Mellandagsrea

Varför gjorde jag det? Hm, kan ha att göra med att julen blivit precis så lugn och fridfull som jag tänkte mig och attt jag därför blivit lite slötänkt. Idag åkte jag i alla fall, mot allt bättre vetande, till det stora köpcentrumet i utkanten av stan. Där pågick helt klart försök att få in ett nytt rekord i Guiness rekordbok: Hur många människor får plats i ett köpcentrum, och hur många bilar kan trängas på en och samma parkering. Puh! Fast stämningen där inne var inte så hysterisk trots allt. Alla vandrade ganska lugnt omkring och köade med tålamod. I ett hörn på andra våningen fanns en innovation: tre soffor vid en stor tv-skärm som visade någon spelkanal. Där satt ett halvt dussin äldre herrar parkerade. Undrar om de lämnat ifrån sig sina plånböcker innan de slog sig ner på denna parkering för mindre rea-sugna medföljare ;o).
Själv kom jag några hundralappar fattigare levande och nöjd ut från affärscentrumet efter någon timme. For vidare till Relaxen på stadens stora badanläggning. Där var det förvånansvärt nog inte någon julrush, inte ens i äventyrsbadet. Ett antal längder i bassängen, bubbelbad, diptallrik och en lång stund i bastun blev det för min del. Hur skönt som helst.
Nu sitter jag här hemma och funderar över om jag ska göra något nyttigt idag. Tror nästan inte det...

Gud, människan och döden

Ser på ekots nyhetssajt att katolska kyrkan motsätter sig att en dödsjuk man, som avled efter att livsuppehållande vård avbrutits, ska få en kyrklig begravning. Händelsen föranleder mig att ställa två frågor: Är Gud allsmäktig? Varför har han i så fall inte hindrat människor från ens komma på idén att avbryta livsuppehållande behandling av dödssjuka, om han är så emot det? Är Gud god? Varför låter han i så fall inte människor som vill komma till honom efter döden att göra det?

Jag firar alltid en mycket lugn och tillbakadragen jul. Ändå kan jag inte undvika att dras med i tempot när helgen närmar sig. Som om tiden är på väg att ta slut och allt jag sysslat med hela hösten måste vara klart och avslutat just denna fredag. Märkligt är det.

Bloggen har hur som helst av det skälet försummats några dagar. Gjorde ett svep i nyhetsfloden, men hittar inget som jag känner för att kommentera idag heller. För vad finns att säga om astronauter, raserade vägar, massmördare och envisa nejsägare som inte redan någon annan sagt. Nu ska jag ägna några timmar till åt etiken, sedan blir det julafton redan i kväll! Helgen ska jag ägna åt att göra så lite som möjligt. Hoppas ni också får utrymme till att göra det.

GOD JUL på er alla!

Bonus till SJ:s anställda

Idag har vi haft en ceremoni för att fira in en ung dam i myndighetsåldern. Nu är hon diplomerat vuxen - eller vad man nu blir när man blir myndig. Den ålder då man får göra (nästan) allt men också måste ta det fulla ansvaret för sina handlingar.
För övrigt hörde jag på nyheterna att SJ:s anställda får en extrabonus på 10 000 kr nu i december. Det är de definitivt värda! Inte minst tågpersonalen som arbetar på sträckan Göteborg/Hallsberg-Stockholm via Örebro. Det finns väl inte ett tåg som hållit tidtabellen på den sträckan det senaste året. Många resenärer tror att det blir bättre om de skäller ut dem som arbetar ombord på tågen efter noter. Som om tågen skulle börja hålla tiden bara man är tillräckligt otrevlig. Fantastiskt nog har jag hittills inte träffat någon i tågpersonalen som fräst tillbaka. Beundransvärt tålamod har de visat, absolut värt minst 10 000 kr extra!

Fundera över ateismen

Att vara ateist handlar om att hålla hypotesen om att gud inte finns som den mest sannolika. Ingen har ännu kunnat motbevisa den. Flera troende som jag talat med anser att hyoptesen inte ens är rimlig att ställa, att det är ointressant att diskutera om gud finns eller inte. Jag förstår inte hur de tänker. För mig är det angeläget att det jag tror på och väljer att anpassa mitt liv utifrån har en rimlig förankring i något som minst är sannolikt.
En gammal universitetskollega, Martin Lind, har skrivit en bra insändare om ateism i dagens NA. Tyvärr lägger NA inte ut insändarsidorna på webben, men Martin har också publicerat artikeln på sin blogg den 9 december. Läs och begrunda.

Kvinnomakt

Två viktiga inslag i dagens nyhetflöde: Det blir annorlunda när kvinnor får mer makt. Detta har regeringen antingen förstått eller inte begripit. Värt att diskutera.

