Idag blev jag uppringd av en journalist som ville diskutera frågan om hot mot förtroendevalda. "Är det en risk mot demokratin?" frågade han.
Ja, är mitt svar, och det av två skäl:
Dels kan den som hotar få ett orättfärdigt inflytande över beslut som borde fattas i demokratisk ordning.
Dels kan hot mot förtroendevalda som fenomen leda till att många kloka och bra människor avstår från att delta i demokratin för att de är rädda för sin egen och sina närståendes säkerhet.
Vi kan aldrig acceptera att hot används som politiskt påtryckningsmedel i en demokrati! Den som är emot ett förslag eller beslut kan med argument försöka vinna majoriteten för den egna linjen och ändra politiken. Får man inte majoriteten med sig får man skaffa bättre argument eller acceptera att förslaget är för dåligt för att människor ska ge det sitt stöd.
Journalisten som ringde höll på med en artikel om att ett statsråd blivit hotad. Jag har varit på resa och därför inte hunnit följa nyheterna. När jag kommer hem, konstaterar jag att det är fler statsråd än det han nämnde som blivit hotade idag. Inte bara ett statsråd utan hela regeringen faktiskt. Och hotet är varken anonymt eller sänt i lönndom. Nej, på bästa debattplats i DN skriver på religiösa ledare och hotar regeringen med att de minsann ska se till att de kristna väljarna inte röstar på alliansens partier i nästa val om socialminister Göran Hägglund inte drar tillbaka förslaget om att utländska kvinnor ska kunna komma till Sverige och göra abort. Göran Hägglund står emellertid på sig och försvarar förslaget. Heja - det hedrar dig Socialministern! Hot får inte gå hem vare sig det är ensamma galningar eller religösa ledare som uttalar dem.
Hot är ett maktmedel för dikatorer inte demokrater!
2 kommentarer:
Sakta i backarna! Nu glider du på vad ord betyder. Hot om fysiskt våld och repressalier är en sak som inte hör hemma i demokratier. Men "hot" om att dra tillbaka sin röst eller att propagera för att folk skall eller inte skall rösta på ett visst parti är ju en av hörnstenarna i demokratin. Arborelius och Hedin har skrivit en artikel helt öppet i demokratisk ordning.
Att snacka om diktaturer bara för att två ledare för kristna samfund deltar i den politiska debatten är helt absurt.
Ordglidning? Jag pratar inte om diktaturer utan om att uppträda diktatoriskt. Jag syftar på att någon ger diktat till en annan att göra på ett visst sätt. Diktat betyer order eller befallning.
Det är ett auktoritärt inte ett demokratiskt sätt att förmå någon annan att rätta sig efter en åsikt. Jag motsätter mig den typen av maktmedel. Tyvärr används sådana även inom en demokrati, men det gör dem inte bättre för det.
Jag instämmer även i vad Ulf Bjereld skriver på sin blogg http://www.ulfbjereld.blogspot.com/
Skicka en kommentar