Mona Sahlin kapitel femtiotolv

Så började Mona Sahlin idag sin resa mot partiledarposten, första stoppet blev Västerås. Mediehovet uppvaktade intensivt. Själv blev jag inkallad att kommentera händelsen i kvällens Tvärsnytt. I morgon kommer hon till Örebro. Själv ska jag till Stockholm.

Nerkyld och lite oroad

Alldeles för kallt för mig idag - fingrarna vitnade och domnade bort redan i bilen, trots att motorn började bli varm. Hua!
Läste dels att Hillary Clinton har minst stöd bland vita medelklass yrkeskvinnor och att Mona Sahlin har störst stöd hos äldre män som troget röstar (s). Och jag blev inte alls förvånad. Undrar varför, har jag fått statsvetarens värsta yrkessjukdom - blivit cynisk? Hoppas inte det ändå!

En tankeväckande dikt inför helgen

Här ska ni få en dikt av mig.

De som blir...
De som blir provocerade
har du till hälften vunnit.
De som blir likgiltiga
måste du återkomma till.
De som blir oförstående
skall du lyssna på.
De som förvandlar dina ord
till handling skall du älska.

Dikten är skriven av Erik Ransemar (1926-2000) och hämtad ur diktsamlingen "En dag i december" från 1972.

Tänkvärda ord att ta med in i helgen som förhoppningsvis ger utrymme till såväl vila som rörelse. Själv ska jag börja med att laga lite mat och sedan sjunga med i "Så ska det låta". Enligt initierade källor ska kvällens program vara det kanske bästa som gjorts i serien genom tiderna, så förväntningarna är höga.

Gud eller Mammon?

Om hjälpen från vissa högre makter sviktar, finns i den moderna marknadsekonomin som tur är andra att ta till. Eller hur?!

Vit eller svart, kvinna eller man

Dagens fundering handlar om något som kommer att bli spännande:
Vilken presidentkandidat föredrar demokraterna i amerikat: En politiskt synnerligen erfaren och stark vit kvinna eller en mindre erfaren men politiskt spännande färgad man. Klarar de att välja, eller måste de till slut sluta upp bakom det gamla vanliga: en vit man.
Detta måste bli en av det mest intressanta att följa under året.
Låt det gärna göras härifrån!

Fundering i gryningen

Finns egentligen rätt mycket att blogga om idag. Men just nu måste jag slutföra förberedelserna för min föredragning på ett sammanträde i eftermiddag, så det får anstå till senare.
Kan dock inte undanhålla följande lilla händelse från min morgon. Passerade en dörr med följande skylt:
"Stängt på grund av hängning."
Eftersom jag befinner mig på söder i Stockholm och inte i Bagdad, så fick den mig att stanna till och undra. Dörren visade sig tillhöra ett konstgalleri.
Jag slutar aldrig att förundras.

Skäms jag glömde ju...

... Anna Linberg. Hon knäckte sitt knä i en cykelolycka med en lång rehabilitering som följd. Så klev hon fram och tog EM-guld på svikten i somras. Det är suveränt i klass med Kajsa.
Jag är tacksam att jag inte satt i juryn för prestationspriset. Det var ruskigt svårt!

Suveränt kul att Susanna Kallur fick Jerringpriset igår! Det var hon verkligen värd.
Mest gripande var Wolfgang Pichlers reaktion på Sportspegelpriset. Kul självklart också att curlingdamernas insats prisades, men jag tycker nog ändå att prestationspriset borde gått till Kajsa Bergqvist. Jag har fortfarande minnet när hennes hälsena gick av på näthinnan. Hennes väg tillbaka till världstoppen efter den skadan är helt outstanding.
Vad beträffar underhållningen har jag sagt det förr och säger det igen. Lena Ph är inte bara bra, men väldigt professionell. Dessutom hade hon nog kvällens vackraste klänning. Avslutningsvis; Tack Lottie Knutsson för att du uppmärksammade alla oss som ägnar stor del av vår fritid åt att skjutsa, sälja lotter och kalsonger, spela på bingo, ordna med anmälningar och domare, baka och sälja korv. Ungdomsidrotten lever på föräldraengagemang. Det är väldigt kul, men också slitsamt ibland.

Ny ledare för socialdemokraterna kapitel femtielva

Så närmar sig klarheten ur dimman; Mona Sahlin blir nog nästa partiledare för socialdemokraterna. I partiets eget medium Aktuellt i Politiken konstateras nu att hon har en majoritet av kongressen bakom sig, förutsatt då förstås att alla ombuden röstar som distriktsledningarna säger. De gör de säkert - med eller utan glödande entusiasm i blicken. Många längtade så efter en nytändande frälsare och såg ljuset med Margot Wallström eller kanske Carin Jämtin. Sahlin känns lite som gårdagens nyheter.