"En helt vanlig familj"

En fråga landade av någon anledning i mitt huvud: Hur ser egentligen en vanlig familj ut? Jag började leta bland alla dem jag känner och kom efter en stund fram till att ingen riktigt passade in under begreppet. Hur jag än vände och vred på det, så kunde jag komma på något ovanligt med alla dem jag känner.

Har du också funderat över detta någon gång? Vad kom du fram till?

För övrigt har jag varit hos hästen idag. Hårt jobb blev det, jag känner hur träningsvärken börjar ge sig till känna här och där. Men ack så kul det är!

Trevlig helg!

Där resan ut i livet började en gång

I går passerade jag Norra Bantorget i Stockholm. På torgets västra(?) sida pågår stora ombyggnationer. Plötsligt förflyttade mig tankar och känslor långt tillbaka i livet. Det blev torsdagen den 30 augusti 1981 mycket tidigt på morgonen. Jag var 19 år. På byggarbetsplasten fanns då ett busstorg med en rund byggnad mitt på. Ni ser den ungefär i mitten av det inringade området på bilden ovan. Där klev jag på en buss som tog mig till ett års aupairliv utanför London. Bussresan blev början på resan ut i livet. Många byten av färdsätt har skett sedan dess, men resan pågår alltjämt.

Jag minns så väl hur känslan av lite nervös förväntan fyllde hela mig den gången. Visst såg jag att mina föräldrar - särskilt min far - såg lite ledsna ut. Men först nu när jag själv har tonårsbarn som snart ska breda ut sina vingar och flyga ut i sina egna liv, inser jag vad som egentligen måste ha funnits i deras tankar och känslor.

Själva platsen förändras nu radikalt. Hust med kontor och bostäder växer upp. Men jag kommer alltid bara behöva blunda för att frammana en annan bild och andra dofter vid denna punkt i tillvaron. Det var liksom här det började.

Nattåg och ceremonier

Dagarna har gått utan bloggande. Sent i onsdags kväll klev jag på nattåget till Östersund, och det känns nästan som om jag inte gjort annat än rest sedan dess.
Hela torsdagen höll jag och en kollega en heldagsutbildning för fullmäktigeledamöterna i Jämtlands läns landsting. En av mina grundteser är att en bra föresläsning innehåller två huvudingredienser: deltagarna måste få kaffe och så måste de få hopp! Tror faktiskt att fullmäktigeledamöterna i Jämtlande kände att de fick det i torsdags. Det blev en fantastiskt kul utbildningsdag och de var jätteengagerade i att diskutera sitt uppdrag och vad de kunde och ville med det. Dessutom fick de lunch.
När vi var klara tog vi flyget till Stockholm. Bokstavligen stöp i säng när jag kom fram till ett av huvudstadens hotell. Missade morgon-tv för tv-apparaten på mitt rum ville inte fungera. Inga nyheter och inte heller någon julkalender. Har fortfarande inte haft tillfälle att se den senare, får väl försöka leta mig upp ur sängen i morgonbitti.
I fredags var jag först med i en forskarpanel och kommenterade en rad förslag om reformer av den kommunala demokratin. En del av förslagen var jättespännande. Det ska bli intressant att följa utvecklingen och se vad som kan förverkligas. Ni kommer säkert att få höra om detta i debatten under våren.
På eftermiddagen presenterade jag förslaget om en uppförandekod för förtroendevalda i kommuner och landsting för Demokrati- och självstyrelseberedningen vid SKL. Efter en kortare diskussion bestämde ledamöterna att fundera djupare över dokumentets innehåll och fatta beslut i januari. Klokt, tycker jag. Det är viktigt att beredningens ledamöter verkligen känner för det som står i koden när det slutligen fastställs. Annars kan den inte fylla sitt syfte.
På tåget hem mötte jag en vän som varit på kommunikationskurs. Han hade bland annat lärt sig ett knep om hur man skaffar en bra inställning inför ett samtal med någon man har svårt för. I god tid före samtalet skriver man ner tio positiva saker om personen. Sedan går man igenom dem noga för sig själv. På det sättet möter man inte den andre med misstänksamhet skriven över hela ansiktet, utan med en betydligt positivare utstrålning. Det kan bli helt avgörande för hur samtalet går. Ska definitivt pröva detta själv inför ett svårt samtal som jag vet att jag måste ta vad det lider. Fast inte idag - utan senare...
Idag har jag varit på heldagsutbildning om ceremonier - barnvälkomnande, vigslar, partnerskap och begravningar. Det var mycket intressant! Jag är nominerad till vigselförrättare och begravningsofficiant i Örebro kommun för nästa mandatperiod. Blir jag vald, är det jätteviktigt att få utbildning för att kunna genomföra uppdragen på ett kompetent och respektfullt sätt. Jag ser fram emot det.
Nu ska jag halvlägga mig i soffan under en filt och slötitta på tv. Ha en bra lördagkväll!