inte undanhålla följande lilla händelse från min morgon. Passerade en dörr med följande skylt:
"Stängt på grund av hängning."
Eftersom jag befinner mig på söder i Stockholm och inte i Bagdad, så fick den mig att stanna till och undra. Dörren visade sig tillhöra ett konstgalleri.
Jag slutar aldrig att förundras.

Skäms jag glömde ju...

... Anna Linberg. Hon knäckte sitt knä i en cykelolycka med en lång rehabilitering som följd. Så klev hon fram och tog EM-guld på svikten i somras. Det är suveränt i klass med Kajsa.
Jag är tacksam att jag inte satt i juryn för prestationspriset. Det var ruskigt svårt!

Suveränt kul att Susanna Kallur fick Jerringpriset igår! Det var hon verkligen värd.
Mest gripande var Wolfgang Pichlers reaktion på Sportspegelpriset. Kul självklart också att curlingdamernas insats prisades, men jag tycker nog ändå att prestationspriset borde gått till Kajsa Bergqvist. Jag har fortfarande minnet när hennes hälsena gick av på näthinnan. Hennes väg tillbaka till världstoppen efter den skadan är helt outstanding.
Vad beträffar underhållningen har jag sagt det förr och säger det igen. Lena Ph är inte bara bra, men väldigt professionell. Dessutom hade hon nog kvällens vackraste klänning. Avslutningsvis; Tack Lottie Knutsson för att du uppmärksammade alla oss som ägnar stor del av vår fritid åt att skjutsa, sälja lotter och kalsonger, spela på bingo, ordna med anmälningar och domare, baka och sälja korv. Ungdomsidrotten lever på föräldraengagemang. Det är väldigt kul, men också slitsamt ibland.

Ny ledare för socialdemokraterna kapitel femtielva

Så närmar sig klarheten ur dimman; Mona Sahlin blir nog nästa partiledare för socialdemokraterna. I partiets eget medium Aktuellt i Politiken konstateras nu att hon har en majoritet av kongressen bakom sig, förutsatt då förstås att alla ombuden röstar som distriktsledningarna säger. De gör de säkert - med eller utan glödande entusiasm i blicken. Många längtade så efter en nytändande frälsare och såg ljuset med Margot Wallström eller kanske Carin Jämtin. Sahlin känns lite som gårdagens nyheter.

Jag var i Radio Örebros aktualitetsmagasin Rakt på sak den 10 januari och kommenterade partiledarfrågan tillsammans med Sören Larsson, (s) partidistriktsordförande i Örebro län. Då konstaterade jag bland annat att den behärskade entusiasmen för Sahlin kan vara både på ont och gott. Risken med att välja en frälsare är ju att övriga medlemmar och aktiva i (s) lämnar denna person ensam med ansvaret att sköta den förnyelse och utveckling partiet så väl behöver. När valet faller på en mer omstridd kandidat bör fler känna sig förpliktigade att dra strån till stacken. Om Sahlin som partiledare väljer att försöka engagera många i partiarbetet - även de som är skeptiska mot henne - kan det kanske bli riktigt bra.

Debatter mellan Reinfeldt och Sahlin kan rent av bli riktigt spännande. De är mycket olika på de flesta plan.

Men innan det är dags för val den 17 mars (vilket jag personligen firar med födelsedagstårta) ska mediedrevet igång och Sahlin åter granskas och vändas ut och in. Eller förresten, det har redan börjat. Jag minns inte var jag läste eller hörde någon smutskastning av Sahlin senast, men det var inte många dagar sedan. Men kommer smutskastningen att bita denna gång? Tror inte riktigt det. Hon fick mer än hon förtjänade förra gången. Bland många människor finns ett stöd för Sahlin enbart med argumentet att det skulle vara en så skön revansch på hänsynslösa mediedrev. Alltså kan kampanjer mot henne bli kontraproduktiva för dem som gärna skulle fälla henne igen.

Varmt eller härtligt?

Vilken slags hälsning vill du ha i slutet av ett brev? Själv ogillar jag när det står "Mvh". Det känns som att bli hälsad med armbågen på något sätt, inget engagemang bara en förkortning. Så vad är då ett bättre alternativ? Nina Lekander skriver idag en artikel på Expressens kultursida (den finns dessvärre inte i nätupplagan) där hon i förbigående irriterar sig över alla de som skriver "varma" före sin hälsning. Hon undrar vad det är för fel på "hjärtliga". Det fick mig att inse att jag själv nog tillhör de "varmas" skara. Det är nog så jag skriver oftast. Inget fel på "hjärtliga" i och med det, jag har bara tröttnat kanske. Så har jag ju alltid skrivit förr liksom. När jag var i 11-13 års åldren hade jag som mest 100 brevvänner så jag har verkligen hunnit "hjärtliga" mig en del. Jag tycker för övrigt fortfarande om att skriva brev även om det inte blir lika ofta som förr. Tror jag kommer att hålla fast vid "varma" hälsningar även framöver. Ute är det blyertspennegrått, kallt och kulet. Då känns det bra att sända lite värme i slutet av sina brev.
Så kära bloggläsare - ha en riktigt varm helg!

Om skolavslutningar och kyrkorum

Biskopen i Uppsala, Ragnar Persenius, skriver idag på DN debatt om att skolavslutningarna inte längre bör firas i kyrkan. Han för fram mycket bra argument för denna åsikt. Min uppfattning i frågan vilar på samma grund som hans. Vi lever i ett mångkulturellt och pluralistiskt samhälle. Många människor har en gudstro av olika slag andra har inte det. Skolan är till för alla barn och ungdomar, därför måste skolans högtider också vara det.
Visst kan det vara praktiskt att skolan "lånar" kyrkorummet för att det är rymligt och vackert på ställen där det är ont om andra samlingslokaler. Men jag tycker inte att det är självklart att kyrkan ska göra det utan att själva få närvara med några gudsord. På samma sätt som de inte lånar ut rummet till borgerliga vigslar. Kyrkor är inte sekulära rum utan religiösa.
Här uppstår direkt problem. Mina barn gick under några år i en skola som alltid firade skolavslutningar i kyrkan - med präst och några gudsord. Så hade de alltid gjort.
I skolan gick barn från många olika länder, kulturer och religioner. Inför skolavslutningarna fick barnen med en lapp hem där målsman kunde intyga att barnet inte skulle vara med i kyrkan. Dessa barn fick då gå tillsammans med alla barn i fackeltåget till kyrkan och sedan vända tillbaka tillsammans med en lärare för att vänta i ett klassrum tills övriga barn kom tillbaka. Förhoppningsvis ordnades någon slags aktivitet för dem medan de väntade. Jag skäms fortfarande för att jag aldrig begrep att protestera mot detta tilltag. Det är ju helknäppt att ordna skolavslutningar så att alla barn inte kan vara med!

