Ok, jag låter den tanke som funnits i mitt - och helt säkert i många andras - huvud hela valrörelsen, få komma fram så här dagen efter: Tänk om Anna Lindh fått leva, hur hade det varit då? Hade Alliansen haft samma utrymme att koppla greppet på socialdemokratin? Hade det blivit regeringsskifte?
Socialdemokratin har gjort ett bottenrekordval. Det är dags att göra bokslut med det förflutna och skapa ett parti och en politik som håller för 2000-talets krav. Anna skulle ha kunnat leda den processen. Hon sannolikt gjort det på ett briljant sätt. Hon var en riktig "homo politicus" med visioner och stor insikt i vilka krav som samtidens situation ställde på politiken.
MEN, Anna finns numera bara i våra minnen. Dessa tankar om "om", måste läggas till handlingarna. Nu är det realism och verkstad som gäller. Och strategin kan hämtas från valets vinnare - de som för bara fyra år sedan lämnade valvakorna bakvägen med tunga steg och böjda huvuden. De tog domen från väljarna på allvar. De tog sig igenom ett helt nödvändigt generationsskifte och omvärderade sin politik. De lärde sig hur val vinns i Sverige, som Björn Rosengren framhöll i Studio ett idag. De lärde sig att de behövde låta som sossar! "Alla i arbete" har varit moderaternas vinnarslogan. Och det har väljarna tyckt om i sådan utsträckning att partiet gjort ett historiskt bra val. Om det som ligger i detta i form av konkret politik kommer att bli lika populärt återstår att se. Regeringen Reinfelt har en rejäl utmaning framför sig.
Vem ska leda socialdemokraternas förnyelse- och omprövningsprocess? Spekulationerna är i full gång - fantasifullheten i namndroppingen är dock begränsad. Få kandidater känns sådär riktigt heta. Men medan jag sitter här vid datorn hör jag helt plötsligt den som tidigare verkat uträknad sväva på orden. Margot säger att det inte är aktuellt just nu, att hon inte har andra planer än att fullfölja sitt uppdrag i EU. Men något bestämt "nej" hörs inte - inte ens ett underförstått om jag lyssnar riktigt noga.
Är scenariot för valet 2010 en socialdemokrati med Wallström i täten, som i samverkan med miljöpartiet och vänstern går fram med ett program vilande på pelarna: Hållbar framtid. Internationellt samarbete. Delaktighet för alla. Kan det bli så spännande tro?
2 kommentarer:
Som sosse går mina tankar i samma riktning som dina. Om, om, om, ???? Jag tror att någonting bra kan komma ur det här. Första steget ny partiledare sedan bygga vidare på det.
Ja, fast - även om jag inte kunde låta bli dryfta tanken om Margot - anser jag egentligen att processen inte ska börja i personfrågan utan i en grundlig och rejält självkritisk analys av vad socialdemokratin har blivit och vad det borde bli. Har den gjort sitt? Malts ner av så många år av maktinnehav? Har samhället förändrats så mycket att partiet måste finna sig i att dess storhet ligger i historien? Eller bygger den i grund och botten på idéer som kan bära också för framtiden? Och hur ser den konkreta politik som skapas på en sådan grund i så fall ut?
Skicka en kommentar