Beslutet att inte föda ett barn, måste vara ett av de svåraste som finns.
Ja, jag är helt övertygad om att så gott som alla aborter sker av mycket goda skäl. Lika övertygad är jag om att så svåra beslut inte kan lämnas över till politiker, präster, eller experter, utan bara kan fattas av dem det berör - den som bedömer att barnets liv kommer att bli ovärdigt eller att de under rådande omständigheter inte kommer att klara av att vara bra föräldrar.
Vid vilken abortvecka gränsen ska gå, är en väldigt svår fråga. Och den blir självklart inte lättare av att det finns allt större möjligheter att rädda även mycket tidigt födda barn till ett bra liv. Har själv i den krets som jag räknar som mina nära ett barn fött före utgången av 23:e graviditetsveckan, som idag är en pigg och glad 2,5 åring.
Trots det är jag fortsatt varm anhängare av den nuvarande abortlagen av skäl som framförs med klokskap och kunskap här.
3 kommentarer:
Det är helt rätt att man ska vara generös med abort när det gäller livsodugliga och sjuka foster. Egentligen bör man t.o.m. tillåta abort av redan födda barn med grava förlossningsskador etc. av barmhärtighetsskäl. När gränsen för tillåten abort och möjlighet att rädda fostret redan överlappar så har vi ju i praktiken redan hamnat i det gränslandet. Barnets utträde ur livmodern är ju inte nödvändigtvis den tidpunkt då okränkbart liv börjar.
Men när det gäller fullt friska barn så finns det några saker som man brukar glömma. En är pappan. Jag tycker att båda föräldrarna måste vara helt överens om beslutet. Hur kan man konsekvent glömma bort den ena föräldern i alla diskussioner om abort? Om kvinnan aborterar ett foster mot mannens vilja bör detta vara straffbart med fängelse som möjlig påföljd och hon bör också bli skadeståndsskyldig.
I övrigt anser jag också att man alltid bör betala kostnaden för ingreppet själv om det inte finns medicinska skäl som hotar antingen barnet eller mamman. Att välja bort ett barn är ju lite av en egotrip, och bör inte finansieras solidariskt.
Håller med så långt att blivande pappors möjlighet att ha något inflytande över om deras väntade barn ska födas eller inte är en inte enkel fråga.
Men jag ställer mig undrande till vilka värderingar som egentligen ligger till grund för det du säger.
Varför får jag en känsla av att du och jag står väldigt långt ifrån varandra i abortfrågan?
"Jag tycker att båda föräldrarna måste vara helt överens om beslutet."
Så, en man ska kunna tvinga en kvinna att vara inkubator? Han ska få styra över hennes kropp och bestämma vilken medicinsk behandling hon får eller inte får? Befängt.
"Hur kan man konsekvent glömma bort den ena föräldern i alla diskussioner om abort?"
Enkelt: den andra biologiska föräldern bär inte på barnet. Det är inte hans kropp, och därmed är det heller inte upp till honom att bestämma vad som händer med den kroppen.
"Om kvinnan aborterar ett foster mot mannens vilja bör detta vara straffbart med fängelse som möjlig påföljd och hon bör också bli skadeståndsskyldig."
Så, om du vore kvinna skulle du glatt lämna över din självbestämmanderätt till en man, och tycka det helt rättvist att du ska bli bestraffad för att du vågar trotsa honom? Inte för att vara gemen, men detta är ren och skär idioti.
Skicka en kommentar