Kvinnomakt!

Nu har det äntligen hänt! Nancy Pelosi är installerad som talman i USA:s kongress. Viktigt och spännande. Ska med stort intresse följa hennes arbete. Skickar henne samma råd som jag brukar ge när någon ska fixa något svårt: Är de dumma så bit dem i benet! ;o)

Mellandagsrea

Varför gjorde jag det? Hm, kan ha att göra med att julen blivit precis så lugn och fridfull som jag tänkte mig och attt jag därför blivit lite slötänkt. Idag åkte jag i alla fall, mot allt bättre vetande, till det stora köpcentrumet i utkanten av stan. Där pågick helt klart försök att få in ett nytt rekord i Guiness rekordbok: Hur många människor får plats i ett köpcentrum, och hur många bilar kan trängas på en och samma parkering. Puh! Fast stämningen där inne var inte så hysterisk trots allt. Alla vandrade ganska lugnt omkring och köade med tålamod. I ett hörn på andra våningen fanns en innovation: tre soffor vid en stor tv-skärm som visade någon spelkanal. Där satt ett halvt dussin äldre herrar parkerade. Undrar om de lämnat ifrån sig sina plånböcker innan de slog sig ner på denna parkering för mindre rea-sugna medföljare ;o).
Själv kom jag några hundralappar fattigare levande och nöjd ut från affärscentrumet efter någon timme. For vidare till Relaxen på stadens stora badanläggning. Där var det förvånansvärt nog inte någon julrush, inte ens i äventyrsbadet. Ett antal längder i bassängen, bubbelbad, diptallrik och en lång stund i bastun blev det för min del. Hur skönt som helst.
Nu sitter jag här hemma och funderar över om jag ska göra något nyttigt idag. Tror nästan inte det...

Gud, människan och döden

Ser på ekots nyhetssajt att katolska kyrkan motsätter sig att en dödsjuk man, som avled efter att livsuppehållande vård avbrutits, ska få en kyrklig begravning. Händelsen föranleder mig att ställa två frågor: Är Gud allsmäktig? Varför har han i så fall inte hindrat människor från ens komma på idén att avbryta livsuppehållande behandling av dödssjuka, om han är så emot det? Är Gud god? Varför låter han i så fall inte människor som vill komma till honom efter döden att göra det?

Jag firar alltid en mycket lugn och tillbakadragen jul. Ändå kan jag inte undvika att dras med i tempot när helgen närmar sig. Som om tiden är på väg att ta slut och allt jag sysslat med hela hösten måste vara klart och avslutat just denna fredag. Märkligt är det.

Bloggen har hur som helst av det skälet försummats några dagar. Gjorde ett svep i nyhetsfloden, men hittar inget som jag känner för att kommentera idag heller. För vad finns att säga om astronauter, raserade vägar, massmördare och envisa nejsägare som inte redan någon annan sagt. Nu ska jag ägna några timmar till åt etiken, sedan blir det julafton redan i kväll! Helgen ska jag ägna åt att göra så lite som möjligt. Hoppas ni också får utrymme till att göra det.

GOD JUL på er alla!

Bonus till SJ:s anställda

Idag har vi haft en ceremoni för att fira in en ung dam i myndighetsåldern. Nu är hon diplomerat vuxen - eller vad man nu blir när man blir myndig. Den ålder då man får göra (nästan) allt men också måste ta det fulla ansvaret för sina handlingar.
För övrigt hörde jag på nyheterna att SJ:s anställda får en extrabonus på 10 000 kr nu i december. Det är de definitivt värda! Inte minst tågpersonalen som arbetar på sträckan Göteborg/Hallsberg-Stockholm via Örebro. Det finns väl inte ett tåg som hållit tidtabellen på den sträckan det senaste året. Många resenärer tror att det blir bättre om de skäller ut dem som arbetar ombord på tågen efter noter. Som om tågen skulle börja hålla tiden bara man är tillräckligt otrevlig. Fantastiskt nog har jag hittills inte träffat någon i tågpersonalen som fräst tillbaka. Beundransvärt tålamod har de visat, absolut värt minst 10 000 kr extra!

Fundera över ateismen

Att vara ateist handlar om att hålla hypotesen om att gud inte finns som den mest sannolika. Ingen har ännu kunnat motbevisa den. Flera troende som jag talat med anser att hyoptesen inte ens är rimlig att ställa, att det är ointressant att diskutera om gud finns eller inte. Jag förstår inte hur de tänker. För mig är det angeläget att det jag tror på och väljer att anpassa mitt liv utifrån har en rimlig förankring i något som minst är sannolikt.
En gammal universitetskollega, Martin Lind, har skrivit en bra insändare om ateism i dagens NA. Tyvärr lägger NA inte ut insändarsidorna på webben, men Martin har också publicerat artikeln på sin blogg den 9 december. Läs och begrunda.

Kvinnomakt

Två viktiga inslag i dagens nyhetflöde: Det blir annorlunda när kvinnor får mer makt. Detta har regeringen antingen förstått eller inte begripit. Värt att diskutera.

"En helt vanlig familj"

En fråga landade av någon anledning i mitt huvud: Hur ser egentligen en vanlig familj ut? Jag började leta bland alla dem jag känner och kom efter en stund fram till att ingen riktigt passade in under begreppet. Hur jag än vände och vred på det, så kunde jag komma på något ovanligt med alla dem jag känner.

Har du också funderat över detta någon gång? Vad kom du fram till?

För övrigt har jag varit hos hästen idag. Hårt jobb blev det, jag känner hur träningsvärken börjar ge sig till känna här och där. Men ack så kul det är!

Trevlig helg!

Där resan ut i livet började en gång

I går passerade jag Norra Bantorget i Stockholm. På torgets västra(?) sida pågår stora ombyggnationer. Plötsligt förflyttade mig tankar och känslor långt tillbaka i livet. Det blev torsdagen den 30 augusti 1981 mycket tidigt på morgonen. Jag var 19 år. På byggarbetsplasten fanns då ett busstorg med en rund byggnad mitt på. Ni ser den ungefär i mitten av det inringade området på bilden ovan. Där klev jag på en buss som tog mig till ett års aupairliv utanför London. Bussresan blev början på resan ut i livet. Många byten av färdsätt har skett sedan dess, men resan pågår alltjämt.

