Varmt eller härtligt?

Vilken slags hälsning vill du ha i slutet av ett brev? Själv ogillar jag när det står "Mvh". Det känns som att bli hälsad med armbågen på något sätt, inget engagemang bara en förkortning. Så vad är då ett bättre alternativ? Nina Lekander skriver idag en artikel på Expressens kultursida (den finns dessvärre inte i nätupplagan) där hon i förbigående irriterar sig över alla de som skriver "varma" före sin hälsning. Hon undrar vad det är för fel på "hjärtliga". Det fick mig att inse att jag själv nog tillhör de "varmas" skara. Det är nog så jag skriver oftast. Inget fel på "hjärtliga" i och med det, jag har bara tröttnat kanske. Så har jag ju alltid skrivit förr liksom. När jag var i 11-13 års åldren hade jag som mest 100 brevvänner så jag har verkligen hunnit "hjärtliga" mig en del. Jag tycker för övrigt fortfarande om att skriva brev även om det inte blir lika ofta som förr. Tror jag kommer att hålla fast vid "varma" hälsningar även framöver. Ute är det blyertspennegrått, kallt och kulet. Då känns det bra att sända lite värme i slutet av sina brev.
Så kära bloggläsare - ha en riktigt varm helg!

Om skolavslutningar och kyrkorum

Biskopen i Uppsala, Ragnar Persenius, skriver idag på DN debatt om att skolavslutningarna inte längre bör firas i kyrkan. Han för fram mycket bra argument för denna åsikt. Min uppfattning i frågan vilar på samma grund som hans. Vi lever i ett mångkulturellt och pluralistiskt samhälle. Många människor har en gudstro av olika slag andra har inte det. Skolan är till för alla barn och ungdomar, därför måste skolans högtider också vara det.
Visst kan det vara praktiskt att skolan "lånar" kyrkorummet för att det är rymligt och vackert på ställen där det är ont om andra samlingslokaler. Men jag tycker inte att det är självklart att kyrkan ska göra det utan att själva få närvara med några gudsord. På samma sätt som de inte lånar ut rummet till borgerliga vigslar. Kyrkor är inte sekulära rum utan religiösa.
Här uppstår direkt problem. Mina barn gick under några år i en skola som alltid firade skolavslutningar i kyrkan - med präst och några gudsord. Så hade de alltid gjort.
I skolan gick barn från många olika länder, kulturer och religioner. Inför skolavslutningarna fick barnen med en lapp hem där målsman kunde intyga att barnet inte skulle vara med i kyrkan. Dessa barn fick då gå tillsammans med alla barn i fackeltåget till kyrkan och sedan vända tillbaka tillsammans med en lärare för att vänta i ett klassrum tills övriga barn kom tillbaka. Förhoppningsvis ordnades någon slags aktivitet för dem medan de väntade. Jag skäms fortfarande för att jag aldrig begrep att protestera mot detta tilltag. Det är ju helknäppt att ordna skolavslutningar så att alla barn inte kan vara med!

Kvinnomakt!

Nu har det äntligen hänt! Nancy Pelosi är installerad som talman i USA:s kongress. Viktigt och spännande. Ska med stort intresse följa hennes arbete. Skickar henne samma råd som jag brukar ge när någon ska fixa något svårt: Är de dumma så bit dem i benet! ;o)

