Reseidé så bra som på räls!

För er som inte vet det redan kan jag avslöja att jag är en riktig tågfantast. De senaste åren har jag säkert tillbringat mer än 350 timmar på rälsen per år - och jag har inte ledsnat det minsta. Med tåget kommer jag från hjärtat av en ort till hjärtat av en annan. Det går tillräckligt fort och under resan finns tid och möjlighet till att arbeta, koppla av, äta och dricka eller umgås med gamla och ibland nya bekantskaper.
I min ungdom reste jag på många tågresor ut i Europa. Så här i efterhand förundras jag över det förtroende och mod som mina föräldrar visade när de lät mig som tonåring ta tåget till Italien, Holland och Tyskland ensam eller i sällskap med jämnåriga. Då funderade jag aldrig på det, att åka tåg var kul och vi mötte många fler goda och trevliga människor än sådana instinkterna sa oss att vi skulle gå undan för.
Tågluffade gjorde jag ensam. Reseplanen gjorde jag många dagar upp genom att gå ner till stationen där jag var för att se vart tågen gick - så åkte jag vidare till den ort som lät mest intressant eller som jag aldrig hört talas om precis som det föll mig in. Jag ler fortfarande åt mina resminnen.
Nu har tågfantasten i mig upptäckt nya mycket lockande möjligheter. Dels att tågluffandet verkar gå mot en liten renässans och att även jag som inte längre är så ung kan ge mig iväg ut i Europa till en inte alltför hög kostnad. Dels har Fritidsresor kläckt en suverän idé: charterresor med tåg till Italien! Tack Lottie Knutson, det är lysande! Förutom att det är kul, avkopplande och upplevelserrikt att åka tåg är det också suveränt miljövänligt. Är jag rätt informerad så har någon räknat ut att ett tåg med 200 passagerare gör av med lika mycket energi per person för en resa runt hela jordklotet som en bil med förare och tre passagerare gör per person för att ta sig knappt 1,5 kilometer.
Så tuffa på och njut till 1000!

Lästips

Läser nyheter tillsammans med lunchmackan.
Två läsvärdheter att tipsa om finns här:
Först en rekommendation om att gå till ladugården som jag instämmer i.
Sedan nyheten om en tjej som löst ett vardagsproblem som jag som mor till två idrottande ungdomar bara är alltför bekant med. Så lysande enkelt - jag rusar till sportaffären och handlar!

Att kunna välja och ha respekt för varandra

Tre kända kvinnor skriver på DN debatt om att kvinnor måste ha rätt att välja en kvinnlig gynekolog istället för en manlig, om de vill. Jag har full respekt för deras argument och ser att realiteterna är sådana att det finns fog för att vara lyhörd för en sådan begäran.
Samtidigt är det viktigt att vi inte gör detta till en norm för hur vi alla beter oss, då blir diskriminering ett allt större problem och till slut är vi på ett riktigt sluttande plan.
I Danmark hände för några år sedan att en patient vägrade bli behandlad av tjänstgörande läkare för att hon var kvinnlig invandrare och patienten var öppet främlingfientlig. Då kallades bakjouren in.
Jag tror att vi måste ha en grundprincip att varje patient har rätt att påverka vem den ska bli vårdad av. Men med denna rätt följer också ett ansvar. Själv har jag bestämt mig för att det måste vara yrkespersonen läkaren som står framför mig först och sedan allt annat den personen är. Jag vill inte att vi ska diskriminera varandra och jag vill själv verkligen anstränga mig för att leva som jag lär på den punkten.

Beröm till Svenska Kyrkan

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Så lyder första artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Jag tycker att alla ska ta intryck av och följa denna deklaration. Och idag har Svenska kyrkan visat att de vill göra det, genom att de fattat beslut om att tillåta homosexuella vigslar i kyrkan. Bravo!

Respektlöshet i den politiska debatten

Vid frukostbordet läste jag idag i Nerikes Allehanda att försvarsminister Mikael Odenberg haft det dåliga omdömet att kalla sin politiske meningsmotståndare Thomas Bodström för en "nulitet".
Du ska vara mot andra som du vill att de ska vara mot dig, lyder den gyllene regeln.
Men är det verkligen på det sättet Mikael Odenberg vill att andra ska tala om honom? Jag tvivlar starkt på det. Dessutom är det en alldeles för låg ribba för politisk debatt för att någon över huvud taget bör lockas att haka på. Hoppas Thomas Bodström kan hålla nivån högre.