Jag minns så väl hur känslan av lite nervös förväntan fyllde hela mig den gången. Visst såg jag att mina föräldrar - särskilt min far - såg lite ledsna ut. Men först nu när jag själv har tonårsbarn som snart ska breda ut sina vingar och flyga ut i sina egna liv, inser jag vad som egentligen måste ha funnits i deras tankar och känslor.

Själva platsen förändras nu radikalt. Hust med kontor och bostäder växer upp. Men jag kommer alltid bara behöva blunda för att frammana en annan bild och andra dofter vid denna punkt i tillvaron. Det var liksom här det började.

Nattåg och ceremonier

Dagarna har gått utan bloggande. Sent i onsdags kväll klev jag på nattåget till Östersund, och det känns nästan som om jag inte gjort annat än rest sedan dess.
Hela torsdagen höll jag och en kollega en heldagsutbildning för fullmäktigeledamöterna i Jämtlands läns landsting. En av mina grundteser är att en bra föresläsning innehåller två huvudingredienser: deltagarna måste få kaffe och så måste de få hopp! Tror faktiskt att fullmäktigeledamöterna i Jämtlande kände att de fick det i torsdags. Det blev en fantastiskt kul utbildningsdag och de var jätteengagerade i att diskutera sitt uppdrag och vad de kunde och ville med det. Dessutom fick de lunch.
När vi var klara tog vi flyget till Stockholm. Bokstavligen stöp i säng när jag kom fram till ett av huvudstadens hotell. Missade morgon-tv för tv-apparaten på mitt rum ville inte fungera. Inga nyheter och inte heller någon julkalender. Har fortfarande inte haft tillfälle att se den senare, får väl försöka leta mig upp ur sängen i morgonbitti.
I fredags var jag först med i en forskarpanel och kommenterade en rad förslag om reformer av den kommunala demokratin. En del av förslagen var jättespännande. Det ska bli intressant att följa utvecklingen och se vad som kan förverkligas. Ni kommer säkert att få höra om detta i debatten under våren.
På eftermiddagen presenterade jag förslaget om en uppförandekod för förtroendevalda i kommuner och landsting för Demokrati- och självstyrelseberedningen vid SKL. Efter en kortare diskussion bestämde ledamöterna att fundera djupare över dokumentets innehåll och fatta beslut i januari. Klokt, tycker jag. Det är viktigt att beredningens ledamöter verkligen känner för det som står i koden när det slutligen fastställs. Annars kan den inte fylla sitt syfte.
På tåget hem mötte jag en vän som varit på kommunikationskurs. Han hade bland annat lärt sig ett knep om hur man skaffar en bra inställning inför ett samtal med någon man har svårt för. I god tid före samtalet skriver man ner tio positiva saker om personen. Sedan går man igenom dem noga för sig själv. På det sättet möter man inte den andre med misstänksamhet skriven över hela ansiktet, utan med en betydligt positivare utstrålning. Det kan bli helt avgörande för hur samtalet går. Ska definitivt pröva detta själv inför ett svårt samtal som jag vet att jag måste ta vad det lider. Fast inte idag - utan senare...
Idag har jag varit på heldagsutbildning om ceremonier - barnvälkomnande, vigslar, partnerskap och begravningar. Det var mycket intressant! Jag är nominerad till vigselförrättare och begravningsofficiant i Örebro kommun för nästa mandatperiod. Blir jag vald, är det jätteviktigt att få utbildning för att kunna genomföra uppdragen på ett kompetent och respektfullt sätt. Jag ser fram emot det.
Nu ska jag halvlägga mig i soffan under en filt och slötitta på tv. Ha en bra lördagkväll!

Socialdemokraternas partiledarval

Bara 13 procent av ordförandena i de socialdemokratiska arbetarekommunerna runt om i landet anser att det är viktigt att nästa partiledare är en kvinna, enligt SVT. Enkäten visar också att 54 procent av ordförandena vill ha en mer vänsterinriktad politik i partiet, 4 procent en mer högerinriktad, 28 procent tycker att det är bra som det är och 14 har ingen åsikt. Vad menas då med vänster och höger? Det framgår inte av nyhetsinslaget. Tyvärr framgår det heller inte av det politiska samtalet, tycker jag. Är det inte väldigt lättköpta poäng att säga att "paritet borde gå åt vänster" nu när det sitter en moderatdominerad regering vid makten. Men finns det en så enkel väg till en bra framtidsinriktad politik? Det borde diskuteras ordentligt. Gärna i anslutning till att de som är beredda att kandidera som ordförande för det socialdemokratiska partiet öppet tillkännager sin kandidatur och vad de skulle vilja åstadkomma om de fick förtroendet att leda partiet. Jag håller med socialdemokraten i Nora, David Stansvik, som gått ut i debatten och krävt en öppen process kring partiledarvalet och att valet grundläggs på en medlemsomröstning. Om framtidsorden är öppenhet och förnyelse, borde socialdemokratena ta dessa förslag till sitt hjärta.

Vivalla en lördag

Igår tog jag en fika i Vivalla centrum. Innertorget var fyllt av små marknadsstånd där det såldes julprydnader. En stor julgran fanns på plats dekorerad med guldfioler och röda rosetter. På biblioteket vandrade låntagarna in och ut. I affären handlades mat och lite lördagsgodis. Överallt fanns barn i olika åldrar som nyfiket skuttade omkring bevakade av föräldrar med ögon i nacken. Och mitt i alltihopa stod en kör med hög medelålder och sjöng andliga sånger.
Detta Vivalla, som inte så sällan utmålas som en stadsdel dominerad av social utslagning och hot mot allas vår trygghet på grund av våld och droger. Men i Vivalla centrum en lördag, var det svårt att få den bilden bekräftad. Jag mötte inte ens någon som såg lite luggsliten ut och luktade öl. Inga ungdomsgäng som drog omkring och såg stöddiga ut. Bara helt vanliga människor som lördagshandlade, köpte en lott i spelbutiken och fick veta att Jesus älskar dem när de ändå var i farten. Verkligheten är mångfasetterad, sällan är den enbart svart eller vit.

