Tal till unga vuxna

I går hade jag hedersuppdraget att hålla högtidstal vid avslutningen för ett Humanistiskt konfirmationsläger. Här kan den som är intresserad läsa vad jag sa:

Högtidstal vid Humanistiskt konfirmationsläger den 22 juli 2007

Konfirmation betyder ordagrant ”att bekräfta”.
Många tänker enbart på konfirmationen som en kyrklig ritual. I svenska kyrkan innebär konfirmationsutbildningen främst att ungdomar får fördjupad kunskap om den kristna tron och det som ska bekräftas är den trostillhörighet som barnet tidigare fått genom dopet.
Men det är inte den enda formen.
Tidpunkten för konfirmation sammanfaller i de flesta kulturer med den period i livet då människan kommit till puberteten och är på väg från att vara barn till att bli vuxen. Ett annat sätt att se på ritualen är med andra ord att det är dags att ta avgörande steg från barndom till vuxenliv, oberoende av religiös tro.
Så ser vi Humanister på konfirmationen.
Den humanistiska konfirmationen är en övergångsrit som innebär att ni ungdomar hälsas välkomna in på vägen att bli vuxna. Det som bekräftas är ingen tro utan att ni nu är så gamla att ni är redo att ta allt större och självständigare ansvar för ert eget liv och hur ni lever detta i relation till andra. Spännande men inte alltid så lätt.
Själv minns jag tonårstiden som ganska svår. Jag var inte längre barn, men sällan togs jag på samma allvar som en vuxen. Hur framtiden skulle se ut var svårt att se. Det var som att leva mittemellan, att sitta i en vänthall och hoppas på att tåget mot framtiden skulle leda till något som var lättare att förstå sig på. Kanske känner ni på liknande sätt.
Varför är det så då? Jag har funderat över det. Min far var född 1912. I en tid då Sverige ännu inte var en demokrati, då bilar var mycket ovanliga och då de flesta barn gick i skolan i bara 6 år (så långt var utbildningen avgiftsfri) och katekesen – en lärobok i kristen tro – var den viktigaste skolboken. Då sammanföll tidpunkten för konfirmationen mer bokstavligt med tidpunkten då det var dags att bli vuxen – flytta hemifrån och klara sig själv. Min far var 13 år när han började arbeta och bidra till familjens försörjning.
I en mening var det kanske enklare då. Det fanns krasst sett inget utrymme för tonårstid och grubblerier om hur framtiden kunde tänkas bli. Den var liksom redan där.
Samtidigt var det självklart svårare. Innan du ens hunnit tänka efter, var vuxenlivet där och du fick inte så mycket chans att pröva dina vägar och välja din framtid.
Tonårstid må vara en svår tid då valen känns många och svåra och osäkerheten om framtiden stor. Men genom att få tala om livet, moralen, våra rättigheter och skyldigheter mot varandra och den värld vi lever i, har ni den priviligerade möjligheten att vandra in i vuxenvärlden med öppna sinnen och ögon. Genom att tänka kritiskt och vara tvivlande till sanningssägaren, har ni fantastiska möjligheter till en meningsfull framtid vilka val ni än gör på livets väg.
Att bli vuxen är en process inte en fix händelse – i vissa avseenden kanske vi alltid ska vara motsträviga till att bli riktigt vuxna. Ett visst mått av barn i oss kan vi ha glädje av hela livet.
*
För mig handlar humanism inte minst om att försöka leva som en god människa, om att visa respekt för andra och stå upp för att alla människor ska ha samma värde och bli behandlade på lika villkor i ett samhälle som grundas på demokrati.
Dessa ideal kan jag söka stöd för såväl i den svenska grundlagen som i internationellt gjorda överenskommelser som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, Europakonventionen och Barnkonventionen.
Vad betyder det då egentligen att alla människor har lika värde och rätt att bli behandlade på lika villkor? Ja, det är en svår fråga att svara på.
Med hänvisning till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kan vi säga att det handlar om ett minimum som alla människor bör garanteras oberoende av ålder, ras, kön, social ställning, intelligens eller annan egenskap. Det är alltså inte oetiskt att acceptera att människor är olika och att alla inte är lika värdefulla i alla livssituationer. Men vi ska inte koppla dessa skillnader till avgörandet om människans värde.
Det är svårt – ja ibland nästan helt omöjligt – att leva upp till idealen och leva efter grundtanken att alla människor har lika värde, samma grundläggande rättigheter och skyldigheter. Det innebär ju att de människor du älskar och beundrar mest i hela världen har precis samma människovärde som världens mest blodtörstande krigsherrar, pedofilerna och dina värsta ovänner.
Jag menar, vem kan med hedern i behåll hävda att den aldrig önskat livet av någon annan på grund av att den verkar vara den värsta skitstöveln.
Ändå måste vi fortsätta försöka tro på människans okränkbara värde, på humanism och förnuft.
Erfarenheterna från det förflutna, t.ex. Tredje riket, stalintiden, liksom på åtskilliga andra håll inte minst i vår egen tid, visar vad som kan hända om vi överger och slutar kämpa för detta ideal.
Strävan efter att leva som en god människa kan uppfattas som naivt i en värld där våld, orättvisor, rättsövergrepp och girighet är vardagsmat. Kan det verkligen vara meningsfullt att vara så naiv?
Berthold Brecht var en tysk författare som levde 1898-1956. Flera år av sitt liv ägnade han på flykt från Hitler och han upplevde med andra ord ondskans makt på nära håll. Ändå har han skrivit en dikt som handlar om godhet. Jag tycker den är tankvärd och vill gärna läsa den för er. Den heter ”Vad tjänar godhet till?”
1
Vad tjänar godhet till
när de goda genast blir ihjälslagna, eller
när man slår ihjäl
dem de varit goda mot?
Vad tjänar frihet till
när de fria måste leva ibland ofria?
Vartill förnuft
när bara oförnuftet skaffar fram den föda var och en
behöver?
2
I stället för att bara vara goda, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som gör godhet möjlig, eller
ännu hellre
gör den överflödig!
I stället för att bara vara fria, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som befriar alla
och gör frihetskärlek
överflödig!
I stället för att bara bli förnuftiga, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som gör oförnuft hos
enskilda personer
olönsamt!

Berthold Brecht säger oss med andra ord att det inte bara handlar om att själv var god, utan också om att förorda godheten som grund för hela samhället. Inte bara vara fri utan att skapa frihet. Inte bara vara förnuftig utan skapa ett samhälle som bygger på förnuft. Svårt, men är det inte värt att ändå försöka?

Jag vill avslutningsvis ge er följande ord på era vägar in i vuxenlivet:
*Ta ansvar för att skapa mening i era liv.
*Lev som om era handlingar gör skillnad för hela mänskligheten.
*Sök den goda kraften i vänskap, kärlek och erotik.
*Visa medkänsla och engagemang för andras behov och intressen.
*Ta ställning för såväl jämställdhet som jämlikhet.
*Möt er omgivning med öppna sinnen, tänk kritiskt och låt tvivlet leda er till att pröva och ompröva det som uppfattas som sant.

Välkomna till vuxenvärlden och lycka till i resten av era liv!