Tankar en tidig morgon

Cyklar till stationen. På en korsande cykelväg, skymd bakom växtligheten, ser jag plötsligt en stillastående cyklist. Jag konstaterar att det är en kvinna och funderar inte mer på det just då. Lite senare slår det mig att om det varit en man som stått där halft skymd bakom buskarna kl 06.30 på morgonen, så hade jag sannolikt blivit lite illa till mods.
Så gör tyvärr verkligheten med våra uppfattningar om varandra.
På tåget är det ganska fullt. Uppenbarligen många som börjar jobba idag igen. Själv är jag försjunken i Harry Potter. Önskar att jag skulle på en mycket längre resa så jag fick försvinna in i denna spännande bok!
Många "hej, kul att ses igen" bland myllrande resenärer på stationen. Men på min arbetsplats är det fortfarande tomt. Kanske dyker någon mer upp, men än så länge är jag ensam.
Jag har redan jobbat i några dagar och har planeringen för dagen ganska klar. Bara att ta sig an listan i ordning. Ska bli riktigt kul faktiskt. Jag känner arbetslust efter en trevlig sommar - trots att vi inte haft sådan tur med vädret.
Hoppas du också känner glädje inför din dag!

Tal till unga vuxna

I går hade jag hedersuppdraget att hålla högtidstal vid avslutningen för ett Humanistiskt konfirmationsläger. Här kan den som är intresserad läsa vad jag sa:

Högtidstal vid Humanistiskt konfirmationsläger den 22 juli 2007

Konfirmation betyder ordagrant ”att bekräfta”.
Många tänker enbart på konfirmationen som en kyrklig ritual. I svenska kyrkan innebär konfirmationsutbildningen främst att ungdomar får fördjupad kunskap om den kristna tron och det som ska bekräftas är den trostillhörighet som barnet tidigare fått genom dopet.
Men det är inte den enda formen.
Tidpunkten för konfirmation sammanfaller i de flesta kulturer med den period i livet då människan kommit till puberteten och är på väg från att vara barn till att bli vuxen. Ett annat sätt att se på ritualen är med andra ord att det är dags att ta avgörande steg från barndom till vuxenliv, oberoende av religiös tro.
Så ser vi Humanister på konfirmationen.
Den humanistiska konfirmationen är en övergångsrit som innebär att ni ungdomar hälsas välkomna in på vägen att bli vuxna. Det som bekräftas är ingen tro utan att ni nu är så gamla att ni är redo att ta allt större och självständigare ansvar för ert eget liv och hur ni lever detta i relation till andra. Spännande men inte alltid så lätt.
Själv minns jag tonårstiden som ganska svår. Jag var inte längre barn, men sällan togs jag på samma allvar som en vuxen. Hur framtiden skulle se ut var svårt att se. Det var som att leva mittemellan, att sitta i en vänthall och hoppas på att tåget mot framtiden skulle leda till något som var lättare att förstå sig på. Kanske känner ni på liknande sätt.
Varför är det så då? Jag har funderat över det. Min far var född 1912. I en tid då Sverige ännu inte var en demokrati, då bilar var mycket ovanliga och då de flesta barn gick i skolan i bara 6 år (så långt var utbildningen avgiftsfri) och katekesen – en lärobok i kristen tro – var den viktigaste skolboken. Då sammanföll tidpunkten för konfirmationen mer bokstavligt med tidpunkten då det var dags att bli vuxen – flytta hemifrån och klara sig själv. Min far var 13 år när han började arbeta och bidra till familjens försörjning.
I en mening var det kanske enklare då. Det fanns krasst sett inget utrymme för tonårstid och grubblerier om hur framtiden kunde tänkas bli. Den var liksom redan där.
Samtidigt var det självklart svårare. Innan du ens hunnit tänka efter, var vuxenlivet där och du fick inte så mycket chans att pröva dina vägar och välja din framtid.
Tonårstid må vara en svår tid då valen känns många och svåra och osäkerheten om framtiden stor. Men genom att få tala om livet, moralen, våra rättigheter och skyldigheter mot varandra och den värld vi lever i, har ni den priviligerade möjligheten att vandra in i vuxenvärlden med öppna sinnen och ögon. Genom att tänka kritiskt och vara tvivlande till sanningssägaren, har ni fantastiska möjligheter till en meningsfull framtid vilka val ni än gör på livets väg.
Att bli vuxen är en process inte en fix händelse – i vissa avseenden kanske vi alltid ska vara motsträviga till att bli riktigt vuxna. Ett visst mått av barn i oss kan vi ha glädje av hela livet.
*
För mig handlar humanism inte minst om att försöka leva som en god människa, om att visa respekt för andra och stå upp för att alla människor ska ha samma värde och bli behandlade på lika villkor i ett samhälle som grundas på demokrati.
Dessa ideal kan jag söka stöd för såväl i den svenska grundlagen som i internationellt gjorda överenskommelser som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, Europakonventionen och Barnkonventionen.
Vad betyder det då egentligen att alla människor har lika värde och rätt att bli behandlade på lika villkor? Ja, det är en svår fråga att svara på.
Med hänvisning till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kan vi säga att det handlar om ett minimum som alla människor bör garanteras oberoende av ålder, ras, kön, social ställning, intelligens eller annan egenskap. Det är alltså inte oetiskt att acceptera att människor är olika och att alla inte är lika värdefulla i alla livssituationer. Men vi ska inte koppla dessa skillnader till avgörandet om människans värde.
Det är svårt – ja ibland nästan helt omöjligt – att leva upp till idealen och leva efter grundtanken att alla människor har lika värde, samma grundläggande rättigheter och skyldigheter. Det innebär ju att de människor du älskar och beundrar mest i hela världen har precis samma människovärde som världens mest blodtörstande krigsherrar, pedofilerna och dina värsta ovänner.
Jag menar, vem kan med hedern i behåll hävda att den aldrig önskat livet av någon annan på grund av att den verkar vara den värsta skitstöveln.
Ändå måste vi fortsätta försöka tro på människans okränkbara värde, på humanism och förnuft.
Erfarenheterna från det förflutna, t.ex. Tredje riket, stalintiden, liksom på åtskilliga andra håll inte minst i vår egen tid, visar vad som kan hända om vi överger och slutar kämpa för detta ideal.
Strävan efter att leva som en god människa kan uppfattas som naivt i en värld där våld, orättvisor, rättsövergrepp och girighet är vardagsmat. Kan det verkligen vara meningsfullt att vara så naiv?
Berthold Brecht var en tysk författare som levde 1898-1956. Flera år av sitt liv ägnade han på flykt från Hitler och han upplevde med andra ord ondskans makt på nära håll. Ändå har han skrivit en dikt som handlar om godhet. Jag tycker den är tankvärd och vill gärna läsa den för er. Den heter ”Vad tjänar godhet till?”
1
Vad tjänar godhet till
när de goda genast blir ihjälslagna, eller
när man slår ihjäl
dem de varit goda mot?
Vad tjänar frihet till
när de fria måste leva ibland ofria?
Vartill förnuft
när bara oförnuftet skaffar fram den föda var och en
behöver?
2
I stället för att bara vara goda, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som gör godhet möjlig, eller
ännu hellre
gör den överflödig!
I stället för att bara vara fria, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som befriar alla
och gör frihetskärlek
överflödig!
I stället för att bara bli förnuftiga, sträva efter
att frambringa ett tillstånd som gör oförnuft hos
enskilda personer
olönsamt!