Konst

Härom kvällen var jag på Länsmuseet i Linköping i samband med ett studiebesök i staden. Vi blev förevisade en utställning av nederländsk 1600-talskonst och fick då veta att bibliska och historiska motiv var "finast" medan bilder som återgav människors vardag inte var så fint alls. Jag är ingen konstkännare, men jag vet vad jag gillar och inte. Självfallet blir det då "fel" denna gång, eftersom jag föredrar vardagsskildringar före bibliska motiv. Fast på just denna utställning fastnade jag mest för stilleben. Det finns något så vilsamt över att betrakta ett stilleben. Några av dem som hängde på den aktuella uställningen var dock lite knepiga, bland frukt och glas låg döda fåglar på hög och på en tavla låg en döskalle mitt bildens fokus. Det finns verkligen konst för alla smaker. Några av tavlorna var målade av okänd konstnär. Det fick mig att fundera över vem som kan ha hållit i penseln, och vad han eller hon skulle ha tyckt om att många hundra år senare hänga på museum i en stad i norr.

En påminnelse om att vi trots allt har det väldigt bra

Idag har jag samtalat med en grupp politiskt aktiva Sydafrikaner om svensk demokrati och om utredningen om hot och våld mot förtroendevalda. Det var mycket intressant och givande. Fantastiskt att få diskutera demokrati med människor som så nära inpå sig har erfarenheter av helt andra styresleskick. Det fick mig naturligtvis att tänka på hur oerhört bra vi har det i vår del av världen, och vilken anledning vi har att vara rädda om det. Samtidigt finns det många problem och villkor i vardagen som ändå är ganska lika - det föder ett starkt hopp om möjligheten att vi kan samarbeta och stötta varandra i kampen för en bättre värld tvärs över jordklotet.

Ségolène présidente

Knappt har vi kunnat konstatera att USA fått en kvinna på en av landets mest centrala maktpositioner - som talman i Representanthuset, så kan vi glädja oss åt nästa spännande nyhet: Socialistpartiet i Frankrike har nominerat en kvinna som presidentkandidat till valet nästa sommar. Genast börjar diskussionen om huruvida Frankrike är redo för en kvinna på denna landets högsta post. Varför fråga? Torde det inte vara klartlagt att kvinnor är lika bra som män i politiken vid det här laget.
Det ska bli mycket spännande att få följa presidentvalet i Frankrike!
Sen får vi fundera över om det finns någon särskild symbolik i att en presidentkandidat heter Royal i efternamn. ;o)
Trevlig helg!

Fort och fel!

Trodde jag var luttrad, men idag förvånar mig faktiskt den "time-outade" SSU-ordföranden Anna Sjödin. Hur tänker hon egentligen?

Nya majoriteter i kommunerna

Just hemkommen efter medverkan i SVT:s regionala nyhetsprogram Tvärsnytt. Jag kommenterade de nya kommunmajoriteterna i Västmanland och Örebro län. Det är viktigt, tycker jag, att se förhandlingar och olika majoritetskonstellationer utifrån perspektivet att alla partier vill ha möjlighet att omsätta de frågor de driver i praktisk politik. Att förhandlas sig till makt i kommunerna handlar om just det. Sedan återstår att se hur det lyckas i de samarbeten som uppstår. Det får vi se så småningom. Nya partikonstellationer i kommunerna kan uppfattas som hoppingivande för många väljare, andra skulle ha föredragit att ha det som det var innan. Det nya kan bli positivt för demokratin om det blir bra. Leder det till motsättningar och politiska strider inom styrande koalitioner blir det däremot mycket negativt. De partier som nu gått in i för länen mer eller mindre okonventionella samarbeten, bär ett stort ansvar på sina axlar både för sakpolitiken och för tilltron till demokratin.

Vad är det mest kvinnliga ni vet? En del påstår att det är hemarbete som städning, tvätt och bullbak. I så fall är jag mycket kvinnlig idag. Doften av nybakade bullar sprider sig för närvarande i köket med tvättmaskinen centrifugerar som en galning. I bästa fall hinner jag med att jaga några dammråttor också innan kvällen tar över.

Religion borde vara en privasak

Svenska kyrkans ärkebiskop Wejryd har idag uppmanat utrikesminister Carl Bildt att agera kraftfullt om situationen i Mellanöstern. Utrikesministern har instämt och har faktiskt redan tidigare uttryckt sig i klarspråk om att det måste bli stopp på våldet i regionen.
Jag instämmer helt i sakfrågan, men tycker i grund och botten egentligen inte att kyrkan bör blanda sig i politik. Jo, jag vet att utrikesministern, som han säger till ekot, har rätt i att olika religiösa samfund i praktiken har viktiga informationskanaler m.m. i regionen. Problemet är att religionerna i så oerhört hög grad är del i de problem som finns. I min idealvärld tillhör religioner människors privata liv och styr inte mäktiga politiska rörelser. Och jag tänker behålla mina ideal även om jag inser realpolitikens villkor.

Sorgligt eller nåt

Häromdagen passerade jag ingången till en tingsrätt precis när två poliser kom dit med en man som uppenbarligen skulle in för rättegång. Han var klädd i häkteskläder, hade rakat huvud och många stora tatueringar. Jag kände hur en känsla av frustration eller rent av uppgivenhet kröp sig på mig. Den måste ha kommit från den frihetsberövade mannen. Jag har ingen aning om han var en stor buse eller bara en liten förlorare. Oavsett vilket, var det en sorglig upplevelse. En gång var mannen ett litet barn utan belastningar. Jag unnar alla barn att få växa upp till bra liv och beklagar att verkligheten inte ser ut så.

Jaha så har Demokraterna återtagit lite makt i USA, och världen blir intressant på ett nytt sätt. Förhoppningsvis till det bättre. Särskilt intressant att det klivit in en kvinna i maktens centrum - Nancy Pelosi. Så här beskrivs hon i DN idag:

"...representanthuset...får med största sannolikhet sin första kvinnliga talman, Nancy Pelosi från San Fransisco, Den lika chica som bestämda 66-åriga Pelosi, som hittills varit demokraternas minoritetsledare i representanthuset blir formellt den tredje mäktigaste politikern i USA, efter presidenten och vicepresidenten."

Varför det särskilt måste framhållas att hon är "chic" fattar jag inte riktigt - eller alltför väl *pust*. Men spännande är det likafullt! Mer om Nancy Pelosi kan du läsa här till exempel.

Valdag i USA - viktigt för världen

Mellanårsval i USA till allt möjligt idag - fast för världen viktigast till Representanthuset och senaten. Ska följa nyhetsrapporteringen med stort intresse. Hur du själv skulle ha röstat kan du kolla här: CNN. Själv blev jag demokrat, och ingen blir förvånad :o). Frågorna var i och för sig väl svart och vitt, men finns det bara två partier att välja på så är det kanske lätt hänt.
För övrigt har dagen handlat en hel del mot hot mot förtroendevalda. TV4 har ringt ett otal gånger inför ett inslag de ska göra i kvällens nyhetssänding, tror jag. Hoppas det blir bra.

