29 augusti 2006

Är vissa yrken befolkade av idel goda människor?

Idag har jag varit i Stockholm på ett seminarium om Mediernas etik. En av de medverkande pekade på att journalisterna som yrkeskår kan ha ett problem med hur de hanterar sin etiska frågor genom att de per definition anser att de företräder det goda. På tåget hem satt jag och funderade på detta. Helt gripet ur luften känns uttalandet inte. Jag undrar om det inte finns ytterligare yrkeskårer som bär på den traditionella bilden av sig själva som per definition goda människor? Hur är det med läkarnas, sjuksköterskornas, prästernas och diakonissornas självbilder till exempel? Jag lämnar frågan fri för några dagar. Avser att återkomma i ämnet på ett eller annat sätt, när jag hunnit tänka efter lite till.
Nu ska jag dock sluta tänka djupt en stund och underhålla mig med Morden i Midsomer. Åh, vad det är härligt med engelska deckare!

25 augusti 2006

Nyheter om äktenskapslag

En enhetlig äktenskapslag. Homosexuella får gifta sig på riktigt - och om de vill det till och med i kyrkan. Svenska kyrkan blir även i äktenskapslagen det enskilda samfund det är.
Vilka bra nyheter från Hans Regners utredningsrum såhär på fredagen.
Så bevisas det att äktenskapet inte är heligt utan juridiskt - och förhoppningsvis älskat!

23 augusti 2006

Älska livet med cykelhjälm


Jag cyklar sedan många år med hjälm. Jo, från början kändes det töntigt. Numera är det en vana, och det känns kalt de gånger jag är disträ nog att glömma hjälmen innan jag ger mig iväg. Ok, erkänner, någon gång ibland faller jag också för min egen fåfänga. Om jag duschat så tätt inpå cykelturen att håret inte hunnit torka kan jag välja bort hjälmen för att igelkottetaggarna inte ska krokna. Det händer dock faktiskt inte så ofta - tanken att det är just vid ett fåfängt tillfälle som olyckan är framme, känns alltför realistisk. Bättre en krokig tagg än en krossad skalle liksom.
Vissa dagar i veckan tillbringar jag på ett kontor i Stockholm. Efter ett par timmar på tåget, tycker jag om att sträcka på benen och promenerar alltid till min arbetsplats på Söders krön. Förvånansvärt många Stockholmare cyklar. Och väldigt många av dem använder hjälm. Mitt på Vasabron kom igår morse en av våra mycket kända artister och skådespelare cyklande på något om såg ut som en hederlig gammal "damhäck". Nertryckt över öronen hade han en riktig kruka. Som kändis tjänar han ju automatiskt lite extra som förebild. Och han såg verkligen så cool ut! Ett levande bevis för att cykelhjälmar inte är töntiga.

21 augusti 2006

Ner i jorden - men i vilken form?



En enda sak vet vi med säkert om vår framtid - någon gång kommer vi att dö. Frågan är då vad som ska bli av oss efter det. Skottas vi ner i jorden intakta, hamnar vi mitt i grundvattnet. Eldas vi i krematoriet, sprider vi mörk rök över himlen. Till skada för miljön i bägge fall. Inget vidare lyckligt slut. Men forskningen gör sina framsteg även på denna front. Jag läser i senaste numret av Illustrerad Vetenskap (nr 12/06) att den svenska biologen Susanne Wiigh-Mäsak presenterat ett tredje alternativ. Kroppen och kistan sänks ner i flytande väte och fryses ner till minus 195 grader. Sen skakas alltihopa om, faller sönder och blir till pulver som renas från kvicksilver, guld och annat skräp som vi har med oss i döden. Pulvret läggs i ett litet skrin av majsmjöl och grävs ner i marken på ungefär en skollinjals djup. Omkring ett år senare är resterna av oss omvandlat till fin kompost. En applåd för utvecklingen av denna metod som gör oss miljövänliga efter döden. Återstår att lösa frågan om begravningsplatser utan religiösa företecken för alla om inte vill till något gudsrike utan bara åter till naturen.

Ta en respektfull kamp!

Förra måndagen hade jag och KF-ordföranden i Örebro, Torgny Larsson, en debattartikel i Nerikes Allehanda som manade politiker till att föra politisk kamp utan förolämpningar och övergrepp. Tyvärr finns inte artikeln på nätet, men här är ett utdrag av det viktigaste:

"I en politisk debatt är det lätt att de skarpa vinklingarna får ta över – både i kontakt med medierna och på hårt pressade opinionsmöten. Politiker lockas att agera för att få en rubrik eller applåder – kanske genom att klappa till en motståndare så hårt att det till och med är förödmjukande. Och visst kan det finnas poäng att hämta, om stämningen redan trissats upp och publiken dras med i kampens hetta. Men väldigt många, tror vi, känner mest obehag inför hårda ord och förödmjukelser. De som inte redan är övertygade anhängare kan mer avskräckas än attraheras av dem som tar i hårt. Och utan att få de tvivlande med sig vinner ingen vare sig några val eller stärker tron på demokratin.
Men är det då inte en alldeles omöjlig uppgift att få alla tuffa politiska debattörer att sänka tonläget och bete sig lite schysstare. Jo, om det handlar om att försöka ändra på alla så är det så. Den enda du egentligen kan ändra på är dig själv. Den som inte själv använder fula knep, kan ofta konstatera att som man möter andra blir man själv bemött. Om du bestämmer dig för att försöka uppträda schysst, föra en saklig debatt utan personangrepp och misstänkliggöranden, så kan du också påverka andra att bli schysstare. Den som har bra argument och vet vad den pratar om, har dessutom stora förutsättningar att vinna både debatter och väljarnas förtroende – utan vare sig förödmjukanden eller övergrepp.
Verkar det svårt? Ja, kanske – men vi tror att det möjligt."


Valrörelsen går nu in i sitt intensivaste skede, och vår uppmaning gäller i allra högsta grad.
Det är oerhört tråkigt varje gång en politiker trycker till eller använder väldigt starka ord för att kritisera sin motståndare. Jag är helt övertygad att det inger respekt att avstå. Starka ord ska sparas till riktigt starka tillfällen. Att som argument till exempel påstå att en meningsmotståndare ljuger, tror jag får får fler att stänga öronen och gå därifrån än det föder nya anhängare. Att kalla motståndare för nedlåtande "smeknamn" föder inte heller någon respekt. Jag hittade för en tid sedan en gammal artikel av Pernilla Ström, som jag tycker fångar detta på ett lysande sätt http://www.smedjan.com/etta.asp?sida=display&nr=1170. Läs och begrunda!

17 augusti 2006

Stereotypt så jag kräks!

God morgon! Jo, det är faktiskt morgon oberoende av vad datorn påstår att det är för tid när jag skriver detta. Ska packa några prylar och sedan åka till jobbet. Måste bara snabbt ifrågasätta Aftonbladets trendnissars val av helt nödvändiga prylar för ettagluttarna som börjar skolan nästa vecka. Kolla själv på http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,872381,00.html. Stereotypt så jag kräks, är min kommentar! Rosa och änglar till flickorna, ljusblått och Spiderman till pojkarna. Och vilken liten inskränkt värld lever väl inte dessa trendnissar i? Kanske borde man tycka synd om dem. Här har vi regnbågens alla färger att välja mellan och mönster och bilder i oändlighet. Så stänger nissarna in sig i en vrå av rosa och ljusblått. Vad tråkigt de måste ha där.

15 augusti 2006

Riksdagens roll är viktig!


DN publicerade igår en debattartikel av Tommy Möller , som diskuterar problemet med att statsministerämbetet i Sverige blivit alltmer presidentlikt http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=564896&previousRenderType=2.
Jag håller med Möller om att det finns ett klart problem här som behöver diskuteras. Sverige är en representativ demokrati, och det är viktigt att de direkt folkvalda representanternas makt inte urgröps till förmån för indirekt valda representanter. Idag har vi ett omröstningsförfarande som innebär att statsministern är utsedd så länge en majoritet av Riksdagens ledamöter inte röstar nej till den person som är föreslagen. Teoretiskt sett skulle en statsminister alltså kunna väljas utan en enda bifallsröst om 174 riksdagsledamöter röstar nej till förslaget och 175 lägger ner sina röster. Är det en bra ordning att ha det så? Bör Riksdagen rösta om ett godkännande av hela regeringen och inte, som idag, enbart av statsministern? Bör omröstningen föregås av att kandidaterna till regeringen utfrågas, såsom till exempel sker när EU-parlamentet utser en ny kommission? Jag är ännu inte helt klar över min egen detaljuppfattning i var och en av dessa frågor. Men jag är tämligen övertygad om att demokratin skulle vinna på att om vi kunde ändra det sätt som regeringsbildningen går till idag. Efter förra valet bestämde sig Göran Persson helt sonika att sitta kvar i regeringställning efter valet eftersom han bedömde det som osannolikt att de borgerliga partierna skulle kunna ta över. Så blev det också förvisso, men själva handlingen var ändå provocerande ur demokratisynpunkt. Bygger statskicket på att val ska hållas och parlamentet under talmannens ledning därefter ska sköta valet av en ny statsminister och regeringsbildare, ska den "gamla" regeringsbildaren visa respekt för detta, ställa sin plats till förfogande och låta den formella processen ha sin gång. Persson hade inte haft det minsta att förlora på att ha visat den respekten mot demokratin i september 2002. Det är orimligt att konstitutionen är skriven så att han tilläts göra som han gjorde.
Även om att inte är klar i min uppfattning i alla delar, så hyser jag i grunden en kärlek till tanken att Riksdagens makt över landets styrelse bör betonas. Ur demokratisynpunkt finns det en mycket viktig idé bakom den parlamentariska demokratin, med en tydlig linje mellan väljarna och de valda. Jag tror vi ska värna detta system och sträva efter att förstärka demokratin på parlamentarismens grund.

