06 januari 2008

Hur reagerar vi på att möta en okänd?

Ska strax gå och lägga mig. Borde så klart sova vid detta laget (kl 23.25) med tanke på att jag i morgon gör min första riktiga arbetsdag på nya jobbet. Men så har det inte blivit. Har ägnat kvällen åt att utforma en inledning till en diskussion på temat "Kan man ha en moral utan gud?" som jag ska delta i på Stadsbiblioteket i Örebro på tisdag kväll. Haft en riktigt intressant kväll, om jag får säga det själv. Känner mig dessutom på det hela taget utvilad efter jul- och nyårsledigheten, så jag finns nog gott om krafter att ta av i morgon trots ändå.

Tänkte föra fram en tanke som jag kom på när jag för en dryg vecka sedan åkte bil från Dalarna till Örebro. Det var annandag jul och längs vägen lyste ställen där det var möjligt att stanna för en kopp kaffe med sin frånvaro. Då tänkte jag att "undrar vad som skulle hända om jag stannade bilen vid något hus, knackade på och undrade om invånarna i huset hade lust att fika tillsammmans med mig en stund"? Visst är frågan intressant! Undrar hur jag själv skulle reagera om någon gjorde så vid min dörr? Det skulle ju bli en möjlighet att få byta några tankar med en ny människa. Skulle jag ta vara på den eller skulle mitt sinne färgas av alla varningsord om att inte släppa in okända människor eller ens låta dem hjälpa mig att lyfta på en tung väska på tåget...
Hur skulle du göra?

1 kommentar:

Anonym sa...

Om du knackade på? Sätta på kaffe, förstås ;o)

Responsen är förmodligen både individuellt och situationellt betingad. I Stora Mellösa hälsar alla på alla. I Stockholm hälsar ingen på någon. Situationellt.

Om en person med hotfullt uppseende eller jehovas-broschyrer knackar på dörren så får de nobben. Men om det är en person som känns mer pålitlig kan man släppa in den. Individuellt.

Jag sålde en skivspelare till en Stockholmare för någon vecka sedan. Han tyckte omgivningarna var väldigt vackra och innan han åkte tackade han för det vänliga bemötandet. Det var tydligen något han inte var van vid. Kulturellt?