Bra med dom - men inte död

Bra att Saddam Hussein blivit ställd inför rätta och dömd för i alla fall några av de vidriga brott han begått. Dåligt att det blev dödsdom.
Jag tror nämligen inte på principer av typen "öga för öga, tand för tand". Beslut om att beröva en annan människa livet är lika fel när en domstol gör det som en hänsynslös enskild människa.
Hussein bord få ett annat öde än möjligheten att få dö en martyrdöd.

Inställt

Börjar bli mer än tillåtet disträ. I morse tar jag mig ur sängen och sätter mig smågnolande i bilen för att åka till ridningen. Hääärlli... tänker jag, men avbryts när jag anländer till en i övrigt helt öde parkering utan för ridhuset. I stallet står alla hästarna och tuggar lite lojt på sina hötappar - inte en människa så långt ögat når. Neeej, det är ju ingen ridning idag, hade missat det! Vände slokörad hem till duschen och fick som tröst äta en andra frukost tillsammans med dottern.
På den politiska dagordningen för veckan står annars klimatförändringarna högt. Allvarligt och obehagligt. Viktigt att miljöfrågorna verkligen får det politiska utrymme de förtjänar - eller rättare sagt kräver.
Eller har det redan gått så långt att undergången kommer? När man läser följande ur dagens DN, kan man ju börja undra... http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=574&a=585710&previousRenderType=6
Klimatutredningen sa inget om inomhusregn, så vitt jag minns?!

Förlåt, kunde lite låta bli att skoja lite. Behöver muntra upp mig med något efter besvikelsen av den inställda ridturen. Idag är det visst halvdag på jobbet - så jag ska försöka sluta redan kl 16, tror jag.
Trevlig helg!

Vaknar upp och inser att jag kanske är extremist!

Idag när jag borstade tänderna hade jag sällskap av säsongens sista husfluga. I vanliga fall tycker jag flugsurr är ett ganska irriterande ljud, men idag var det omöjligt att känna så. Sex minusgrader ute och snökaos på flera håll (dock inte en flinga i Örebro) - vad bryr sig sommarens mest uthålliga fluga om det? Den surrar omkring där i badrummet och påminner om att det kommer en sommar igen. Trevligt faktiskt.
Började annars morgonen med tidningsläsning. I Dagens samhälle upptäcker jag till min förundran att jag kanske tillhör demokratimotståndarnas skara. Förefaller i alla fall delta i aktiviteter där sådana drag finns. Jag var ju sekreterare i den statliga utredningen om hot och våld mot förtroendevalda, vars betänkande "Jakten på makten" (SOU 2006:46) nu varit ute på remiss. Dagens samhälle har läst remissvaren och citerar Pressombudsmannen (PO) som tydligen reagerar starkt på det som står i betänkandet om mediernas roll när det gäller förtroendvaldas utsatthet. Det skymtar "en extrem och anstötlig yttrandefrihets- och tryckfrihetsfientlig ideologi" under textens yta, anser PO. En enig parlamentarisk kommitté står bakom den text som PO gått i spinn på, men jag får väl erkänna att det är jag som hållit i pennan i just det kapitlet. Hmm - extermist, jag som nästan blivit bekymrad hur mesigt gråsosseliberalmitten eller nåt jag blivit med åren. Men när jag tänker efter så blev jag också för ett antal år sedan utpekad som radikalfeminist i en ledare i Svenska Dagbladet. Det var då jag publicerade en forskningsrapport om kvinnliga chefer. Mina kvinnovetenskapliga kollegor på universitetet hade i och för sig rätt kul åt den ledaren. De påstod att jag inte var den första de tänkte på när de skulle räkna upp just radikalfeminister. Men vem vet - kanske är jag ändå en ulv i fårakläder, bara att jag själv - och de som känner mig - inte riktigt fattat det än. Lovar att ta en allvarlig funderare över hur det står till. Under tiden rekommenderar jag PO att även läsa kapitel 6 i betänkandet. Där är förs ett ganska långt resonemang om demokratins procedurer, människovärde och etik.

Uppförande och tåg

Just hemkommen efter två arbetsdagar i Stockholm. Kombinerade med en liten miniutflykt tillsammans med sonen som har höstlov. Mysigt att resa med honom - han har så oerhört gott humör och får mig att skratta ofta.
På jobbet diskuterade vi en preliminär version av uppförandekod för förtroendevalda, som jag håller på att skriva. Känns som det håller på att bli en riktigt bra skrift. Ska bli kul att se hur den tas emot när den blir klar. Vilket den måste bli innan årsskiftet.
På nyheterna har rapporterats om kaos i tågtrafiken p.g.a. vädret. Kan bekräfta detta. I stort sett alla tåg mellan Stockholm och Örebro hade visst problem idag. Som ett under kom vi dock med ett tåg som i alla fall avgick från Stockholm i tid! Men till Örebro kom vi inte förrän ungefär 25 minuter efter tidtabell. Och resan var lite kaosartad. För det första fattades det visst en vagn på tåget, och för det andra åkte många med detta tåg istället för andra som var försenade. Tåget var fullt på varenda sittplats och folk stod i alla gångar. Själv hade jag sonen i knät mellan Västerås och Örebro. Blev påmind om att han inte är "min lille pojke" längre, utan en yngling på nästan 14 år. Benen var lite ömma när vi kom fram :o). Men vi kom i alla fall hem! Och stämningen på tåget var efter omständigheterna god. Det gäller att se livet positivt.

Långsamma filmer för eftertanke

I helgen såg jag filmen "Capote". Den var bra tycker jag. Fick mig att fundera över vad som driver oss människor och vem som är mest ond i en givet sammanhang.
"Capote" var en långsam film. Berättelsen växer fram i en takt som kräver en del av den som tittar. Allt sveper inte förbi i turbofart, obehag hinner greppa tag i en, möten och händelser blir inte bara på ytan. Flera av de bästa filmer jag sett på senare tid är långsamma filmer; "Kim Novak badade inte i Genesarets sjö" och "Syriana" till exempel. Kanske beror det på att jag åldras, att jag gillar det långsammare tempot. Troligare är att det har med min personlighet att göra. Jag gillar att fundera djupare över vad jag ser och upplever. Känslor tenderar att gripa tag i mig, skaka om på insidan. Det är kanske idén bakom långsamma filmer - att vi ska hinna gripas av det vi ser. När filmen är slut, fortsätter berättelsen ett tag till i våra tankar. Håkan Nesser vill kanske att vi ska fundera vidare över vem som mördar och varför. George Clooney vill att vi ska ruskas om i våra ställningstaganden kring terrorism och krig i Irak. Bennet Miller vill att vi ska grunna på vem som är ondast av mördaren och den som gör profit på hans öde. Eller vill de bara underhålla oss och tjäna pengar? Tråkigt i så fall.