Mellandagsrea

Varför gjorde jag det? Hm, kan ha att göra med att julen blivit precis så lugn och fridfull som jag tänkte mig och attt jag därför blivit lite slötänkt. Idag åkte jag i alla fall, mot allt bättre vetande, till det stora köpcentrumet i utkanten av stan. Där pågick helt klart försök att få in ett nytt rekord i Guiness rekordbok: Hur många människor får plats i ett köpcentrum, och hur många bilar kan trängas på en och samma parkering. Puh! Fast stämningen där inne var inte så hysterisk trots allt. Alla vandrade ganska lugnt omkring och köade med tålamod. I ett hörn på andra våningen fanns en innovation: tre soffor vid en stor tv-skärm som visade någon spelkanal. Där satt ett halvt dussin äldre herrar parkerade. Undrar om de lämnat ifrån sig sina plånböcker innan de slog sig ner på denna parkering för mindre rea-sugna medföljare ;o).
Själv kom jag några hundralappar fattigare levande och nöjd ut från affärscentrumet efter någon timme. For vidare till Relaxen på stadens stora badanläggning. Där var det förvånansvärt nog inte någon julrush, inte ens i äventyrsbadet. Ett antal längder i bassängen, bubbelbad, diptallrik och en lång stund i bastun blev det för min del. Hur skönt som helst.
Nu sitter jag här hemma och funderar över om jag ska göra något nyttigt idag. Tror nästan inte det...

Gud, människan och döden

Ser på ekots nyhetssajt att katolska kyrkan motsätter sig att en dödsjuk man, som avled efter att livsuppehållande vård avbrutits, ska få en kyrklig begravning. Händelsen föranleder mig att ställa två frågor: Är Gud allsmäktig? Varför har han i så fall inte hindrat människor från ens komma på idén att avbryta livsuppehållande behandling av dödssjuka, om han är så emot det? Är Gud god? Varför låter han i så fall inte människor som vill komma till honom efter döden att göra det?

Jag firar alltid en mycket lugn och tillbakadragen jul. Ändå kan jag inte undvika att dras med i tempot när helgen närmar sig. Som om tiden är på väg att ta slut och allt jag sysslat med hela hösten måste vara klart och avslutat just denna fredag. Märkligt är det.

Bloggen har hur som helst av det skälet försummats några dagar. Gjorde ett svep i nyhetsfloden, men hittar inget som jag känner för att kommentera idag heller. För vad finns att säga om astronauter, raserade vägar, massmördare och envisa nejsägare som inte redan någon annan sagt. Nu ska jag ägna några timmar till åt etiken, sedan blir det julafton redan i kväll! Helgen ska jag ägna åt att göra så lite som möjligt. Hoppas ni också får utrymme till att göra det.

GOD JUL på er alla!

Bonus till SJ:s anställda

Idag har vi haft en ceremoni för att fira in en ung dam i myndighetsåldern. Nu är hon diplomerat vuxen - eller vad man nu blir när man blir myndig. Den ålder då man får göra (nästan) allt men också måste ta det fulla ansvaret för sina handlingar.
För övrigt hörde jag på nyheterna att SJ:s anställda får en extrabonus på 10 000 kr nu i december. Det är de definitivt värda! Inte minst tågpersonalen som arbetar på sträckan Göteborg/Hallsberg-Stockholm via Örebro. Det finns väl inte ett tåg som hållit tidtabellen på den sträckan det senaste året. Många resenärer tror att det blir bättre om de skäller ut dem som arbetar ombord på tågen efter noter. Som om tågen skulle börja hålla tiden bara man är tillräckligt otrevlig. Fantastiskt nog har jag hittills inte träffat någon i tågpersonalen som fräst tillbaka. Beundransvärt tålamod har de visat, absolut värt minst 10 000 kr extra!

Fundera över ateismen

Att vara ateist handlar om att hålla hypotesen om att gud inte finns som den mest sannolika. Ingen har ännu kunnat motbevisa den. Flera troende som jag talat med anser att hyoptesen inte ens är rimlig att ställa, att det är ointressant att diskutera om gud finns eller inte. Jag förstår inte hur de tänker. För mig är det angeläget att det jag tror på och väljer att anpassa mitt liv utifrån har en rimlig förankring i något som minst är sannolikt.
En gammal universitetskollega, Martin Lind, har skrivit en bra insändare om ateism i dagens NA. Tyvärr lägger NA inte ut insändarsidorna på webben, men Martin har också publicerat artikeln på sin blogg den 9 december. Läs och begrunda.