09 augusti 2006

Att vara god kan väl inte vara en bh?


Idag har jag ägnat hela förmiddagen åt att försöka hitta en lämlig synonym till ordet god till en text om uppförandet i politiken, som jag håller på att skriva. Jag började på en av mina favoritsajter på internet www.synonymer.se. Efter ett leende över synonymerna gullig och välsmakande, fastnade jag för alternativen bra och snäll. Drog mig också till minnes att den amerikanska filosofen John Rawls använt sig av alternativet schyst i en av sina texter. Enligt synonymer.se kan schyst ersättas med ord som reko, renhårig och hederlig. Ganska passande för det sammanhang jag skriver om, även om ordet i sig av en del kanske kan uppfattas som lite väl "vardagligt".
Kom på att bildspråket kunde hjälpa mig i mitt vidare val. Tog vännen Google till hjälp. (hur klarade vi oss innan Google, jag bara undrar?) Började med att "bildgoogla" mitt ursprungliga ord god. Resultatet visade sig snabbt i ett oräknerligt antal bilder på olika gudar, vilket inte kändes så tilltalande för mig som inte tror på någon gud.
Tog nästa ord, snäll. Första bilden som dök upp var framsidan på den utmärkta boken Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Bra, tänkte jag, ordet snäll verkar lämpligt.
Ordet bra bjöd på en överraskning eftersom jag satt och tänkte på svenska men Google översatte till engelska. Sida efter sida med bilder på bysthållare dök upp på min datorskärm. Ni ser själva ett exempel ovan. Hm, inte precis den association jag tänkt mig förstås. Schyst däremot gav ett positivt utfall. Genast hittade jag en bild av en video med namnet Schyst, ett sätt att vara, som visar sig vara ett studiematerial om etik för tonåringar utgivet av Specialpedagogiska institutet (
www.sit.se).
Jaha, så nu sitter jag här med två alternativ kvar. Det behöver bli ett, helst innan jag går hem för idag. Snäll eller schyst - vad kan jag nu hitta på för att utnämna en segrare av dessa två finalister? Hämtar en kopp kaffe. Det brukar fungera som hjälp när problem behöver lösas. Hjälper det inte så är kaffe i alla fall gott - eller schyst men knappast snällt.

07 augusti 2006


I lördags kväll satt jag i båten och tittade ut över den Mälarvik som syns på bilden - lääänge. Det som fångade min uppmärksamhet var små silvervita fiskar som outtröttliga hoppade upp ur vattnet på jakt efter mat. Tyvärr var de för kvicka för att låta sig fångas på bild. Det slog mig hur lättroad jag börjat bli med åren. Det var underhållande och rofyllt att titta på småfiskarna och jag hade inte alls tråkigt fast jag satt där en lång stund. Det slog mig också att dessa små fiskar ägnar sig åt att hoppa efter flugor utan att låta sig påverkas det minsta av blodiga konflikter i Mellanöstern och stundande valrörelse i Sverige. I sanning rofyllt för den som vet att semestern strax är slut och arbete som handlar om politikens villkor och konflikter obönhörligen tränger sig på igen.

Händelse med godståg


En mycket varm och stilla sommarmorgon för några år sedan var jag påväg till jobbet på min cykel. Eftersom jag bor på andra sidan stan jämfört med arbetsplatsen, var det en resa på cirka en halvtimme. Jag var nästan framme och väldigt varm när jag kom till det industritågspår som korsar min väg och där det (nästan) ALDRIG brukar komma några tåg. Men denna morgon var ett undantag - långsamt, långsamt kom ett godståg (hur långt som helst) tuffande längs rälsen. Helt plötsligt kändes det som jag hade så bråttom så, och jag svor lite för mig själv när jag måste stanna för att vänta in detta hinder på vägen.
Men så blev jag medveten om en mamma med två små barn som stod strax framför mig invid tågbomarna. Det äldre barnen - en pojke på 2-3 år pekade entusiastiskt på tåget och sa något till sin mamma. Hans lilla ansikte strålade av glädje. Då blev jag medveten om att jag antagligen just fick dela dagens, ja kanske veckans, största upplevelse med denna lilla knatte. För honom fanns ingen stress, för honom var det ett fantastiskt ögonblick precis där och då, och det han sa var kanske "Mamma, mamma titta ett TÅG!" Upplivad av händelsen, kände jag hur stressen rann av mig och jag njöt av att få dela denna fantastiska lilla vardagsstund med pojken. För när fick jag så bråttom att jag inte hann vara med om nöjet att se ett tåg komma förbi där man minst av allt väntar sig en stilla sommarmorgon i Örebro? Detta var som sagt några år sedan, men jag har sparat minnet och tar fram det när jag behöver pigga upp mig. Så ser du mig sitta och le för mig själv någon gång, är det kanske en händelse med godståg som finns i mina tankar.