Noterat

Carl Bildt får behålla respekt hos mig. Vad bra att han kom till insikt om behovet av att sälja sina aktier i Vostok Nafta.
Återstår att förklara efter senast dygnets larm: Var tog stormen vägen? Rapporter om detta mottages tacksamt.
Nu tar jag fredagkväll - är bjuden på middag med tända ljus. Mysigt!

Tidens gång, hästmys och nyhetskommentarer

Oj är det nu redan fredag igen. En vanlig fredagsreplik, men för mig känns den extra aktuell denna gång. Veckan har verkligen rusat iväg. Det känns absolut inte som det var 7 dagar sedan jag stod i Borlänge kommun och pratade om hot och våld mot förtroendevalda, vilket var det jag ägnade förra torsdagen och fredagen åt.
Nåväl, fredag är ju min hästdag. Har haft samma häst sedan i somras - han hyser en hemlig dröm om att vara knähund. Det är så mysigt att borra in näsan i pannan på honom och samtidigt klia lite på huvudet. Då står han bara alldeles stilla och njuter. Dessutom är han rolig att rida.
Två nyheter att kommentera idag (se http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1002326): Först Carl Bildts aktieinnehav i rysk energi.
Håller med min statsvetarkollegor Lauri Karvonen och Gullan Gidlund om att detta är en trovärdighetsfråga av betydligt tyngre dignitet än svarta barnflickor. Det är en mycket central politisk fråga om hur Europa ska förhålla sig till att köpa och göra sig beroende av energi från Ryssland. Självklart kan den svenske utrikesministerns aktieinnehav bidra till trovärdighetsproblem när han ska vara med och diskutera detta. Jag är lite förvånad över att han inte håller sin politiska heder högre och säljer. Fast jag inser också att här talar vi om stora pengar, och hur lätt sånt får människors omdöme att brista.
Sedan: Har ni sett den nya regeringens första utnämning av högre tjänsteman i staten?! Moderaten Per Unckel blir landshövding i Stockholm. Vilka var det som så högljutt kritiserade den förra regeringens utnämningar av partikamrater? Börjar detta trovärdigt?

Barn är prislösa!

Affären med Madonnas försök att adoptera en liten pojke från Malawi gör mig upprörd. Har ni inte följt händelserna så kan ni datera upp er genom att läsa dagens DN. Här finns en artikel som tydligt förmedlar det sjuka alltihop. /www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=583641&previousRenderType=6
Är frågan verkligen vilket pris man kan sätta på ett barn?
Verkligen inte, om ni frågar mig. Barn är prislösa - ingen kan göra anspråk på att äga dem och därmed ha rätt att sälja eller köpa. Vi avlar och föder våra barn som ett lån från framtiden. Vuxna har ansvar för att skydda, stödja och ibland vägleda dem. Vartefter de växer upp blir de mogna att leda sin egen väg. Men vi har ingen rätt att skapa eller kräva av dem vilka de ska bli eller sätta pris på deras huvuden.
Ja, jag vet - det finns många som inte tycker riktigt som jag. Och verkligheten är ganska grym i detta avseende. Men det hindrar mig inte från att bli upprörd och att hävda min egen uppfattning om saken. Läs gärna om FN:s Barnkonvention här http://www.bo.se/Adfinity.aspx?pageid=55

Ungas idrottsutövande - lek eller allvar?

Scannade av nyheterna på nätet och fann en läsvärd krönika av friidrottaren Erika Johansson. Rekommenderar för läsning: http://www.aftonbladet.se/vss/punktse/story/0,2789,916129,00.html
Vilka krav ställer vi egentligen på våra unga, och varför? Jag tycker det är en viktig fråga att fundera över.

Tankar en söndagkväll

I går bjöd SVT på god underhållning när de firade 50 årigt födelsedagskalas. Jag förstår inte de kritiker som sågat programmet. Är det rävar som tycker rönnbären är sura bara för att public service kan så bra?
Att kritisera Lena Ph tycker många är ok - ibland känns det nästan som om mobben går.
Själv gillar jag inte allt hon gör, men har med åren fått en växande respekt för henne som yrkeskvinna. Hon vet vad hon är bra på och hon gör sin grej professionellt. Dessutom har hon glimten i ögat. Inte så konstigt att hon retar en del. Proffsiga kvinnor gör ofta det.
Hon deltog i ett av programmets höjdpunkter i går; hyllningen till Jacob Dahlin. En man med mycket humor och - som det kändes genom etern - ett varmt hjärta. De gudarna älskar dör unga, säger en del. Inte för att jag tror på någon gud, men visst är det alldeles för många människor som dör för unga, det håller jag gärna med om!
Annat som hänt: KIF Örebro vann matchen mot Bälinge med 3-1. Bara att gratulera!
Själv har jag ägnat dagen åt att städa ur och flytta båten (den "nya") till upptagningsplatsen. Tänk vad ut-och-åka-båt-sugen det går att bli trots kallt regn och höstmörker...

Sporthelg i Örebro

Örebro firar i dag - det blir fyrverkeri vid slottet om några timmar och glada örebroare struntar i höstkylan och badar i fontänen på Stortorget.
ÖSK är tillbaka i allsvenskan!
Själv kunde jag inte gå på matchen. Jag var på handboll; P95/96 mötte GUIF och "mina" grabbar i P92 dömde. Det slutade inte lika bra för detta ÖSK, men publiken fick njuta av riktigt bra handbollsspel från bägge lagen. Och jag bjöd domarna på fika efter matchen för att fira en bra öppning på domarsäsongen för deras del.
I morgon spelar "vårt" andra allsvenska lag KIF Örebro också hemmamatch. Inte heller den kan jag gå på. Det grämer mig. De spelar till på köpet mot Bälinge, vilket hade varit lite extra kul att se eftersom jag är född Uppsalabo. Men det hjälper förstås inte när det gäller vilket lag jag helst vill tar hem poängen på Behrn i morgon. Heja KIF!