Kvinnomakt

Två viktiga inslag i dagens nyhetflöde: Det blir annorlunda när kvinnor får mer makt. Detta har regeringen antingen förstått eller inte begripit. Värt att diskutera.

"En helt vanlig familj"

En fråga landade av någon anledning i mitt huvud: Hur ser egentligen en vanlig familj ut? Jag började leta bland alla dem jag känner och kom efter en stund fram till att ingen riktigt passade in under begreppet. Hur jag än vände och vred på det, så kunde jag komma på något ovanligt med alla dem jag känner.

Har du också funderat över detta någon gång? Vad kom du fram till?

För övrigt har jag varit hos hästen idag. Hårt jobb blev det, jag känner hur träningsvärken börjar ge sig till känna här och där. Men ack så kul det är!

Trevlig helg!

Där resan ut i livet började en gång

I går passerade jag Norra Bantorget i Stockholm. På torgets västra(?) sida pågår stora ombyggnationer. Plötsligt förflyttade mig tankar och känslor långt tillbaka i livet. Det blev torsdagen den 30 augusti 1981 mycket tidigt på morgonen. Jag var 19 år. På byggarbetsplasten fanns då ett busstorg med en rund byggnad mitt på. Ni ser den ungefär i mitten av det inringade området på bilden ovan. Där klev jag på en buss som tog mig till ett års aupairliv utanför London. Bussresan blev början på resan ut i livet. Många byten av färdsätt har skett sedan dess, men resan pågår alltjämt.

Jag minns så väl hur känslan av lite nervös förväntan fyllde hela mig den gången. Visst såg jag att mina föräldrar - särskilt min far - såg lite ledsna ut. Men först nu när jag själv har tonårsbarn som snart ska breda ut sina vingar och flyga ut i sina egna liv, inser jag vad som egentligen måste ha funnits i deras tankar och känslor.

Själva platsen förändras nu radikalt. Hust med kontor och bostäder växer upp. Men jag kommer alltid bara behöva blunda för att frammana en annan bild och andra dofter vid denna punkt i tillvaron. Det var liksom här det började.

Nattåg och ceremonier

Dagarna har gått utan bloggande. Sent i onsdags kväll klev jag på nattåget till Östersund, och det känns nästan som om jag inte gjort annat än rest sedan dess.
Hela torsdagen höll jag och en kollega en heldagsutbildning för fullmäktigeledamöterna i Jämtlands läns landsting. En av mina grundteser är att en bra föresläsning innehåller två huvudingredienser: deltagarna måste få kaffe och så måste de få hopp! Tror faktiskt att fullmäktigeledamöterna i Jämtlande kände att de fick det i torsdags. Det blev en fantastiskt kul utbildningsdag och de var jätteengagerade i att diskutera sitt uppdrag och vad de kunde och ville med det. Dessutom fick de lunch.
När vi var klara tog vi flyget till Stockholm. Bokstavligen stöp i säng när jag kom fram till ett av huvudstadens hotell. Missade morgon-tv för tv-apparaten på mitt rum ville inte fungera. Inga nyheter och inte heller någon julkalender. Har fortfarande inte haft tillfälle att se den senare, får väl försöka leta mig upp ur sängen i morgonbitti.
I fredags var jag först med i en forskarpanel och kommenterade en rad förslag om reformer av den kommunala demokratin. En del av förslagen var jättespännande. Det ska bli intressant att följa utvecklingen och se vad som kan förverkligas. Ni kommer säkert att få höra om detta i debatten under våren.
På eftermiddagen presenterade jag förslaget om en uppförandekod för förtroendevalda i kommuner och landsting för Demokrati- och självstyrelseberedningen vid SKL. Efter en kortare diskussion bestämde ledamöterna att fundera djupare över dokumentets innehåll och fatta beslut i januari. Klokt, tycker jag. Det är viktigt att beredningens ledamöter verkligen känner för det som står i koden när det slutligen fastställs. Annars kan den inte fylla sitt syfte.
På tåget hem mötte jag en vän som varit på kommunikationskurs. Han hade bland annat lärt sig ett knep om hur man skaffar en bra inställning inför ett samtal med någon man har svårt för. I god tid före samtalet skriver man ner tio positiva saker om personen. Sedan går man igenom dem noga för sig själv. På det sättet möter man inte den andre med misstänksamhet skriven över hela ansiktet, utan med en betydligt positivare utstrålning. Det kan bli helt avgörande för hur samtalet går. Ska definitivt pröva detta själv inför ett svårt samtal som jag vet att jag måste ta vad det lider. Fast inte idag - utan senare...
Idag har jag varit på heldagsutbildning om ceremonier - barnvälkomnande, vigslar, partnerskap och begravningar. Det var mycket intressant! Jag är nominerad till vigselförrättare och begravningsofficiant i Örebro kommun för nästa mandatperiod. Blir jag vald, är det jätteviktigt att få utbildning för att kunna genomföra uppdragen på ett kompetent och respektfullt sätt. Jag ser fram emot det.
Nu ska jag halvlägga mig i soffan under en filt och slötitta på tv. Ha en bra lördagkväll!