Att mötas eller inte

Bytt arbetsuppgifter och arbetsplats, så tiden för bloggande har inte funnits de senaste veckorna. Inte riktigt idag heller egentligen. Har funderat mycket kring den lilla diskussion som finns efter mitt senaste blogginlägg och tänkt återkomma i frågan. Men det får anstå lite. Samma sak gäller den bloggdiskussion jag är involverad i här. Håll ut, jag återkommer - snart...
Idag måste jag bara kort får reflektera över hur vi behandlar varandra och varför?
Jag har på senare tid blivit indragen i en föreningsdiskussion där några vill ha så högt tempo att alla inte hinner med. I klassisk ordning leder detta till ömsesidig misstro och i värsta fall också missförstånd. Har vi råd att göra så mot varandra? Varför misstror vi varandras syften utan att lyssna först? Kan vi inte mötas?
"Sportmanship" brukar lyftas fram som ideal för hur vi ska uppföra oss mot varandra. Ett föredöme på den fronten såg vi i Vasaloppsspåret i söndags där Ahrlin och Svärd under värsta spurten samarbetade vid vätskekontrollerna. Värre är det med aktuella exempel från vissa lagsporter. Jag menar, hur ska vi kunna hitta några föredömen i detta eller detta? Bedrövligt är det mildaste ord jag kommer på just nu.

Låt oss vara lite mer rädda om varandra - ingen förlorar på det!

Acceptera aldrig hot som maktmedel!

Idag blev jag uppringd av en journalist som ville diskutera frågan om hot mot förtroendevalda. "Är det en risk mot demokratin?" frågade han.
Ja, är mitt svar, och det av två skäl:
Dels kan den som hotar få ett orättfärdigt inflytande över beslut som borde fattas i demokratisk ordning.
Dels kan hot mot förtroendevalda som fenomen leda till att många kloka och bra människor avstår från att delta i demokratin för att de är rädda för sin egen och sina närståendes säkerhet.
Vi kan aldrig acceptera att hot används som politiskt påtryckningsmedel i en demokrati! Den som är emot ett förslag eller beslut kan med argument försöka vinna majoriteten för den egna linjen och ändra politiken. Får man inte majoriteten med sig får man skaffa bättre argument eller acceptera att förslaget är för dåligt för att människor ska ge det sitt stöd.

Journalisten som ringde höll på med en artikel om att ett statsråd blivit hotad. Jag har varit på resa och därför inte hunnit följa nyheterna. När jag kommer hem, konstaterar jag att det är fler statsråd än det han nämnde som blivit hotade idag. Inte bara ett statsråd utan hela regeringen faktiskt. Och hotet är varken anonymt eller sänt i lönndom. Nej, på bästa debattplats i DN skriver på religiösa ledare och hotar regeringen med att de minsann ska se till att de kristna väljarna inte röstar på alliansens partier i nästa val om socialminister Göran Hägglund inte drar tillbaka förslaget om att utländska kvinnor ska kunna komma till Sverige och göra abort. Göran Hägglund står emellertid på sig och försvarar förslaget. Heja - det hedrar dig Socialministern! Hot får inte gå hem vare sig det är ensamma galningar eller religösa ledare som uttalar dem.

Hot är ett maktmedel för dikatorer inte demokrater!

En dag för sorg

Vår kanin blev gammal. Även om jag visste att 8 år är en hedervärld ålder för en kanin, så var jag inte riktigt beredd. Helt plötsligt blev hon nästan blind och började tappa balansen. Fast hur jag än klämde och kände visade hon inga tecken på att ha ont. Och så fort jag kom med mat började hon äta ur min hand. Men i går kväll åt hon salladsbladen utan att riktigt vilja komma fram ur sitt bo. Och i morse var det alldeles tyst från buren när jag klev upp.

Någon gång i natt somnade hon i tysthet in för alltid.

Hon blev aldrig något keldjur utan höll på sin integritet och föredrog att hoppa omkring före att sitta i knät. Men sällskap var hon ändå. Någon som alltid fanns där och blev glad när vi kom hem. Någon som vi alltid småpratade med när vi hade vägarna förbi buren. Nu är det tyst och tomt. Det kommer att ta lite tid att vänja sig vid det.

Döden är ett projekt som alla - trots vård och vad ni vill - måste möta alldeles ensamma. Ingen följer med hela vägen och ingen kan riktigt förstå vad som känns och händer inombords. Ingen som finns vid ens sida har egna erfarenheter av att dö. Detta insåg jag när jag vakade vid först min fars och senare min mors dödsbädd. Jag tänkte på det härom dagen när jag hälsade på en kär släkting som blir alltmer märkt av den cancer som förr eller senare kommer att ta hennes liv. Döden är vi ensamma med. Men ända fram till dödsögonblicket är vi levande. Var därför inte rädd för att möta den som snart ska dö. Hon eller han lever ju fortfarande och det är det som räknas.