Att vara modig

Idag vill jag skicka någon en varm hälsning med följande ord (som jag lånat från http://sv.wikipedia.org/wiki/Mod):

Mod är att handla i överenstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Fysiskt mod är förmågan att övervinna smärta och kroppsliga plågor, medan moraliskt mod är förmågan att övervinna risker för anseende och prestige.

Myller av förväntansfulla barn

Idag upplevde jag det igen - ett särskilt ögonblick i vardagen, som fick mig att le. Det var på bussen genom hela stan. Ett par hållplatser efter min myllrade de på, ett oräknerligt antal små människor påväg på en utflykt någonstans. Ni vet, ansikten med allvarliga miner och förväntasfulla blickar. Några som pratar nästan oavbrutet och knuffar lite på varandra då och då. Och så några vuxna som försöker se till att alla är med och att alla kommer av på rätt ställe.
Många hållplatser senare myllrar de av igen. Samtidigt myllrar en ny grupp på - lite färre och lite yngre, klädda i självlysande gröna västar och hållandes varandra i handen.
Visst är de fantastiska, dessa små ögonblick i vardagen som får oss att stanna till, le lite och minnas hur det var att vara förväntasfullt barn på väg på utflykt.

Demokrater i praktiken

Måndag och ytterligare ett avhopp ur Reinfeldts regering. Det är logiskt att Cecilia Stegö Chìlo väljer att lämna posten som kulturminister, men före beskedet kändes det högst osäkert om hon verkligen skulle ta det steget eller envist sitta kvar. När det gäller licensskolet är hennes värsta tabbe inte att hon avstod från det, utan att hon förefaller ha hycklat om varför hon avstod. Det mesta talar för att det var ett medvetet politiskt ställningstagande från hennes sida - hon är helt enkelt grundmurat kritisk till public service och ansåg sig ha rätten att ställa sig över lagen och vägra betala licensen i ren protest. Hon borde varit hederlig och stått för detta. Det hade definitivt inte försämrat hennes läge oavsett om hon ändå fått gå från ministerposten eller inte. Att rakryggad stå för sina åsikter ger ofta respekt även bland dem som inte sympatiserar med dessa åsikter. Nu framstår Stegö Chìlo mest som feg och undflyende, ingen smickrande bild att bära inför offentligheten.
Vad säger oss då den senaste veckans ministertumult - ställer vi högre krav på våra politiker än på folk i allmänhet? I mitt arbete med uppförandekod för lokalt förtroendevalda är det en fråga som jag diskuterat med många vid det här laget. Uppfattningen - inte minst bland de förtroendevalda själva - är i stort sett entydig; Det ställs högre krav på politiker än på folk i allmänhet och det är rimligt att det är så. Den representativa demokratin innebär att folket väljer företrädare som ska styra landet på medborgarnas uppdrag. De folkvalda i Riksdagen utser i sin tur en statsminister som får förtroendet att ha en verkställande makt över landets styre. Detta förtroende måste statsministern noga förvalta tillsammans med de statsråd han (någongång kanske det blir en hon) utser. Politiker - inte minst de i ledande ställning - som företräder partier som förordar rättsstaten och demokratin, har ett stort ansvar att vara förebilder för andra. Att vara demokrater i praktiken! Annars tappar allt fler människor tilltron till demokratin och politiken, och vi kan hamna i ett farligt läge där vägen går mot sönderfall och någon form av diktatur.
Vad dessa högre krav sedan ska omfatta är i sig värt att diskutera. Får en förtroendevald aldrig ha prövat hasch eller druckit sig redlöst berusad, ha kört för fort eller snattat godis? Får hon eller han aldrig haft en betalningsanmärkning eller missat att besiktiga bilen i tid? Värt att diskutera - själv tror jag preliminärt att gränsen ligger på en högre nivå än så.

Tankar om en båt

Idag gick en bit av mig i idé - båten lyftes upp ur vattnet och kördes in i båtskjulet för vintervila. När jag kom till hamnen blåste det snålt om öronen det var alldeles gråmulet på himlen. Det gick inte att undvika att vemodet sökte sig in under huden. När jag skulle hämta vatten för att kunna torka av båten lite, bört sig plötsligt solen igenom det grå. Då steg modet igen. Skönt eftersom jag egentligen tycker om när det är höst.

Båtliv är en ganska ny del av mitt liv. Det är bara tre år sedan jag introducerades i denna värld, och jag blev snabbt fast! Att gunga fram i lagom tempo över vågorna är precis vad jag behöver för att koppla av och komma ifatt mig själv. Vädret spelar egentligen mindre roll. Stiltje och strålande sol, regn och hård vind. Bägge vädertyperna har sin tjusning, så länge man kan hålla sig torr.

På bilden ser ni båten i en av mina favoritvikar. Där är så underbart lugnt och fridfullt, och bara en liten bit bort kan man sitta på en klippa och titta ut över något som verkar vara en evighet hur länge som helst.

När jag torkat av båten och klappat på den en sista gång innan jag for hem igen, kändes vemodet lite igen. Båten ska nämligen säljas till våren och ersättas av en annan. Den nya båten passar bättre för våra behov. Ändå insåg jag idag där i båtskjulet att jag kommer att sakna "den gamla". En vän som - trots sin relativa litenhet - utan tvekan tar sig fram nästan var som helst och i alla väder.

Norrbottenhöst och politisk moral

Varit väldigt långt norrut i några dagar - i Norrbotten närmare bestämt. Där hade hösten kommit längre än i Mellansverige, men det var fortfarande inte så kallt och björkarna var fenomenalt vackra i klargul dräkt. Jag hann träffa ett tjugotal förtroendevalda vid tre olika möten under mina två dagar i norr. Vi diskuterade hot och uppförandekoder och medier. Jag fick återigen en hel del intressant att fundera vidare över vid mitt skrivbord. Dessutom blev jag intervjuad av Radio Norrbotten. Intervjun skulle visst sändas idag på eftermiddagen. Gissar att frekvensen inte når ända till Örebro - får kolla om de har sina sändingar på webben också.
Denna morgon förundras jag, säkert tillsammans med många andra, över hur oprofessionellt tidigare journalister hanterar granskning och avslöjanden om dem själva. De båda nyutnämnda ministrarna Borelius och Stegö Chilò har själva inte dragit sig för att kritisera andra tidigare. Därför borde de inse hur ohållbart det är att komma med rent ut sagt töntiga bortförklaringar till att de valt att inte följa svenska lagar och bestämmelser. En av de frågor jag diskuterar under mitt arbete med uppförandekoder för lokalt förtroendevalda är vilket ansvar en förtroendevald har att följa regler och bestämmelser även om de varit emot dem när de beslutats. Det förefaller finnas en bred samstämmighet oberoende av parti om att så måste det fungera. Kan det månne vara en uppförandekod även för politiska företrädare i staten?