Socialdemokraternas partiledarval

Bara 13 procent av ordförandena i de socialdemokratiska arbetarekommunerna runt om i landet anser att det är viktigt att nästa partiledare är en kvinna, enligt SVT. Enkäten visar också att 54 procent av ordförandena vill ha en mer vänsterinriktad politik i partiet, 4 procent en mer högerinriktad, 28 procent tycker att det är bra som det är och 14 har ingen åsikt. Vad menas då med vänster och höger? Det framgår inte av nyhetsinslaget. Tyvärr framgår det heller inte av det politiska samtalet, tycker jag. Är det inte väldigt lättköpta poäng att säga att "paritet borde gå åt vänster" nu när det sitter en moderatdominerad regering vid makten. Men finns det en så enkel väg till en bra framtidsinriktad politik? Det borde diskuteras ordentligt. Gärna i anslutning till att de som är beredda att kandidera som ordförande för det socialdemokratiska partiet öppet tillkännager sin kandidatur och vad de skulle vilja åstadkomma om de fick förtroendet att leda partiet. Jag håller med socialdemokraten i Nora, David Stansvik, som gått ut i debatten och krävt en öppen process kring partiledarvalet och att valet grundläggs på en medlemsomröstning. Om framtidsorden är öppenhet och förnyelse, borde socialdemokratena ta dessa förslag till sitt hjärta.

Vivalla en lördag

Igår tog jag en fika i Vivalla centrum. Innertorget var fyllt av små marknadsstånd där det såldes julprydnader. En stor julgran fanns på plats dekorerad med guldfioler och röda rosetter. På biblioteket vandrade låntagarna in och ut. I affären handlades mat och lite lördagsgodis. Överallt fanns barn i olika åldrar som nyfiket skuttade omkring bevakade av föräldrar med ögon i nacken. Och mitt i alltihopa stod en kör med hög medelålder och sjöng andliga sånger.
Detta Vivalla, som inte så sällan utmålas som en stadsdel dominerad av social utslagning och hot mot allas vår trygghet på grund av våld och droger. Men i Vivalla centrum en lördag, var det svårt att få den bilden bekräftad. Jag mötte inte ens någon som såg lite luggsliten ut och luktade öl. Inga ungdomsgäng som drog omkring och såg stöddiga ut. Bara helt vanliga människor som lördagshandlade, köpte en lott i spelbutiken och fick veta att Jesus älskar dem när de ändå var i farten. Verkligheten är mångfasetterad, sällan är den enbart svart eller vit.