Här en av de vackraste dikterna jag vet om döden:

Det gick en gammal odalman

och sjöng på åkerjorden.

Han bar en fruktkorg i sin hand

och strödde mellan orden

för livets början och livets slut

sin nya fröskörd ut.

Han gick frå soluppgång till

soluppgång.

Det var den sista dagens morgon.

Jag stod som harens unge, när han

kom.

Hur ångestfull jag var inför hans

vackra sång!

Så tog han mig och satte mig i korgen

och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så.

av Bo Zetterlind ur Döden från San Michéle 1954

Lyssna- och tittatips

Har du en stund över och vill få något att fundera över? I så fall rekommenderar jag att du går in och lyssnar på Filosofiska rummet som sändes i P1 i dag söndag den 18 februari.

Frågan som samtalet utgår från är om det är rätt att mata en räv svårt sjuk i rävskabb eller inte. Samtalet vandrar in på frågan vad är en god människa och vad är goda handlingar. Väldigt intressant och väldigt viktigt att tala om! Själv uppskattade jag särskilt Christina Claessons sätt att tackla frågorna. Hon var konkret och rätt fram på ett bra sätt.

Får du lust att kolla mer media på nätet, kan du också titta på Sverige som sändes på SVT2 kl 18.15. Där intervjuas författaren Anna Jansson och gör lite reklam för en bok hon och jag håller på att skriva om etik i politiken, som ska komma ut efter sommaren om planerna håller. Hon nämner även en bok som vi redan skrivit om etik i vård och omvårdnad. Den kommer ut i ny utvidgad och omarbetad upplaga i april. Information om den "gamla" boken om etik och vård som vi skrev för några år sedan finns här.

Undrar ni vad bilden har med saken att göra, så är det bara ett uttryck för min längtan bort från den mörka och kalla vintern. Tänk när vår rodhodendron blommar igen! Just nu ser den lika frusen och hopkurad ut som jag känner mig.

Två ljusglimtar en måndagmorgon

Lika bra att erkänna det rakt av: måndagmorgon är inte min favoritstund i veckan.
Idag fanns dock flera saker att glädja sig åt, vilket gjorde morgonen lite lättare att komma igenom.
För det första läste jag en artikel om en man som verkar vara både modig och realistisk. Han heter Kevin Dowling och är katolsk biskop i Sydafrika. Jag har inte för vana att strö rosor över katolska präster, men biskop Dowling får dagens blomma av mig. Han är nämligen aktiv förespråkare av att människor ska använda kondom när de har sex, starkt präglad av att AIDS är ett enormt problem i Sydafrika. Den artikeln jag läste finns tyvärr inte på nätet, men jag hittade en annan artikel om biskop Dowling som TIME Magazine publicerade för några år sedan, för den som vill veta mer.
För det andra verkar det som om abortlagstiftningen kommer att liberaliseras något i Portugal. Ett litet med nog så viktigt steg för en bättre värld.
Nu är det dags att ta tag i veckans arbete. Om en timme är det förmiddagkaffe, då är måndagmorgonen definitivt slut och krafterna återvänder. :o)

Viktig undersökning!

Jag har två uppgifter som jag hoppas du vill lösa. Du deltar då i en undersökning som jag håller på med!

1) Ta ett A4-papper med text på ena sidan i handen. Vik nu detta papper en gång.

Fråga: Vilken sida av pappret hamnade utåt, den med text eller den utan text?

2) Ta minst två A4-papper, gärna flera. Fäst samman dessa med ett gem.

Fråga: Vilken del av gemet sitter framåt, den korta smala eller den långa breda?

Meddela mig svaren genom att kommentera detta blogginlägg. Vill du vara anonym hoppas jag att du i alla fall kan ange om du är kvinna eller man.

För övrigt var de så suveränt att Marie Lindberg gick vidare till final i Melodifestivalen. Vilken härlig låt, röst och utstrålning hon hade!

Och så noterar jag att tygåtgången minskat en smula denna lördagafton (jfr tidigare bloggkommentar). Jag tänker då så klart på Ola Salos jacka och Annelie Rydés klänning. Är det så det ska bli - lite mindre tyg för varje deltävling? Hm...