Trist erfarenhet

Idag var jag med om något mycket trist. Tränarna till ett av lagen i handbollscupen för P92 var så hetsiga att de skapade olustkänslor hos de flesta som var i hallen. Tränarna drog själva på sig varningar i varje match och grabbarna i laget fick många utvisningar. Stämningen blev urtråkig. Och jag behöver kanske inte berätta vilket som var det enda laget på cupens första dag som förlorade alla sina matcher? Hoppas de får en god natts sömn så alla får en roligare dag att minnas i morgon!

Gnesta en fredag i oktober

Idag har hösten kommit, tror jag bestämt. I alla fall var det ett oerhört höstlikt väder när jag körde hem från Gnesta för en liten stund sedan. Regnigt, grått och ruggigt. Mysigt med fredagkväll i gillestugan ska det bli efter denna upplevelse!
I Gnesta har jag varit och träffat de två personer som utgör kommunfullmäktiges presidium där. Vi har diskuterat uppförandekod för förtroendevalda, som är ett av de uppdrag jag jobbar med för närvarande. Jag slutar aldrig att imponeras av alla dessa "vanliga" härliga människor som - utöver sitt arbete - delar med sig av sin tid till oss alla medborgare för att ta ansvar på förtroendeuppdrag i kommuner och landsting. Det var två ganska olika, men på var sitt sätt vardagskloka och ärligt engagerade människor som jag fick förmånen att dela denna fredageftermiddag med. De hade många funderingar som helt klart kommer att påverka mitt arbete. Jag blev på gott humör av att känna deras engagemang på köpet. Dubbel nytta med andra ord.
Nu ska jag laga dem mycket originella fredagsrätten tacos. Behöver ladda för en helg fylld med ungdomsidrott - både fäkttävling och handbollscup. Ha det mysigt i höstrusket!

Höger, vänster eller andra vägar?

Började morgonen med att - som oftast - ta en vända över ett antal nyhetssidor. Hos Ekot hittade jag detta http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=959978. Nyheten handlar om att Fp, C och S fortsätter att styra Västra Götalandsregionen ihop. Deras argument för samarbetet är sakpolitiska. Det är inte unikt för just VG-regionen med blocköverskridande samarbete. Det har länge varit ett faktum att det, särskilt på kommunal nivå, funnits andra samarbetsmönster än på riksnivå. Den intresserade finner ingående information om detta på http://www.skl.se/artikel.asp?C=5244&A=24142. Vi har all anledning att framöver diskutera olika vägar för den politiska framtiden. Var finns framgångarna att finna? I en större renodling av två huvudalternativ - höger ut eller vänster ut? Eller är kombinationerna som finns i VG-regionen och kommunerna värda att ta efter även på nationell nivå? Inte vet jag, men funderar över det gör jag ganska ofta. :o)

P.s. Vaddå kl 12.00? Nej, när jag skriver detta är klockan inte mer än 09.10. Är det någon som vet om jag kan ändra klockan här på något sätt. Mina hittills gjorda försök har inte lyckats. D.s.

Kanelbullar och föräldraauktoritet

"Det är kanelbullens dag idag!" Detta framförde min son till mig i morse med en betoning av orden som bara inte gick att missuppfatta. Eftersom det var alltför länge sedan jag hade tid att baka några bullar, blev det till att besöka bageriet på lunchen och handla.

Detta ska självfallet inte tolkas som att jag är en lättövertalad mor, som går på enkla knep. Nej då, men sonen ska ha handbollsmatch ikväll förstår ni. Jag är bara så övertygad om att det är bra med lite extra energi inför detta! Och när vi råkade få kanelbullar till eftermiddagskaffet på jobbet, kom jag på att just en kanelbulle kunde ju vara kul att överraska honom med.

Va? Sa jag att bullen inhandlades redan på lunchen? Ehrmp - ja, men, alltså... Men det är ju bra med lite extra energi när det är match! Eller hur?

Passa på att få lite mer koll på kanelbullar på http://sv.wikipedia.org/wiki/Kanelbulle.

Några vänliga ord betyder så mycket

I min presentation här på blogen framhåller jag att jag samlar på små händelser i vardagen. Idag fick jag en ny att lägga i min samlarlåda: I morse fick jag mycket motvilligt konstatera att dagen inte skulle gå ihop om jag inte tog bilen ner till stan. I närheten av stationen finns billig parkering och med lite tur hittade jag en plats där. Precis framför mig hade en sopbil just stannat. Jag hastade förbi den påväg till parkeringsautomaten och hör till min förvåning att renhållningskillen tilltalar mig. "Är det ok om jag säger att du har snygga strumpor?" frågar han. Det låter som han nästan ångrar sig i samma stund som orden kommer ur hans mun. Jag blev jätteglad för komplimangen. Hade nämligen med tvekan valt just de strumporna till kjolen denna morgon. Var osäker på om de inte var lite för mönstrade för att passa mig. Förklarade snabbt för killen att han gärna fick ge mig en komplimang och att jag blev glad. "Ja, jag tyckte bara att de passade så bra på dig", fyllde han då i - som om han kunnat läsa mina morgontankar. Jag glömde nästan att det småregnade när jag vandrade från bilen in till stan. Tänk vad några vänliga ord kan pigga upp! Men tänk vad tråkigt det är att vi oroar oss för om det är ok att ge komplimanger. Killen bad ju nästan om ursäkt redan från början. Är övertygad om att även han fick en gladare morgon när han kunde konstatera att han inte förolämpade utan gladde med sina uppskattande ord. Hoppas han fick en lika glad förmiddag som jag!

Livets labyrint

"Bra kläder ska inte klia, inte hindra och absolut inte strama åt på något obekvämt vis.
Det ska helst inte livet heller."

Så står det i Lena Katarina Svanbergs underbara lilla bok Sinnesfrid. Jag undrar om det inte var en dag som den jag haft idag, som inspirerande henne till dessa ord. Ibland kliar och stramar det liksom bara, inget tycks hjälpa mot det och det är inte kul alls. Är det någon som har något bra recept på antiklimedel att rekommendera, som hör av dig!
Staffan Werme skriver på sin blog om att ateister har "otro". Undrar om han med det tänker att ateister är otroende eller att de är otrogna? Mellan dessa uttolkningar ligger mycket intressant att tala om .
Själv tror jag på mina medmänniskor och jag tror på livet före döden. Vad tror du?