Berthold Brecht säger oss med andra ord att det inte bara handlar om att själv var god, utan också om att förorda godheten som grund för hela samhället. Inte bara vara fri utan att skapa frihet. Inte bara vara förnuftig utan skapa ett samhälle som bygger på förnuft. Svårt, men är det inte värt att ändå försöka?

Jag vill avslutningsvis ge er följande ord på era vägar in i vuxenlivet:
*Ta ansvar för att skapa mening i era liv.
*Lev som om era handlingar gör skillnad för hela mänskligheten.
*Sök den goda kraften i vänskap, kärlek och erotik.
*Visa medkänsla och engagemang för andras behov och intressen.
*Ta ställning för såväl jämställdhet som jämlikhet.
*Möt er omgivning med öppna sinnen, tänk kritiskt och låt tvivlet leda er till att pröva och ompröva det som uppfattas som sant.

Välkomna till vuxenvärlden och lycka till i resten av era liv!

Också ett sätt att bli ensammen på

I går var jag på stan med mina två tonåringar. De inhandlade varsitt exemplar av Harry Potter and the Deathly Hallows. Ingen av dem var beredd på att vänta på att den andre läst ut den först, därför blev det så.
Efter besöket i bokhandeln gick vi och fikade. Jag upptäckte snabbt att det blev en väldigt ensam fikastund för min del. Mina medföljare var båda djupt försjunkna i sina böcker och i stort sett okontaktbara.
Själv har jag inte fått ens bläddra i boken än. Men det verkar inte dröja särskilt länge innan det blir min tur...

Vigsel på Östersjöns Pärla

På bilden ser ni en vigselförrättare i linneklänning och gymnastikskor, på vandring 4 km till platsen för en vacker ö-vigsel.

Har tillbringat en fantastisk helg på Östersjöns Pärla - eller Gotska Sandön som det står på kartan. Kom dit i hög sjö i fredags. Väldigt många på båten var ordentligt sjösjuka, själv hade jag turen att klara mig helt oberörd. Det är magiskt att se hur höga vågor som bildas i öppet hav när man inte behöver känna oro. Det gjorde jag inte eftersom besättningen uppträdde så professionellt och båten kändes mycket sjösäker.

Vi hade tur så båten kunde gå upp på stranden och vi kom torrskodda i land. De som anlänt till ön dagen innan hade fått läktra - ta sig in till stranden med hjälp av gummiflottar - och dänkts av stora vågor när de väl kom till land. Men de berättade om sina strapatser med humor och allt hade gått väl.

På lördagen vigde jag Malin och Henrik i kretsen av ett fyrtiotal vänner och anhöriga. Trots lite mulet väder blev det en mycket fin högtid. På kvällen bjöds till en fantastiskt fin och rolig fest som inte slutade förrän framåt småtimmarna. Men då hade en lite kvällstrött vigselförrättare redan sökt upp sin kudde.

På söndagen vandrade vi i skogen och lyssnade till en underbara tystnaden innan det var dags att återvända till fastlandet igen. Åh, vilken härlig inledning på sommaren vi fick där ute på Gotska Sandön!

Det är lite "obekvämt" både att resa dit och att vara där eftersom all mat måste medföras, ingen affär finns på ön, och det bara finns torrdass och kallt vatten i duscharna. Men det är det defintivt värt, jag lovar!

För övrigt blir det nog lite si och så med bloggandet under sommaren. Ibland måste även huvudet få vila och datorn ställas undan. Låt oss nu bara hoppas på skönt sommarväder och glada dagar.