Ganska påklätt

Såg du första uttagningen till Melodifestivalen i lördags?
Det gjorde jag, och en sak jag reagerade på var att kvinnorna på scenen var ovanligt påklädda för sammanhanget. Under senare år tycker jag det har varit en bitvis osmaklig tävling i tävlingen att kvinnorna klätt sig i så små och utmanande kläder som möjligt. I år verkar trenden vara en annan. Jag uppskattar det. Alla artister får gärna klä sig vackert och glamoröst och allt möjligt. Men det behöver inte dra åt sexshow. Som om kvinnors, och i någon utsträckning även mäns, sångröster inte kan uppskattas till sitt fulla värde utan det.
Snyggast klädd i lördags var för övrigt Tommy Nilsson, om ni frågar mig. Jag är oerhört svag för långrockar.

Blev poetisk

Jag har tillbringat hela helgen på Sveriges framsida. I lördags vandrade jag omkring på båtmässa tills både huvud och fötter var trötta. Kul var det!
Idag har jag varit på world cup tävlingar i värja för juniorer. Ungdomar från 26 länder fäktade så att svetten rann - däremot inte blodet, det är inte så våldsamt med fäktning nu som förr.
Vädret och tävlingen inspirerade till en liten limmerick:

En fäktande dam från Örebro
tog världsmotståndet med ro.
Gick ut ifrån hallen
för att friska upp skallen
Kände vår i luften må ni tro.

Fler kul limmerlickar och verser finns här.

Oj, är det redan fredag nu igen!

Värst vad veckan gick fort helt plötsligt. För min del tog den vägen på tåg. Har varit i Stockholm och vänt ett par gånger sedan jag skrev något här senast.
Nu har jag inte tid att blogga heller egentligen, måste förbereda lite inför en resa under helgen.
Här får ni en dikt till av mig så länge - innehållet anknyter till en del av det som jag haft fullt upp med på sistone.

På vägen över bron

Enfald
Mångfald
Gemenskap

Det är på vägen över bron,
inte vid dess fästen,
som paradoxerna möts
och dialogen börjar.

Siv Arb
ur "Burspråk" från 1970

Kör försiktigt i halkan - och ha en bra helg!

Mona Sahlin kapitel femtiotolv

Så började Mona Sahlin idag sin resa mot partiledarposten, första stoppet blev Västerås. Mediehovet uppvaktade intensivt. Själv blev jag inkallad att kommentera händelsen i kvällens Tvärsnytt. I morgon kommer hon till Örebro. Själv ska jag till Stockholm.

Nerkyld och lite oroad

Alldeles för kallt för mig idag - fingrarna vitnade och domnade bort redan i bilen, trots att motorn började bli varm. Hua!
Läste dels att Hillary Clinton har minst stöd bland vita medelklass yrkeskvinnor och att Mona Sahlin har störst stöd hos äldre män som troget röstar (s). Och jag blev inte alls förvånad. Undrar varför, har jag fått statsvetarens värsta yrkessjukdom - blivit cynisk? Hoppas inte det ändå!

En tankeväckande dikt inför helgen

Här ska ni få en dikt av mig.

De som blir...
De som blir provocerade
har du till hälften vunnit.
De som blir likgiltiga
måste du återkomma till.
De som blir oförstående
skall du lyssna på.
De som förvandlar dina ord
till handling skall du älska.

Dikten är skriven av Erik Ransemar (1926-2000) och hämtad ur diktsamlingen "En dag i december" från 1972.

Tänkvärda ord att ta med in i helgen som förhoppningsvis ger utrymme till såväl vila som rörelse. Själv ska jag börja med att laga lite mat och sedan sjunga med i "Så ska det låta". Enligt initierade källor ska kvällens program vara det kanske bästa som gjorts i serien genom tiderna, så förväntningarna är höga.

Gud eller Mammon?

Om hjälpen från vissa högre makter sviktar, finns i den moderna marknadsekonomin som tur är andra att ta till. Eller hur?!

Vit eller svart, kvinna eller man

Dagens fundering handlar om något som kommer att bli spännande:
Vilken presidentkandidat föredrar demokraterna i amerikat: En politiskt synnerligen erfaren och stark vit kvinna eller en mindre erfaren men politiskt spännande färgad man. Klarar de att välja, eller måste de till slut sluta upp bakom det gamla vanliga: en vit man.
Detta måste bli en av det mest intressanta att följa under året.
Låt det gärna göras härifrån!

Fundering i gryningen

Finns egentligen rätt mycket att blogga om idag. Men just nu måste jag slutföra förberedelserna för min föredragning på ett sammanträde i eftermiddag, så det får anstå till senare.
Kan dock inte undanhålla följande lilla händelse från min morgon. Passerade en dörr med följande skylt:
"Stängt på grund av hängning."
Eftersom jag befinner mig på söder i Stockholm och inte i Bagdad, så fick den mig att stanna till och undra. Dörren visade sig tillhöra ett konstgalleri.
Jag slutar aldrig att förundras.