Jag var i Radio Örebros aktualitetsmagasin Rakt på sak den 10 januari och kommenterade partiledarfrågan tillsammans med Sören Larsson, (s) partidistriktsordförande i Örebro län. Då konstaterade jag bland annat att den behärskade entusiasmen för Sahlin kan vara både på ont och gott. Risken med att välja en frälsare är ju att övriga medlemmar och aktiva i (s) lämnar denna person ensam med ansvaret att sköta den förnyelse och utveckling partiet så väl behöver. När valet faller på en mer omstridd kandidat bör fler känna sig förpliktigade att dra strån till stacken. Om Sahlin som partiledare väljer att försöka engagera många i partiarbetet - även de som är skeptiska mot henne - kan det kanske bli riktigt bra.

Debatter mellan Reinfeldt och Sahlin kan rent av bli riktigt spännande. De är mycket olika på de flesta plan.

Men innan det är dags för val den 17 mars (vilket jag personligen firar med födelsedagstårta) ska mediedrevet igång och Sahlin åter granskas och vändas ut och in. Eller förresten, det har redan börjat. Jag minns inte var jag läste eller hörde någon smutskastning av Sahlin senast, men det var inte många dagar sedan. Men kommer smutskastningen att bita denna gång? Tror inte riktigt det. Hon fick mer än hon förtjänade förra gången. Bland många människor finns ett stöd för Sahlin enbart med argumentet att det skulle vara en så skön revansch på hänsynslösa mediedrev. Alltså kan kampanjer mot henne bli kontraproduktiva för dem som gärna skulle fälla henne igen.

Varmt eller härtligt?

Vilken slags hälsning vill du ha i slutet av ett brev? Själv ogillar jag när det står "Mvh". Det känns som att bli hälsad med armbågen på något sätt, inget engagemang bara en förkortning. Så vad är då ett bättre alternativ? Nina Lekander skriver idag en artikel på Expressens kultursida (den finns dessvärre inte i nätupplagan) där hon i förbigående irriterar sig över alla de som skriver "varma" före sin hälsning. Hon undrar vad det är för fel på "hjärtliga". Det fick mig att inse att jag själv nog tillhör de "varmas" skara. Det är nog så jag skriver oftast. Inget fel på "hjärtliga" i och med det, jag har bara tröttnat kanske. Så har jag ju alltid skrivit förr liksom. När jag var i 11-13 års åldren hade jag som mest 100 brevvänner så jag har verkligen hunnit "hjärtliga" mig en del. Jag tycker för övrigt fortfarande om att skriva brev även om det inte blir lika ofta som förr. Tror jag kommer att hålla fast vid "varma" hälsningar även framöver. Ute är det blyertspennegrått, kallt och kulet. Då känns det bra att sända lite värme i slutet av sina brev.
Så kära bloggläsare - ha en riktigt varm helg!

Om skolavslutningar och kyrkorum

Biskopen i Uppsala, Ragnar Persenius, skriver idag på DN debatt om att skolavslutningarna inte längre bör firas i kyrkan. Han för fram mycket bra argument för denna åsikt. Min uppfattning i frågan vilar på samma grund som hans. Vi lever i ett mångkulturellt och pluralistiskt samhälle. Många människor har en gudstro av olika slag andra har inte det. Skolan är till för alla barn och ungdomar, därför måste skolans högtider också vara det.
Visst kan det vara praktiskt att skolan "lånar" kyrkorummet för att det är rymligt och vackert på ställen där det är ont om andra samlingslokaler. Men jag tycker inte att det är självklart att kyrkan ska göra det utan att själva få närvara med några gudsord. På samma sätt som de inte lånar ut rummet till borgerliga vigslar. Kyrkor är inte sekulära rum utan religiösa.
Här uppstår direkt problem. Mina barn gick under några år i en skola som alltid firade skolavslutningar i kyrkan - med präst och några gudsord. Så hade de alltid gjort.
I skolan gick barn från många olika länder, kulturer och religioner. Inför skolavslutningarna fick barnen med en lapp hem där målsman kunde intyga att barnet inte skulle vara med i kyrkan. Dessa barn fick då gå tillsammans med alla barn i fackeltåget till kyrkan och sedan vända tillbaka tillsammans med en lärare för att vänta i ett klassrum tills övriga barn kom tillbaka. Förhoppningsvis ordnades någon slags aktivitet för dem medan de väntade. Jag skäms fortfarande för att jag aldrig begrep att protestera mot detta tilltag. Det är ju helknäppt att ordna skolavslutningar så att alla barn inte kan vara med!

Kvinnomakt!

Nu har det äntligen hänt! Nancy Pelosi är installerad som talman i USA:s kongress. Viktigt och spännande. Ska med stort intresse följa hennes arbete. Skickar henne samma råd som jag brukar ge när någon ska fixa något svårt: Är de dumma så bit dem i benet! ;o)