Konst

Härom kvällen var jag på Länsmuseet i Linköping i samband med ett studiebesök i staden. Vi blev förevisade en utställning av nederländsk 1600-talskonst och fick då veta att bibliska och historiska motiv var "finast" medan bilder som återgav människors vardag inte var så fint alls. Jag är ingen konstkännare, men jag vet vad jag gillar och inte. Självfallet blir det då "fel" denna gång, eftersom jag föredrar vardagsskildringar före bibliska motiv. Fast på just denna utställning fastnade jag mest för stilleben. Det finns något så vilsamt över att betrakta ett stilleben. Några av dem som hängde på den aktuella uställningen var dock lite knepiga, bland frukt och glas låg döda fåglar på hög och på en tavla låg en döskalle mitt bildens fokus. Det finns verkligen konst för alla smaker. Några av tavlorna var målade av okänd konstnär. Det fick mig att fundera över vem som kan ha hållit i penseln, och vad han eller hon skulle ha tyckt om att många hundra år senare hänga på museum i en stad i norr.

En påminnelse om att vi trots allt har det väldigt bra

Idag har jag samtalat med en grupp politiskt aktiva Sydafrikaner om svensk demokrati och om utredningen om hot och våld mot förtroendevalda. Det var mycket intressant och givande. Fantastiskt att få diskutera demokrati med människor som så nära inpå sig har erfarenheter av helt andra styresleskick. Det fick mig naturligtvis att tänka på hur oerhört bra vi har det i vår del av världen, och vilken anledning vi har att vara rädda om det. Samtidigt finns det många problem och villkor i vardagen som ändå är ganska lika - det föder ett starkt hopp om möjligheten att vi kan samarbeta och stötta varandra i kampen för en bättre värld tvärs över jordklotet.

Ségolène présidente

Knappt har vi kunnat konstatera att USA fått en kvinna på en av landets mest centrala maktpositioner - som talman i Representanthuset, så kan vi glädja oss åt nästa spännande nyhet: Socialistpartiet i Frankrike har nominerat en kvinna som presidentkandidat till valet nästa sommar. Genast börjar diskussionen om huruvida Frankrike är redo för en kvinna på denna landets högsta post. Varför fråga? Torde det inte vara klartlagt att kvinnor är lika bra som män i politiken vid det här laget.
Det ska bli mycket spännande att få följa presidentvalet i Frankrike!
Sen får vi fundera över om det finns någon särskild symbolik i att en presidentkandidat heter Royal i efternamn. ;o)
Trevlig helg!

Fort och fel!

Trodde jag var luttrad, men idag förvånar mig faktiskt den "time-outade" SSU-ordföranden Anna Sjödin. Hur tänker hon egentligen?

Nya majoriteter i kommunerna

Just hemkommen efter medverkan i SVT:s regionala nyhetsprogram Tvärsnytt. Jag kommenterade de nya kommunmajoriteterna i Västmanland och Örebro län. Det är viktigt, tycker jag, att se förhandlingar och olika majoritetskonstellationer utifrån perspektivet att alla partier vill ha möjlighet att omsätta de frågor de driver i praktisk politik. Att förhandlas sig till makt i kommunerna handlar om just det. Sedan återstår att se hur det lyckas i de samarbeten som uppstår. Det får vi se så småningom. Nya partikonstellationer i kommunerna kan uppfattas som hoppingivande för många väljare, andra skulle ha föredragit att ha det som det var innan. Det nya kan bli positivt för demokratin om det blir bra. Leder det till motsättningar och politiska strider inom styrande koalitioner blir det däremot mycket negativt. De partier som nu gått in i för länen mer eller mindre okonventionella samarbeten, bär ett stort ansvar på sina axlar både för sakpolitiken och för tilltron till demokratin.

Vad är det mest kvinnliga ni vet? En del påstår att det är hemarbete som städning, tvätt och bullbak. I så fall är jag mycket kvinnlig idag. Doften av nybakade bullar sprider sig för närvarande i köket med tvättmaskinen centrifugerar som en galning. I bästa fall hinner jag med att jaga några dammråttor också innan kvällen tar över.